Willy tar med Franz på ett politiskt möte. Det är viktigt att hänga med menar Willy. Särskilt om man inte är intresserad av politik. Franz verkar dock inte lyssna på det vänsterradikala och anti-parlamentaristiska framförandet utan sitter med tungan utanför munnen och fantiserar om sin flickvän. Men när han kommer ut därifrån har någonting hänt. Franz har börjat tänka i strukturella termer. Borta är det förvisso delvis berättigade skuldbeläggandet av honom själv. När han kom ut från fängelset lovade han ju att bli en bättre människa. På sista tiden har han dock återgått till att vara hallick, en handling som han bortförklarar med hänvisning till sin förlorade arm. Delvis har han rätt. Det kalla tyska mellankrigssamhället har liten plats för kriminella, särskilt och något ironiskt för kriminella som försöker bli hederliga. Men nu är det inte längre Franz eller andra arbetare det är fel på, som behöver bli bättre, utan samhället. Ett samhälle grundat på orättvisor och utsugning. Jättebebisen Franz blir vuxen och hans nya idéer skrämmer slag på vännerna Eva and Herbert. Det återstår att se vad detta strukturella uppvaknande får för konsekvenser.