Så har Frankrikes förbud mot heltäckande slöja på allmän plats trätt i kraft, och fyra personer hunnit gripas. De riskerar böter på 150 euro, alternativt att tvingas gå en kurs i ”medborgarskap”.

Att vara medborgare, citoyen, är något annat i Frankrike än i de flesta länder. Här förväntas medborgaren på ett mer direkt sätt sluta upp kring en uppsättning ideal som härleds till revolutionen 1789. Hur detta sedan används i praktiken har skiftat genom historien.

Ett av revolutionens ideal är religionsfriheten och statens sekulära karaktär, och det är den i grunden förnuftiga principen som nu används av högerregeringen för att ytterligare utdefiniera landets muslimska minoritet.

”Det som står på spel här är upplysningen – både dåtidens och vår tids – och arvet från dem båda” – så darrande ödesmättat beskriver den franske intellektuelle Bernard Henri-Levy striden om den heltäckande slöjans vara eller icke i den franska offentligheten. Det absurda i att den europeiska upplysningstraditionen skulle vara hotad i sin helhet av en liten minoritets klädval verkar gå honom helt förbi.

Den brittiske akademikern och debattören Kenan Malik pekar i en artikel i Göteborgs-Posten på att den heltäckande slöjan utmanar den västerländska identiteten, vad det egentligen innebär att vara fransman – eller svensk. Att attackera symboler för det ”främmande” blir då ett lättköpt sätt för makthavarna att försöka definiera sin egen identitet i relation till ”de andra”.

I samband med att slöjförbud av ett eller annat slag debatteras brukar olika argument om slöjans betydelse komma upp. Hur många använder egentligen heltäckande slöja, står den för kvinnoförtryck, har den stöd i Koranen, vill kvinnorna verkligen själva täcka sina ansikten? Men det viktiga är inte hur många användarna är, eller om de gör det frivilligt, eller vad den symboliserar, eller om en eller annan skriftlärd tycker sig hitta stöd i sina böcker för den – utan att det stiftas lagar om vilken klädsel som ska vara tillåten för kvinnor att bära offentligt. Regimer som den iranska och den saudiska fördöms med rätta för liknande lagar, nu är de i kraft i ett av Europas största länder.

Samtidigt, i Sverige har återigen fega kulturbyråkrater låtit sig påverkas av klagomål från religiösa. Den här gången är det en dansföreställning som inkorporerat ett korancitat i ett nummer som hastigt ställts in. Här behövs inga lagar för att ryggradslösa beslutsfattare ska böja sig, men principen är densamma: Muslimer är ett annat slags folk, antingen vet de inte sitt eget bästa och måste få sin klädsel reglerad i lag, eller så är de allihop enormt lättkränkta och måste ”respekteras” genom att utställningar och föreställningar som kan misshaga dem ställs in. Att en förkrossande majoritet av alla som på olika sätt räknas till gruppen ”muslimer” inte kunde bry sig mindre om vare sig heltäckande slöja eller korancitat i dansföreställningar verkar inte spela någon roll.

Identitetspolitiken vinner mark i Europa, och de som tjänar på det är de som av olika anledningar vill göra skillnad på folk och folk – vare sig det handlar om högerextrema nationalister eller ultrareaktionära självutnämnda ”företrädare” för en eller annan minoritet.