Franz Biberkopf berättar i avsnitt två att det finns 637  000 arbetslösa i Berlin. Arbetslösheten kom  dessutom att stiga de närmaste åren ända till Hitler tog makten, utökade krigsmakten, tillverkade vapen, byggde motorvägar, koncentrationsläger och invaderade grannländer. 

Franz är en av alla dessa arbetslösa. Han försöker sälja slipshållare, men är en usel försäljare. Han provar att sälja homoerotisk litteratur, varpå hans fästmö flippar ut. Till sist skämmer han ut sig genom att sälja nazistisk propaganda, trots att han inte är nazist utan snarare politiskt förvirrad och desillusionerad. I något sorts tafatt försök att ingjuta mod brister han då och då ut i den nationalromantiska sången ”Die Wacht am Rhein”. Franz situation förvärras gradvis och blir mer och mer förnedrande och han hotas till sist med spö av sina gamla kamrater. 

För kapitalismen är det viktigt att det inte finns några alternativ till lönearbete. Att arbetare inte ska ha något annat val än att stå till arbetsköparnas förfogande. Att så många som möjligt konkurrerar om jobben. I kapitalismens barndom brände man bokstavligen ner gårdar och fält för att tvinga de som levde av dem till fabrikerna. I dagens samhälle är ingen tvungen att sälja nazistisk propaganda. Däremot tvingas arbetslösa göra andra förnedrande saker som till exempel att tvångsarbeta inom Fas3. 

Fas3, sänkta ingångslöner, sänkta ungdomslöner, bemanningsföretag och a-kassans gradvisa utfasning till förmån för socialbidrag eller inga pengar alls, är alla delar i det systemskifte som pågått de senaste 30 åren och som handlar om att hålla arbetskraften på fötterna för att kunna köpa vårt arbete ännu billigare, för att ge oss ännu färre valmöjligheter och tvinga oss att acceptera ännu sämre villkor. Vi ska vara vad som på moderatsvenska kallas ”anställningsbara”, för att konkurrera om jobben och därigenom hålla lönerna nere. Samtidigt ska vi ha så ha låg ersättning som möjligt för att hålla inflationen nere. 

Precis som på Franz Biberkopfs tid råder permanent massarbetslöshet och utanförskap i Europa. Precis som då ökar misären för de som befinner sig allra längst ner. Precis som då håller de som styr på att köra systemet i botten. Dags att göra något radikalt åt situationen så inte kriget, fascismen och morgondagens motsvarighet till Hitler blir lösningen den här gången också.