Augusti 2010 och valkampanjandet har kommit igång ordentligt. Statsminister Fredrik Reinfeldt är på besök i ”verkligheten”, i ett Sverige där ungdomsarbetslösheten är uppe på 30 procent.

En SR-reporter följer honom på en dagsutflykt till Eskilstuna där han ska prata med långtidsarbetslösa ungdomar som ingår i ett treårigt stödprojekt.

En av killarna berättar hur dåligt han mått, att han inte tror att han skulle orkat leva längre om det inte varit för den här chansen att få hjälp.

Statsministern förefaller lyssna med ena örat och följer inte upp killens öppenhjärtiga avslöjande. Istället frågar han om schemat på hans praktikplats.

Reportern kan inte låta bli att indignerat kommentera hur ointresserad Reinfeldt verkar vara.

Efteråt berättade ungdomarna för sina projektledare att de tyckt att statsministern var kall, att hans frågor känts konstlade och oengagerade.

En som framför liknande kritik är nyligen avhoppade Norrtäljemoderaten Lars Sjöblom. I en artikel i Aftonbladet häromveckan beskrev han ett parti utan medkänsla, ett parti för friska och framgångsrika.

– Det finns ingen empati längre inom partiet. Det styrs av en liten elit som helt saknar social kompetens, säger Lars Sjöblom som varit moderat kommunalpolitiker i tio år.

Vilken är den största förändringen som skett i partiet under din tid?
– Tvånget. Och hänsynslösheten mot människan. De tror att folk ljuger och inte vill arbeta. Det kan inte jag ställa mig bakom längre. Alla ska ut och arbeta, men alla kan inte arbeta. Men nu ska det ”hittas på” jobb åt dem.

Framförallt är Lars Sjöblom kritisk till sjukförsäkringsreformen, vilken resulterat i att den övervägande majoriteten som utförsäkrats hamnat på socialkontoren.

Per Schlingmann, Moderaternas partisekreterare, viftar inte bort Lars Sjöbloms kritik utan säger medietränat att alla som har kritik mot Moderaterna är värda att tas på allvar även om han inte håller med om den bild som målas upp.

– Men delvis är det nog en bild som speglar den uppfattning många har av Moderaterna, konstaterar han.

På frågan om vilken ideologi som det traditionellt konservativa Moderaterna vilar på i dag vill Per Schlingmann helst inte svara, men om han måste betecknar han Moderaterna som ett liberalkonservativt parti.

– Idémässigt skulle jag istället säga att vi har människors frihet som utgångspunkt. Det har varit en viktig del för förnyelsen inom partiet att spåra upp hur nutidens ofrihet ser ut och komma fram till vilka reformer som krävs för att komma åt den.

Moderaterna kallar sig för ”Det enda arbetarpartiet”, trots det är det bara 22 procent av moderatväljarna som identifierar sig som arbetare. Men det är ändå hoppfulla siffror enligt Per Schlingmann.

– Det är en bra utgångspunkt. Vi tycker att alla som arbetar är arbetare, även chefer. Och alla som vill är välkomna att rösta på oss.

Lars Sjöblom delar inte Schlingmanns analys av partiets politik och förnyelsearbete utan menar att det bara är en fasad att partiet vänder sig till alla. Att nära 80 procent av miljonärerna röstar på M talar sitt tydliga språk.

Enligt honom är allt fler inom partiet kritiska till den politik som förs, till att beslut fattas över deras huvuden av en, som Lars Sjöblom, kallar det ”liten maktelit”.

– Väljarna kommer nog också på det tids nog. Småföretagarna till exempel som skulle få det bättre, det har de ju inte fått i själva verket. Och de arbetare som röstar på Moderaterna – när de sågat av sig tre fingrar så inser de att det inte finns någon hjälp att få.

HISTORIA

I början av 1900-talet fanns flera konservativa grupper i riksdagen. Samlingsnamnet för dessa blev 1904 Allmänna valmansförbundet, vilket förespråkade rösträtt enbart för män med hög ekonomisk status.

Först efter andra världs- kriget accepterade Högerpartiet, Moderaternas föregångsparti bildat 1938, allmän och lika rösträtt.

1969 bytte man namn till Moderata samlingspartiet. Från att ha varit kraftigt konservativt blåste mer liberala, framförallt nyliberala vindar genom partiet på 1980-talet och flera marknadsliberala reformer sattes högt på dagordningen.

2003 blev Fredrik Reinfeldt partiledare och lanserade namnet Nya Moderaterna. Alltjämt har partiet en positiv syn på marknaden.

Genom att numera kalla sig ”Det enda arbetarpartiet” vill M locka fler låginkomsttagare och andra väljargrupper som tidigare inte röstat på partiet.

VIKTIGASTE POLITISKA STÅNDPUNKTER

• Skatterna. Såväl historiskt som en av samtidens viktigaste frågor för Moderaterna. 1981 avgick alla moderata statsråd ur regeringen sedan budgetminister Rolf Wirtén, FP, kommit överens med S i skattefrågan.

• Fri företagsamhet. Partiet ser privatiseringar av gemensamma resurser som en parameter för höjd kvalitet.

• Arbetslinjen. Ett begrepp som används av flera partier med något olika innehåll. M:s hållning innebär att alla ska arbeta oavsett lön och även om de tvingas flytta till en annan ort.

DEN TYPISKE M-VÄLJARNA…

… är en välbeställd man över 45 år som är privatanställd, företagare eller har en arbetsledande tjänst. Han är inte fackligt ansluten.

… är uppvuxen i staden, ofta i någon av landets tre större städer, och har förblivit stadsbo.

… är något mer politisk intresserad än genomsnitts-väljaren.

OM DU RÖSTAR PÅ MODERATERNA SÄGER DU…

JA TILL:

• Fler poliser. Ska leda till effektivare brottsbekämpning och trygghet.

• Nato. Vill ha hög krigsberedskap och hjälpa andra länder i krigföring.

• Kultursponsring. Minskad statlig finansiering och mer ”entreprenörskap”.

NEJ TILL:

• Förmögenhetsskatt. Godtycklig skatt som leder till kapitalflykt.

• Allmän flyktingamnesti. Den som får avslag måste lämna landet.

• Uranbrytning. Positivt till kärnkraft, men uranet ska brytas i andra länder.

SÅ HÄR TYCKTE MODERATERNA…

1946
Det här året röstade Moderaterna nej till att införa avgiftsfria skolmåltider för alla elever. Samma år sa de också nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

1970
Partiet var kritiskt till den allmänna opinionen för arbetstidsförkortning till 40-timmars vecka. I riksdagen röstade partiet nej till förslaget.

1998
EU röstade igenom ett erkännande av homosexuellas rättigheter det här året, men samtliga moderata ledamöter opponerade sig och röstade nej.