Hellekant fortsätter kartlägga vänstern

”Jag måste väl få gå vidare någon gång”, svarade den morddömde läkarstudenten Dagens Nyheters utsände. Artikeln om att Hampus Hellekant börjat studera på Karolinska Institutet drog igång en riksdebatt om det etiska i att låta en person dömd för mord studera till läkare. Hampus Hellekant frigavs i februari 2007 efter att ha avtjänat sitt straff för mordet på syndikalisten Björn Söderberg. Under fängelsetiden hade han studerat med goda resultat och sökte sig direkt efter frigivningen till Sveriges ledande medicinska universitet. Läkarförbundet protesterade, men Karolinska institutets rektor fann inga skäl för avstängning. Ett avtjänat straff är ett avtjänat straff, resonerade hon. Först när debatten pågått i två månader och det hade avslöjats att Hellekant hade antagits på förfalskade betyg tvingades han bort från utbildningen. 

Hellekant försäkrade att han ville gå vidare. Det nya namnet Karl Hampus Svensson skulle bli ett avstamp mot det nya livet.  

Men kontakterna med den nynazistiska rörelsen har aldrig brutits. Arbetaren kan här visa hur trakasserier, hot och personförföljelser har följt i Hampus Hellekants spår ända sedan han frigavs. 

I Hellekants beteende finns ett mönster som ständigt upprepas; personer som har skrivit artiklar om honom, vittnat mot honom, lett brottsutredningar och vaktat honom på fängelser kartläggs och hängs ut på internet. Det tycks mer handla om personliga vendettor – en besatthet av alla som går emot honom – än om politiska motsättningar. Han finkammar förundersökningar, beställer ut offentliga uppgifter och lägger sedan upp materialet på olika internetsidor. På den nazistiska hemsidan Info14 läggs kartläggningarna av vänstern upp, och de Säpospanare som har övervakat honom listas med namn. På den nazistiska nätencyklopedin Metapedia läggs journalisterna som har skrivit om honom upp. På sin blogg, Kapten Nemo, gör han granskningar av de poliser och utredare som själva har granskat honom. 

Efter att en artikel har lagts upp skriver Hellekant inlägg på diskussionsforumet Flashback, länkar till artiklarna och vill få synpunkter och beröm för dem – dock utan att avslöja att han själv har skrivit dem. Diskussionen förs alltid i tredje person, men med hänvisningar till inläggen på Metapedia och Kapten Nemo-bloggen. Flashback används också för mer anonym smutskastning.

”Björsas ögon måste ha varit stora som tefat när han skulle köra några av sina boxnings- & rugby moves och fick smaka en kärve bly – mot pistoler står sig kampsport slätt (såvida man inte är Chuck Norris förståss). Björsa hade ju hemmaplan för bövelen!”, skriver Hellekant om mordet på Björn Söderberg. För att undvika att inläggen kopplas till honom gömmer han sig bakom pseudonymer som Julius Mosca, Hemligaklubben och Mr Boing på Flashback, Grillkillen på Wikipedia, Infobringer och Roadrunner på Metapedia. 

Journalistparet Peter Karlsson och Katarina Larsson, som länge har granskat extremhögern, är exempel på personer som Hellekant anser sig ha en personlig vendetta mot. På Info14 finns en bildserie som visar journalisten Peter Karlsson på promenad utanför sitt hus. När bildserien publicerades hade det gått knappt tio år sedan Peter Karlsson skadades svårt av en bilbomb i Nacka, sommaren 1999.

Innan Hampus Hellekant häktades senare samma år ägnade han en betydande tid åt att kartlägga journalistparet.

”Bilderna är tagna efter det att hans [Peter Karlssons] skyddade identitet röjdes – igen. Det visar dock med all tydlighet att skyddad identitet inte betyder något i längden. För [Peter Karlsson] och company betydde avslöjandet att de fick ta sitt pick och pack och flytta till ett akut skyddsboende, de ville inte ta risken att bo kvar”, skriver Info14 i artikeln under bilderna. 

Peter Karlsson och Katarina Larsson vill inte uttala sig om Info14:s kartläggning av dem. Men de bekräftar att fotografierna är tagna av Hampus Hellekant.  
– Jo, jag kan bekräfta att det var han som fotograferade, säger Peter Karlsson.

Enligt källor inom polisen gjordes en legitimationskontroll av Hampus Hellekant i juni 2007 när han påträffades intill Karlssons och Larssons bil.

