Det är höst och slutet på en säsong närmar sig med vinande vindar och hot om första frostnatten. När skördar­frossandet börjar ta slut och frösamlandet snart är över finns tid för reflektion. Det har varit en konstig odlarsäsong. Mycket regn och en kall sen vår.

Ingenting har vuxit som vanligt på min odlingslott i Sjöbergen i Göteborg. Det som brukar gå bra har inte funkat alls och annat har vuxit som ogräs. Ja, och ogräset har vuxit som ogräs också. Fast det brukar det göra.

 
Det kom inga morötter i år, gurkorna blåste sönder, bond­bönorna välte och potatisblasten möglade tidigare än vanligt. Men istället växte purjolökarna som vettvillingar, mangolden stortrivdes, löken blev fin och bönorna blev ungefär hur många som helst. Trots att en del av dem också möglade.

Men roligast av allt är årets försök med jättepumpa. Det är en sort som heter Dills Atlantic Giant och där frukterna brukar bli 25–50 kg. Finlirarna kan göra pumpor på 500 kg. Jag är glad om jag kan få en frukt att bli färdig innan frosten.
 

Förra årets direktsådd misslyckades så i år förodlade jag. Jag avhärdade noga och satte ut två plantor. Där höll det på att ta slut för sniglarna höll kalas. Båda plantornas stjälkar blev avgnagda nästan till hälften runt om men de klarade sig mirakulöst nog ändå och nu är det så mycket bladmassa så det täcker 2–3 kubikmeter. 

Egentligen ska man ta bort de andra frukterna när man fått en som börjat växa, men det har jag inte hjärta till, så nu producerar den frukter lite överallt. Men det är en som är stor och den växer som ett litet monster. 
 

Pumpor och squash trivs om de får växa på en kompost så jag förberedde jorden redan i höstas, blandade den med mycket gödsel från djurgårdarna, växtrester, julgranen och vad jag kom över. När plantorna kommit igång med att växa har jag gödslat med maskkompostjord för den är väldigt näringsrik. Och se där, det dök upp bonusväxter, självsådda tomatplantor under pumpa­bladen. Vilket mikroklimat! Varje gång vi är där, barnen och jag, så ordnar vi gulvatten. Kväve och massor med vatten, det vill pumporna ha. 

Vattnandet har vädret skött om bra även om det säkert inte har varit så varmt som det borde. Förhoppningen är att plantorna också fått tillräckligt med näring. Det är ett spännande projekt. Att se hur långt det går att driva pumporna och om vi kan få en jätte till Halloween.

I år ska jag försöka vara ambitiös och lura frosten på första bytet. Jag ska hamstra fiberduk och försöka rädda jättepumpan och bönorna. Kanske kan kalla hösten vänta lite än?