Aldrig i modern tid har Sverige ­varit så nära en revolutionär situation som 1917. Det var året för Västervikssovjeten, Seskaröupproret, soldatmyterier och tiotusentals demonstrerande arbetare över hela landet. 1917 var också ett hungerår i Sverige.

Skörden 1916 hade varit dålig, de så kallade gulaschbaronerna gjorde stora pengar på att exportera svenska livsmedel till centralmakterna och när Tyskland i februari inledde det totala ubåtskriget ströps all livsmedelsinförsel. Bröd ransonerades till 200 gram per dag. Potatisen, fattigmaten, fanns knappt att köpa. Arbetarna krävde fred och demokrati, men framför allt krävde de bröd.

Arbetarna tog till direkta aktioner för att hindra matspekulanterna. I regel stals aldrig livsmedel. I stället tog sig arbetarna in hos handlare, bagare och bönder för att inventera deras lager. Varorna tvångsköptes till priser som arbetarna fastslog som rättvisa. I tvångsköpen möttes två principer, kapitalismens marknadsekonomi och ”massans moraliska ekonomi”, en förkapitalistisk föreställningsvärld där hungrandes rätt till mat alltid övertrumfar det privata vinstintresset.

Det är inte bara i Sverige 1917 och Egypten 2011 som hunger ­leder till kravaller och uppror. Ett forskarlag vid New England Complex Systems Institute har försökt att mäta korrelationen mellan våldsamma protester och stigande matpriser. Deras resultat visar på ett nära samband mellan den arabiska våren och den globala matkrisen. Forskarnas slutsats är att ett matprisindex på över 210 punkter starkt korrelerar med oroligheter, kravaller och upprorsförsök.

Den 9 september uppmätte FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations senaste rapport ett prisindex på 213 punkter. Även om priserna sjunkit från föregående år innebär bland annat torkan i USA, den svåraste sedan nationen grundades, fortsatt höga priser över den gräns som anses leda till oroligheter.

 
Vi ser framför oss ett scenario där matpriserna kommer vara stabilt höga eller något stigande, beroende på strukturella faktorer som ökad efterfrågan, vilket inte kan mötas av ökad produktivitet. Spekulation och klimatrelaterade väder­fenomen kommer att driva fram prisspikar från en redan hög nivå.

I Sverige lägger hushållen i ­genomsnitt tolv procent av sina inkomster på livsmedel, att jämföras med länder i tredje världen där hushållen ofta har matkostnader på runt 80 procent av sin budget. I Sverige och liknande länder består priset på matvaror i högre grad av kostnader för förädling, transport, förpackning och reklam, vilket gör matpriserna mindre känsliga för prisspikar på råvarumarknaden. Det kommer antagligen även i fortsättningen vara i tredje världen som vi ser de stora brödupproren.

Samtidigt kommer rapporter från Storbritannien där låginkomsttagare har minskat sina inköp av frukt och grönsaker med en tredjedel, och USA, där matbankerna som förser soppkök, härbärgen och fattiga familjer med livsmedel har svårt att få resurserna att räcka till.

Att det är rätt att göra uppror utgör hela kärnan i min världsåskådning. Men i matkrisens spår följer inte bara revolter utan också rå­varukonflikter och svält. Det behövs en socialistisk och feministisk matpolitik som kan ersätta den nyliberala matregimen om vi ska kunna rädda den här planetens framtid.

Johan Persson bloggar om matkrisen på Utredningen.nu

Utredningen.nu