Roy Jacobsens senast översatta roman Marions slöja handlar om ett hemligt mångkulturellt team vid Oslopolisen som ska utreda brott med etnisk karaktär. Tema och intrig tillhör deckargenren, men romanen är mycket mer än så. Detta är en politisk roman, ett verkligt inlägg i debatten om mångetnicitet.
Prologen är en upptakt som kan liknas ett litterärt slag i mellangärdet – sällan har jag blivit så överrumplad.
Det sker flera märkliga mord, en ung kvinna med pakistansk härkomst hittas iklädd slöja i en glascontainer med vänsterhanden avhuggen. Nasreen som aldrig bar slöja och som var sambo med en norrman. Ett hedersmord? En annan ung muslimsk kvinna hittas i en hoppbacke, utan slöja, men håret kammat över ansiktet. Polisen famlar efter mördaren. Eller mördarna? Vem dödar unga muslimska kvinnor? Och varför?
På grund av gamla idéer och oviljan att förändra oss ser vi ofta inte verkligheten när den är som tydligast. Diskussionerna kring etnicitet och fördomar inom teamet är lika viktiga som jakten på seriemördaren.
Senare undersöker en kommission hur fallet sköttes. Det är då vi får perspektiv på händelserna. Jacobsens hopp i tiden tillför spänning, något gick fel, men vad?
Polisen Marions egen historia är minst lika spännande som mordgåtan. Hon överraskar, trots att hon uppfyller deckarklichén med den ensamstående polisen med en datorhackande tonårsson.
”Vad är vitsen med att vara pojke när du är en flicka?” undrar Marions mamma. Långt senare svarar Marion: ”Vi skyddar oss, oavsett var vi kommer ifrån. Med masker, mimik, smink, slöjor. Men slöjan ska stänga för insyn och inte för utblick.” Vi hänger en slöja över vad som sker omkring oss och dömer innan vi vet.
Men när jag låter boken vila kommer frågorna – var står Jacobsen själv? Är romanens imam en kommentar till den islamistiske Mullan Krekar i Oslo? Ser han islam som ett hot mot ”det norska”? Eller är värdenivelleringen i vår kultur grunden till att andra tar lagen i egna händer? Det är det som lyfter Jacobsen över alla andra i deckargenren – han lämnar inga svar och tecknar inte i svart och vitt.
Marions slöja
Roy Jacobsen
Norstedts
Arbetaren