Förra veckans toppmöten i USA i FN:s och G20:s regi resulterade inte i några konkreta framsteg i klimatförhandlingarna. Varken USA:s Barack Obama eller Kinas president Hu Jintao kom med konkreta förslag. Denna vecka har de konkreta förhandlingarna återupptagits i ett möte i Bangkok, Thailand – det näst sista mötet innan toppmötet i Köpenhamn i december.

Bristen på framsteg fick miljöminister Andreas Carlgren att skicka ut ett pressmeddelande där det bland annat stod att ”EU är ledande i klimatförhandlingarna […] även i fråga om finansiering och om att klara de fattigaste och för klimatförhandlingarna mest sårbara ländernas situation”.

– EU har tagit några positiva steg de senaste veckorna och visat att de är beredda att bryta dödläget när det gäller finansieringsfrågan i klimatförhandlingarna, kommenterar Frida Eklund, som jobbar på Oxfams avdelning för klimatförändringsarbete.

– Men Carlgrens anspråk på att vara en ledare är en skandal eftersom EU historiskt sett är en av världens största förorenare, och därigenom har ett speciellt ansvar för att lösa problemet.

Andreas Carlgren meddelade vidare att ”EU har lagt de mest långtgående buden när det gäller att minska utsläppen. EU har också det mest ambitiösa finansieringsförslaget.” Men det stämmer inte. Dagen innan FN-mötet antog Alliansen av små östater vars samhällen är direkt hotade av höjda vattennivåer, en deklaration med kravet att industriländerna minskar sina utsläpp med mer än 45 procent till 2020 jämfört med 1990, att jämföra med EU:s bud på 20 eller högst 30 procents minskning. Vad gäller finansiering har G77-länderna plus Kina föreslagit att de utvecklade länderna bidrar med 0,5–1 procent av sin BNP till klimatrelaterade kostnader. Det kravet överstiger med råge EU:s otydliga finansieringsförslag.

– För utvecklingsländerna innebär EU:s förslag att man tar pengar från biståndsbudgeten, det vill säga från morgondagens sjukvård och utbildning, för att betala för dagens klimatproblem, säger Frida Eklund.

– Det är nu upp till EU:s medlemsstater att lägga fram ett starkare förslag vid EU-mötet den 29–30 oktober, ett förslag som levererar minst 35 miljarder euro i nya anslag för klimatanpassning i utvecklingsländerna, alltså pengar som inte kan tas från biståndsbudgeten. Ett sådant bud kan tina upp de frusna förhandlingarna och leda till ett klimatavtal som inte bekostas av utvecklingsländerna. Först då kan EU:s anspråk på klimatledarskap rättfärdigas, menar hon.