Under sommaren har vi kunnat läsa nya skräckrubriker om bärplockare. Denna gång är det inte thailändare som lurats att skuldsätta sig för resan till Sverige efter förespeglingar om enorma inkomster, utan bulgarer som levt i misär i tält­läger i norra Uppland.

För att få bukt med utnyttjandet av thailändska bärplockare har Migrationsverket infört ett krav på garantilöner på över 20 000 kronor i månaden oavsett hur mycket bär som faktiskt plockas. Det är konkurrenskraftiga löner, väl i klass med ingångslönen för vissa yrken som kräver högskole­utbildning. Varför bärföretagen i så fall känner att de måste flyga in bärplockare från andra sidan jorden ter sig som ett mysterium. En gissning skulle kunna vara att det är lite si och så med om pengarna till slut verkligen betalas ut.

Värre ändå är det med bulgarerna. Som medborgare i ett annat EU-land omfattas de inte av Migrationsverkets regler eftersom de inte behöver något särskilt arbetstillstånd. I kraft av den fria rörligheten inom unionen står det dem fritt att resa till Sverige, plocka alla bär de kan och sälja dem för det pris de kommer överens om med köparen. 

Det låter fint och framför allt väldigt liberalt, men i praktiken blev det som så ofta inte mycket med friheten till slut. I stället hamnade bärplockarna i tältläger under eländiga förhållanden i Mehede­by i Uppland. Flera förundersökningar om människohandel har inletts, både i Sverige och i Bulgarien.

Bärplockare står lågt på arbetsmarknaden. Organisationsgraden är i stort sett noll, de utnyttjas hårt och har inte sällan bundits upp med det urgamla ­arbetsköpartricket skuldsättning i förväg, särskilt om de kommer långväga ifrån . Jobbar de dessutom svart finns den beprövade metoden att i stället för att betala ut löner anmäla sig själv anonymt, ta böterna men slippa lönekostnaderna, bland annat tillämpad på ­äppelodlingarna på Österlen i Skåne. 

En sak vi aldrig får glömma, är att bärplockarbranschen är ett utmärkt exempel på en oreglerad arbetsmarknad av den typ arbetsköparna så gärna skulle vilja se breda ut sig i samhället. Det är så här det blir utan arbetarorganisering och rättigheter på jobbet. Naturligtvis innebär det inte att alla tvingas bo i tältläger utan rinnande vatten hundratals mil hemifrån. Men finns det inget som hindrar strävan efter ständigt ökade vinster kommer olika typer av missförhållanden att bli ännu vanligare än i dag.

Märk också att de bulgariska bärplockarna formellt befinner sig i Sverige för att plocka bär och sälja dem. De kan, återigen formellt och om vi bortser från misstankarna om människohandel, liknas vid egenföretagare snarare än anställda. Och för egenföretagare gäller över huvud taget inga fackliga rättig­heter. Inte heller har de rätt att slå sig samman och sätta gemensamma priser. Det kallas kartellbildning och är olagligt – även om den lagen aldrig syftade på grupper av egenföretagare som bara säljer sin egen arbetskraft.

Bemanningsanställningar må vara ett bekvämt sätt att kringgå Las och slippa personalansvar – att göra arbetare till egenföretagare är det riktiga klippet för arbetsköparsidan.