Den amerikanska poeten Vanessa Place håller på med ett projekt som är så smart att det gör mig alldeles fnittrig. I en serie verk tar hon det klassiska pronomenbytarknepet, som vanligtvis används för att belysa sexismen i hur man talar om ett specifikt kön, och tillämpar detta på feministiska nyckeltexter. Kvinnorna hos Donna Haraway, Simone de Beauvoir, och Hélène Cixous försvinner helt enkelt ur texterna och ersätts av män. Alla kvinnliga ord och aktiviteter blir manliga: ”hon” blir ”han”, ”menstruation” blir ”ejakulation”, ”Medusa” det betydligt mer krigiska ”Minotaur”. De ikoniska inledande raderna i Valerie Solanas S.C.U.M-manifest lyder nu som följer:
Life in this society being, at best, an utter bore and no aspect of society being at all relevant to men, there remains to civic-minded, responsible, thrill-seeking males only to overthrow the government, eliminate the money system, institute complete automation and destroy the male sex.
Place har inspirerats av konstnären Lee Lozano, som i en performance 1971 helt slutade tala med och läsa kvinnor. Bojkotten var ursprungligen tänkt att vara i en månad. Av någon anledning drogs den ut längre än så: Lozano pratade inte med en kvinna igen förrän strax före sin död, 27 år senare. När man tänker på att detta var år då feministisk teori mer eller mindre tog form blir projektet extra märkvärdigt.
Den stora förtjänsten hos både Lozano och Place, tycker jag, är att de tvingar fram nya perspektiv på den verklighet de utgår från. Ett enkönat språk, ett enkönat socialt liv, blottlägger de inneboende dualismerna i en feminism som historiskt har handlat mycket om att förhålla sig till män. När kvinnor helt enkelt utesluts blir det tydligt hur stor del av de feministiska texterna som adopterar en patriarkal retorik med tydlig över- och underordning. Logiken lever kvar, men i en annan form.
Eftersom ingen någonsin är först med att observera någonting, är dessa iakttagelser knappast unika för Place och Lozano. Det gör dem inte mindre snyggt iscensatta. Nu längtar jag mest efter att Place ska bli färdig med att skriva om hela de Beauvoirs Det andra könet.
Veckans tips: Dokumentärfilmen Second Class har precis haft premiär på Zita i Stockholm. Filmen utgår från en grupp litauiska gästarbetare och vad som händer när regissörerna kliver in för att berätta deras historia. I pressreleasen beskrivs den som ”ett tidsdokument om klass och respekt, om människovärde och arbetsvärde”, och det låter ju lovande, tror jag. Regisserat har Marta Dauliute och Elisabeth Marjanovic Cronvall.