EU:s ministerråd (regeringarna) och EU-parlamentet har enats om ett kompromissförslag till nytt direktiv om offentlig upphandling. Direktivet ska nu införlivas i nationell lagstiftning. Det nya regelverket gäller troligen från och med våren 2016.
Trots att upphandlingsdirektivet, som syftar till att öka tjänstehandeln över gränserna, röstades igenom i parlamentet och rådet finns det redan en betydande oenighet kring hur det ska tolkas.
Den socialdemokratiska EU-parlamentarikern Marita Ulvskog kallar det för en seger för fackliga rättigheter.
”Om arbetsrättslig lagstiftning och kollektivavtal inte följs är medlemsstaten skyldig att vidta åtgärder. Med de nya reglerna blir det svårare, för att inte säga omöjligt att göra liknande misstolkningar som sker i dag. Det blir obligatoriskt att respektera gällande kollektivavtal”, sade hon i ett pressmeddelande.
Att regelverket skulle kräva att leverantörer till kommun, landsting och stat måste ha kollektivavtal är en övertolkning. Det menar Olof Erixon, handelspolitisk expert vid Svenskt Näringsliv: ”De nya reglerna föreskriver att medlemsstaterna på lämpligt sätt ska försäkra sig om att bland annat gällande kollektivavtal respekteras.”
Företagarnas Ulrica Dyrke beskriver också direktivets formuleringar om kollektivavtal som oklara. På organisationen hoppas och tror man att det nya direktivet ska visa sig innebära detsamma som gäller i dag.
”Det är redan i dag tillåtet att ställa krav på att företagen ska uppfylla vissa specifika villkor som finns i kollektivavtal, förutsatt att dessa villkor är relevanta för det som upphandlas. Det är en mycket bättre metod, som inte stänger ute alla de små företag som inte har tecknat kollektivavtal, men ändå har bra villkor för sina anställda”, säger hon.
I det nya upphandlingsdirektivets preambel (punkt 37) står det: ”I syfte att på lämpligt sätt integrera miljö-, social- och arbetsrättsliga krav i offentliga upphandlingsförfaranden är det av särskild vikt att medlemsstater och upphandlande myndigheter vidtar relevanta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av de miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som är tillämpliga på den ort där byggentreprenaden utförs eller tjänsterna tillhandahålls och som följer av lagar, författningar, dekret och beslut både på nationell nivå och unionsnivå, samt av kollektivavtal, förutsatt att dessa bestämmelser och deras tillämpning överensstämmer med unionsrätten.”
Notera skrivningen om att kollektivavtalens bestämmelser och tillämpning ska stämma överens med unionsrätten, det vill säga EU:s fördrag och rättsakter samt EU-domstolens tolkningar av desamma.
Texten fortsätter: ”Likaså bör de skyldigheter som följer av internationella avtal som har ratificerats av alla medlemsstater och som förtecknas i bilaga XI tillämpas under fullgörandet av kontraktet.”
I bilagan, som inte är XI utan X, räknas det bland annat upp en rad konventioner från ILO, Internationella arbetsorganisationen, som är ett fackorgan inom FN. Men bland dem finns inte ILO:s konvention nummer 94 rörande offentlig upphandling, vilken medför skyldighet för offentliga myndigheter att ställa krav på kollektivavtalsenliga förmåner i offentlig upphandling.
Vidare står det i texten under punkt 37 i upphandlingsdirektivets preambel: ”De relevanta åtgärderna bör tillämpas i överensstämmelse med de grundläggande principerna i unionsrätten, särskilt i syfte att säkerställa likabehandling. Sådana relevanta åtgärder bör tillämpas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG och på ett sätt som säkerställer likabehandling och om inte direkt eller indirekt diskriminerar ekonomiska aktörer och arbetstagare från andra medlemsstater.”
Direktiv 96/71/EG är den officiella beteckningen på EU:s så kallade utstationeringsdirektiv, vilket av EU-domstolen har tolkats i bland annat Lavaldomen så som att man inte får ställa större krav på utländska entreprenadföretag eller tjänsteleverantörer än minimilön och andra minimikrav. Svenska fackförbund kan inte kräva kollektivavtal motsvarande de som gäller för svenska arbetare och heller inte tillgripa konfliktåtgärder för att tvinga utländska företag att teckna svenska kollektivavtal.
Fram till dess att det nya upphandlingsdirektivet omsatts i svensk lag, troligen våren 2016, gäller dagens upphandlingsregler som helt utesluter krav på kollektivavtal.
Därefter kommer det att bli så att den verkliga innebörden av de nya utstationeringsdirektiven kommer att avgöras av den allsmäktiga EU-domstolen.
En fingervisning om vad de nya upphandlingsdirektiven innebär kan vi kanske utläsa av ett aktuellt beslut i ledningen för LO.
Den 24 februari tog LO:s styrelse ett beslut att inte längre ställa absolut krav på kollektivavtal vid framtida offentliga upphandlingar. Den enda som reserverade sig mot beslutet var Transports förbundsordförande Lars Lindgren.
Beskedet väckte stor besvikelse och bestörtning hos många LO-medlemmar i allmänhet och Transports medlemmar i synnerhet. Transport hör till de fackförbund som i många år kämpat för att teckna kollektivavtal i verksamheter som taxi, bevakning och åkeri där social dumpning och lönedumpning satts i system – inte bara godkända, utan pådrivna av politiska beslut och dåligt upphandlade tjänster.
Den nya linjen som LO tänker driva är att det räcker med att anbudsgivare som deltar i offentlig upphandling visar att man tillämpar löner och anspråksvillkor. Företagen skulle alltså inte behöva teckna kollektivavtal. Detta betyder att näringslivet får ännu mer makt och att fackföreningarnas roll försvagas.
