Arbetarens stadsguide
Det finns två saker som representerar Barcelona för mig. Det är varken arkitekten Antoni Gaudí eller fotbollslaget FC Barcelona, även om dessa vackra och mest kända symboler för staden har sin del i helhetsupplevelsen. Nej, det är i stället två laddade ord: frihet och politik.
När planet rullar in på El Prats landningsbana är det verkligen som om en sten lyfter från ens kropp, all svensk ängslighet, trendighet, trygghet, bekvämlighet, osäkerhet, konsumtionshets, pengahets faller av. Kataloniens huvudstad Barcelona, den lilla storstaden med tre till fyra miljoner invånare beroende på vilka förorter du räknar, representerar de spanska regionernas patriotiska stämningar starkast. Katalonien var det land som allra sist, 1714, införlivades in i den spanska nationen. Katalanska är officiellt språk numera. Grundskolan finns endast på katalanska, och barnen har spanska några timmar i veckan precis som engelska.
Men här på norra spanska östkusten möts också argentinare, ecuadorianer, rumäner, filippinier, italienare, svenskar och marockaner. Mitt i denna konservativa dröm om ett helt självständigt Katalonien frodas också de mest liberala och alternativa livsstilar och får göra det i fred. När du har vandrat klart bland alla turister i den gamla stadsdelen Gótico, sett alla gatukonstnärer längs La Rambla, insett att ingen som bor här dricker sangria (särskilt inte för 15 euro), beundrat utsikten från Parc Güell, klättrat alla trappor i Sagrada Família, nobbat alla inkastare till de stora nattklubbarna, då kan du börja se det Barcelona jag ser varje dag.
Graffiti. I Stockholm råder fortfarande nolltolerans framdriven av borgerliga politiker. Det läggs oerhörda pengar på att tvätta bort konst som skulle förgylla vilken metropol som helst. I Barcelona är graffitin om inte laglig så åtminstone en naturlig del av staden. Framför allt Nimeks enkla throw-ups dominerar. Men på nästan varenda affärs plåtjalusi syns intrikata, slagkraftiga och vackra målningar, en marijuanarökande Ganesha, ett superrealistiskt porträtt av Amy Winehouse, stora väggmålningar av strejkande, demonstrerande arbetare och givetvis El Xupet Negre (Den svarta nappen) som har gjort sina logotags sedan 1989 och som fortfarande finns överallt i olika former och färger. Målare tycks lämna värdefulla och gamla byggnader i fred och statsmakten verkar lämna målarna i fred.
MACBA och CCCB. Museu d’Art Contemporani de Barcelona, på Placa dels Àngels 1, och Centre de Cultura Contemporanìa de Barcelon, med adress Montalegre 5.
Moderna museet inte bara lyckades skapa en kulturell mittpunkt med sina utställningar och byggnader. Det är framför allt livet ute på torget och på innergården som gör det till en sådan levande plats. Att sätta sig i solen och spana in skejtarnas tricks, titta på de pakistanska barnen spelandes cricket, se par sittandes lutande mot betongen med varsin bok i handen, är frid för själen. Vägg i vägg finns CCCB som är snäppet mer avantgardistiskt än MACBA. Här hålls Världspressutställningen, festivaler för indielitteratur och udda ljudkonserter. De senaste 19 åren har det även varit platsen för Sónar.
Stränderna och Parc del Fòrum. Den närmsta stranden Barceloneta med dess restauranger och chiringuitos i all ära, men det tar inte lång tid att röra sig mot de stränder som ligger något utåt mot Parc del Fòrum som Bogatell, Mar Bella (nudiststrand) och Nova Mar Bella. Vattnet och stränderna är renare och det finns mer plats. Parc del Fòrum med sina ytor är en favoritplats för skejtare. Efter det kommunala cykelsystemet Bicing är longboards ett av de vanligaste sätten att ta sig fram i Barcelona, även för tjejer, barn och något äldre. Parc del Fòrum är även platsen för Barcelonas största musikfestival Primavera i maj med runt 100 000 besökare och den mindre festivalen Cruîlla i juli. Om du däremot bara vill hänga i en park, ha picknick, spela pingis eller titta på cirkusartister som övar, är stadens enda stora park Ciutadella annars given.