Hellekant använder sin mobilkamera för att dokumentera såväl vardagliga händelser som att fotografera av protokoll från tingsrätten. Kamerans interna mjukvaruversion skrivs in i de flesta korten som Hellekant lägger upp på nätet. Det digitala avtrycket återkommer på Flashback, på Info14 och i de bloggar som han driver. Går man sedan igenom de över 3500 inläggen på Flashback som hans pseudonymer står bakom så hittar man snart ett antal personliga uppgifter som bara kan passa in på Hellekant. Exempelvis låter han berätta att han gjorde lumpen som ”skrivbordsbiträde” 1998, att han förhalade inkallningen ett par år och till slut gick ut med slutbetyget ”10-8-8”. Dessutom ägnar han flera inlägg åt att skryta om vad han stal ifrån förrådet.

Detta kan jämföras med Hellekants meritlista: 1998 ryckte han in i lumpen, 22 år gammal. Han tjänstgjorde som expeditionsbiträde och kom ut med vitsorden X88. Jämför man sedan hans lista över stöldgods, som han i ett Flashbackinlägg tar på sig, återkommer sakerna på punkt efter punkt i polisens husrannsakan efter Söderbergmordet. Gasmasker, kikare, uniformer, batong, Atropin-ampuller, nödproviant, med mera. Allt står listat i polisens beslagsprotokoll.

För att se likheterna måste man ha god kännedom om Hellekant och hans historia. Men likheterna återkommer gång på gång. Under sina olika pseudonymer går Hellekant igenom sina studier, sin fängelsevistelse, kontakter med mc-kriminella och gamla nazister. Och givetvis kan han inte hålla sig borta från att skriva om sina teorier om Nackabomben mot journalistparet och Söderbergmordet.

Hampus Hellekants första artiklar på Info14:s hemsida efter att han frigavs 2007 handlade om och avslöjade aktivister inom den antifascistiska organisationen Revolutionära fronten. Dessa baserades på förundersökningarna om de brott som olika antirasistiska aktivister har fällts för de senaste åren. Hellekant fotograferade av bilder på de misstänkta och lade upp dem tillsammans med artiklarna. Detta kompletterades med lite material från det så kallade ”Anti-AFA-registret” på över tusen personer som var aktiva antirasister under 1990-talet och som Hellekant kartlade innan fängelsevistelsen. Polisen hittade registret i hans dator efter Söderberg-mordet.

Info14:s centralfigur Robert Vesterlund säger sig i dag inte ha någon kontakt med Hellekant. Men det är klarlagt att Hellekants bil i juni 2009 stod parkerad utanför en lägenhet som tillhör en annan företrädare för Info14. Den personen vill inte svara på några frågor när Arbetaren ringer upp. 

En specifik artikel som Hellekant lade upp på Info14 skulle komma att få för-ödande konsekvenser. Den 1 december 2008 hällde en okänd gärningsman in bensin genom brevinkastet hos en syndikalistisk barnfamilj i Högdalen söder om Stockholm. Bensinen antändes och på några sekunder var hallen övertänd och barnfamiljen tvingades att rädda sig genom att hissa ned sitt barn till grannarna och sedan klättra efter via balkongen. Paret hade pekats ut som militanta antifascister i en artikel av Hellekant som publicerades på Info14 den 13 juni 2008. ”Händelsen lär vara fejk för att piska upp stämningen inför Salem och/eller för att få skyddade personuppgifter och ekonomisk ersättning”, kommenterar Hellekant under pseudonym händelsen på diskussionsforumet Flashback. Den 23 december lade Hellekants Flashback-pseudonym upp en bild på pappan i familjen, som han säger sig ha ”fått” från Info14. I själva verket var bilden fotograferad med Hellekants W810-mobil, dagen innan den publicerades på Info14, med samma digitala avtryck som Hellekants andra fotografier har.

Som ett av få politiska mord i Sverige i modern tid blev mordet på Björn Söderberg mycket uppmärksammat och omskrivet. Men minnet av det har börjat blekna. Tio år senare görs försök att skriva om historien.

På nätencyklopedin Wikipedia skrevs posterna om Hampus Hellekant och händelseförloppet under Söderbergmordet om. Wikipedia görs av användarna själva och genom en offentlig diskussion om varje ändring uppnås förhoppningsvis ett objektivt och faktamässigt korrekt innehåll. Men om ingen påpekar felaktigheter går det att skriva om historien. Läser man om de som dömdes för mordet på Björn Söderberg på Wikipedia får man en helt annan uppfattning än den som hovrätten kom fram till i domen från år 2000.

