Om du är intresserad av fildelning och piratkopiering har du kunnat följa en hel del absurda rättsprocesser. Som den där gången kulturindustrin stämde Limewire på 538 000 000 000 000 kronor, vilket ungefär motsvarar fem gånger USA:s BNP. Eller här hemma där flera av dem som var satta att skipa rättvisa i målet mot The Pirate Bay var högst verksamma i olika organisationer som arbetar för att stärka upphovsrätten. Eller det faktum att media lät och låter företrädare för upphovsrättslobbyn kommentera rimligheten i piratkopieringsmål, utan att berätta att de är upphovsrättslobbyister.
Nu i dagarna hålls rättegång mot en man som misstänks ha spridit 8 låtar från Beyonces nya album 16 dagar innan det släpptes i handeln. Målsägande Sony ville ursprungligen ha 1 500 000 kronor i skadestånd för detta. En summa som är mer än tio gånger så hög som den som blivit utsatt för mordförsök kan förvänta sig i skadestånd. Jag får ibland intrycket av att kulturindustrin bestämmer reglerna, skipar rättvisa, hittar på straffen och dessutom tillåts kommentera rimligheten i detta. Men om du tycker att det här verkar läskigt, vänta bara till jag berättar om TTIP.
TTIP, Transatlantic trade and investment partnership, är ett frihandelsavtal mellan USA och EU. ”Fri” ska här tolkas på ungefär samma sätt som i friskolor, det vill säga som ett sätt att underlätta för företag att göra profit. När det gäller TTIP är det inte fildelare som hamnar inför rätta utan länder. TTIP är ett sätt att anpassa EU:s lagar efter amerikansk mall, med en ökad privatisering av rättsväsendet som följd. TTIP ger stora företag möjligheten att stämma länder som anses bryta mot avtalet. Processerna kallas ”investor-state dispute settlement” och är hemliga. De som fattar beslut i skuldfrågan är advokater knutna till näringslivsintressen.
Journalisten George Monbiot, som är en av ytterst få som skriver om TTIP, berättar om hur det ser ut i länder som redan har liknande avtal. Kanada har exempelvis dragit tillbaka två av läkemedelsföretaget Eli Lillys patent då de inte hittat belägg för att medicinerna fungerar. Eli Lilly stämmer nu Kanadas regering på nästan 3,3 miljarder kronor samt kräver att landets lagstiftning när det gäller patent ska ändras. Monbiot berättar också om en gruva i El Salvador som riskerade att förgifta dricksvattnet och om hur aktivister lyckades få regeringen att stoppa gruvan
till priset av tre mördade aktivister. Om hur företaget som planerade gruvan nu stämmer El Salvador på
2 miljarder kronor för uteblivna framtida intäkter.
I somras läckte dokument från förhandlingarna mellan EU och USA ut. Där framgår att just ett så kallat investeringsskydd kommer att bli en viktig del av avtalet. Företag kommer alltså även här att kunna stämma länder, om de anser att deras investeringar påverkats negativt eller om de gått miste om framtida intäkter. TTIP väntas träda i kraft 2015. En ivrig förespråkare är Fredrik Reinfeldt. Så här beskriver han TTIP i ett brev till Barack Obama som Expressen kommit över: ”Jag är säker på att TTIP inte bara kommer att skapa jobb och tillväxt för båda våra kontinenter, utan även bli modellen för en ny sorts handelspartnerskap runt om i världen.”
Så hej då demokrati. Hej ”handelspartnerskap”.