Sónar. Denna festival inriktad på elektronisk musik kräver sin egen punkt. I 20 års tid har de med samma lyhördhet både utmanat och skitit i de senaste trenderna. På engelska är undertiteln Barcelona’s International Festival of Advanced Music and New Media Art. Pretentiöst, ja. Men känslan på festivalen är långt därifrån. Sónar är något så annorlunda som en kvalitativ folkfest, dit så väl de mest inbitna, kunniga elektroniska nördar hittar, som brittiska Ibiza-turister och vanliga Barcelonabor. Programmet är relativt smalt sett ur mainstreamsynpunkt och de få stora akter som bokas är samtliga respekterade. Här har många av dagens största DJs och producenter spelat innan de blev kända. Priset är saftigt för spanska löntagare. Men lösningen att ha Sónar By Day och Sónar By Night på två olika ställen med separata biljetter gör att många väljer en dag eller natt att gå på. Dagsbiljetterna ryker först. Inför det stundande 20-års jubileet om två veckor flyttar de dagtid från MACBA och CCCB till det större Fira Montjuïc vid Plaça d’Espanya. Sónar By Night hålls som vanligt i de jättelika hangarerna på Gran Via L’Hospitalet nära flygplatsen.
Kaféer. Att ta en kaffe med en vän är lika vanligt som att ta en öl, oavsett tid på dagen. Om du ska följa reglerna dricker man dock endast café con leche (kaffe med mjölk) innan lunch. Sedan är det svart espresso eller cortado som gäller. Torget Plaça del Tripi (refererar till att trippa) som egentligen heter Plaça George Orwell är ett klassiskt dekadent bar- och kaféhängsställe som känns igen på Leandre Cristòfols skulptur. Det var på cerverian La Llibertària, Carrer Tallers 48,som anarkisterna samlades. Innan Franco segrade i det spanska inbördeskriget 1939 var 75 procent av Barcelona – allt från stora fabriker och skolor till hårsalonger och restauranger – ägt och styrt av folket genom kooperativ. Foton och planscher på väggarna bekräftar La Llibertàrias signifikans. Anarkismen och vänstern är fortfarande starka i Katalonien och det politiska engagemang gör sig påmint dagligen, speciellt sedan den ekonomiska krisens början. Om du bara letar gott kaffe och inte är i behov av historisk mark är argentinska Rekons på Comte de Urgell 32 väl värt ett besök samt i närheten av det Federal Café, Carrer Parlament 39, vars frukost och söndagsbrunch är en av stadens mest omtalade.
Marknader. Du har de vanliga matmarknaderna givetvis. Ingen stadsdel är en riktig stadsdel om du inte kan köpa färsk fisk, kött och grönsaker. Men även vanliga loppmarknader tillhör de populärare förströelserna på helgerna. Mercat del Encants, Plaça de les Glories Catalanes, är en av de äldsta och mest kända. Något mindre men personligare loppis att fynda på är Flea Market Barcelona, Plaça Blanquerna. Lost & Found som återkommer ungefär var tredje månad vid Estación de Francia. Den är mer som en festivalloppis med Djs, öl för en euro och där du kan hitta precis allt, inom alla prisklasser.
Mat. Det sägs att den bästa kebaben finns i Malmö. Personligen åt jag inte särskilt mycket kebab eller shawarma innan jag upptäckte Bismilla Kebabish, Joaquin Costa 24, i El Raval. Deras egetgjorda bröd och kryddning är som ingen annans. Har du väl ätit deras shawarma för tre och en halv euro (beställ rulle, ej tallrik) är det svårt att nöja sig med någon annan. Barcelona är annars lite ojämnt när det gäller mat. Det finns många okej billiga restauranger, som exempelvis senegalesiska, vietnamesiska och argentinska.
Men för att komma upp i riktigt bra klass, framför allt på spansk mat som tapas, är det värt det att lägga lite mer pengar. Ett bra ställe är Tapas 24 (Carrer de la Diputació 269) i det finare området L’eixample, en av Carles Abellans restauranger som ska fungera som ett enklare alternativ till hans finare restaurang Comerç 24. Ett annat medeldyrt bra tapasställe, menyn signerad av unga kocken Jordi Vila, är Fábrica Moritz (Ronda Sant Antoni 41).
Sitges. Om du mot förmodan skulle tröttna på Barcelonas innerstad tar det bara en dryg halvtimme med tåg till flera spännande samhällen längs kusten. Sitges söder om Barcelona är ett populärt helgresemål för innerstadsborna men är också en intressant stad i sig. Hela Barcelona kan skryta med att vara väldigt öppna mot homosexuella och allra tydligast är det i Sitges. Här hittar man många inflyttade svarta amerikaner och italienare till exempel som får leva öppet och i fred med sina partners. Sitges har också Kataloniens mest kända karneval i februari och är hem för världens största filmfestival för fantasy och skräck, Festival Internacional de Cinema Fantàstic de Catalunya, i oktober varje år.