”Hampus Hellekant dömdes för att ha lämnat över vapnet”, står det i en post upplagd av en anonym användare. Hellekant länkar frekvent till den på Flashback för att påvisa sin egen oskuld till mordet. Även texterna om Hampus Hellekant på engelska och svenska Wikipedia har flera gånger utsatts för raderingsförsök eller försök att ta bort namnet.

En Wikipedia-användaren hade deltagit i diskussionerna och även lagt upp den engelska texten om Hellekant.
– Det var ju ingenting kontroversiellt som jag skrev, allting var ju hämtat från tidningar, säger han.

Trots det blev Wikipedia-användaren i augusti 2008 uppringd i sitt föräldrahem. Den dagen var det hans styvfar som svarade i telefonen. Personen på andra sidan luren presenterade sig som Hampus Hellekant. När styvfadern undrade om det var ”Sätramördaren” blev svaret ”Ja, det är jag som är Sätramördaren”. Hellekant krävde under samtalet att artiklarna om honom skulle tas bort. ”Annars kan ni själva lista ut vad som händer”, fortsatte Hellekant. Wikipedia-användarens familj tog illa vid sig och polisanmälde samtalet, men utredningen lades ned.

Försöken att förändra historieskrivningen sker även i andra kanaler. Den nynazistiska organisationen Nordiska förbundet driver en egen wiki-encyclopedi på nätet, Metapedia. Vid ett första ögonkast kan det vara svårt att uppfatta att Metapedia är ett nazistiskt uppslagsverk. Kommer man till uppslagsverket via en googlesökning ser det förvillande likt ut Wikipedia och informationen där framstår som neutral och objektiv. 

På Metapedia började användaren Infobringer våren 2007 publicera personuppgifter. Wikipedia-användaren som nämndes innan och andra wikipedia-användare som har skrivit om Hellekant blev uthängda där. Samma sak har skett med journalister som någon gång har skrivit om Hellekant; filer om Magnus Linton, Andreas Harne, Nicklas Svensson och Yrsa Stenius är några av dem som har hängts ut på Metapedia av Infobringer.

Katrin Krantz, journalist på Expressen, är ytterligare en som har fått sin personakt med text och bild upplagd på det nynazistiska uppslagsverket.
– Jag satt i tingsrätten och arbetade när jag hörde att någon ropade mitt namn. När jag tittade upp såg jag en person med kamera som tog kort på mig och sedan försvann ut ur lokalerna.

Dagen efter kom bilden upp på Metapedia. När Krantz ser nytagna bilder på Hellekant känner hon igen fotografen.
– Javisst, det är han. Det är oerhört likt.

Varför tror du att han fotograferade dig?
– De jobbar ju på det här sättet. De försöker visa att de har koll. En del blir kartlagda för att de har granskat nynazism, andra för att de har judiskt påbrå, andra har bara hamnat där. Men det är väl klart att man undrar vad de sysslar med. Det finns ju journalister som har råkat riktigt illa ut. 

Det som vid en flyktig anblick kan framstå som harmlöst rättshaveri på Wikipedia får på Metapedia mönstret av systematisk kartläggning. 96 personer har lagts ut av Hellekant under användarnamnen Infobringer och Roadrunner.

När Arbetaren under pseudonym kontaktar Infobringer lovar han att han kan se till att artiklar om en person kan ”publiceras på valfritt nyhetsmedium inom rörelsen”.

Mycket av materialet som har lagts ut på Metapedia är gammal ”skåpmat”. Flera av informationstexterna om de antirasister som namnges är hämtade rakt ur det så kallade ”Anti-AFA-registret”.

Även före detta kamrater från den nazistiska rörelsen riskerar att kartläggas på Metapedia. Och kartläggningen leder ofta till dold vrede – och hot.

När Tommy Rydén tog avstånd från den nazistiska rörelse som han länge varit aktiv i utlöstes en frän debattstorm på nätet. En del inlägg gick över gränsen till det tillåtna. 
– Jag gjorde klart på vissa forum vad jag tyckte och tänkte, och då blev det ett himla liv. Då började det ramla in anklagelser och hot, säger Tommy Rydén till Arbetaren.

Det dröjde inte länge innan Tommy Rydén fick en egen post på Metapedia, men det grövsta förtalet fanns på en anonym blogg, Kunskapslistan, som helt tillägnades Rydén. Tommy Rydén anmälde bloggen och serverleverantören både till Datainspektionen och till polisen. På bloggen hängdes han ut med namn, personnummer och hemadress. Förtäckta hot mot hans barn varvades med mer rättframma hot: Rydén ”borde avlivas så snabbt som möjligt”. 
– Jag kritiserade flera gånger öppet de hyllningar av David Lane och andra amerikanska mördare som äger rum på Info14. Sannolikt är det anledningen till vreden, menar Tommy Rydén. 

Hellekant hämtade ut Rydéns anmälan till Datainspektionen och fotograferade av den med sin mobilkamera. Bilderna publicerade han på bloggen, varvade med fler hånfulla inlägg på Flashback där han också passade på att göra reklam för den anonyma förtalskampanjen. För Tommy Rydén känns saken mest sorglig.
– Jag stod alltid öppet för vad jag gjorde. Nu är det många som krigar på internet. Problemet för dem är ju att det är många unga aktivister som går in på internet och ser det jag skriver. Det är ju ett problem för dem rekryteringsmässigt. Då försöker de kontra på det här sättet, säger Tommy Rydén. 

En mer städad ton håller Hampus Hellekant på sin ambitiösa blogg för ”den lilla människans journalistik”, Kapten Nemo. Men även den är inriktad på människor han anser sig ha en vendetta med. Där skrivs artiklar i tredje person till försvar för den ”morddömde läkarstudenten”, kritik mot rättspsykiatern Ulf Åsgård (som arbetade på Kronobergshäktet när Hellekant satt där), avslöjanden om fångtidningen Kåkbladet (som Hellekant hade en konflikt med när han satt på Norrtäljeanstalten), kritik mot polisutredaren Eiler Augustsson (som utredde Söderbergmordet) med flera. 

Den kristdemokratiske lokalpolitikern Peter Soilander driver en blogg och skriver likt Hellekant mycket om kriminaljournalistik. I februari 2008 publicerade han ett blogginlägg om att New York Times, till skillnad från svensk media, publicerade namnet på Hampus Hellekant när de skrev om den morddömde läkarstudenten. Han illustrerade inlägget med en bild på Hellekant från förundersökningen, ett foto på en maskerad Hellekant som gör Hitlerhälsning och som har publicerats i en lång rad tidningar efter Söderberg-mordet.

Natten den 13 december 2008 kastade någon in en tegelsten genom en fönsterruta hemma hos Soilander. Dagen efter lades en artikel upp på Kapten Nemos blogg som tar upp Soilanders bloggtexter och utmålar honom som en hycklare. I texten namnges samtliga familjemedlemmar, där fälls kommentrarer om var han bor, hur området ser ut och att han ”ofta fick besök sena nätter”. Rubriken på artikeln var ”Den som vare utan skuld kasta första stenen…”.
– Jag tror inte att det är en slump eftersom det skedde samma dag. Man blir ju skiträdd. Jag brukar inte bli särskilt rädd men den där artikeln skrämde mig, säger Soilander.

Peter Soilander kopplade direkt ihop stenkastningen med Kapten Nemobloggen och nämnde det i anmälan till polisen. Polisen hade dock inga resurser att spåra bloggaren vidare och lade ner utredningen om skadegörelsen.

I mars 2009 fick Soilander ett rekommenderat brev i vilket Hampus Hellekant krävde ett skadestånd på 1320 kronor för att Soilander hade publicerat hans namn utan medgivande och ett foto som Hellekant ansåg sig äga upphovsrätten till. Soilander betalade direkt in summan till Hellekants konto och tog bort artikeln.

Arbetaren har sökt Hampus Hellekant för en kommentar, dels på mobiltelefon och post, men också via alla de internet-medier han skriver på, men har inte fått något svar. Dagen efter Arbetarens första försök att få kontakt med Hellekant raderades däremot bloggen om Tommy Rydén och åtskilliga postningar på Metapedia. Kapten Nemobloggen slutade att uppdateras och inläggen på Flashback upphörde. 

Fakta / Hellekants kartläggning

Hampus Hellekant har under de senaste åren publicerat uppgifter på internet om åtminstone 96 personer. Vissa har utsatts för omfattande kartläggning, om andra är uppgifterna knapphändiga.

Till de kartlagda hör, som nämns i reportaget, en lång rad antifascistiska och antirasitiska aktivister men även myndighetspersoner som Ahn-za Hagström och Karin Lönnheden på Säpo, Eiler Augustson som ledde polisutredningen av mordet på Björn Söderberg samt rättspsykiatrikern Ulf Åsgård.

Bland de kartlagda finns även många journalister. Utöver journalistparet i Nacka kan nämnas nuvarande eller före detta tidningsreportrar som Andreas Harne, Fredrik Sjöshult, Niklas Svensson och Katrin Krantz och Lasse Wierup, Magnus Linton, Yrsa Stenius och Martin Fredriksson.

Flera som arbetar eller har arbetat för den nazistgranskande tidskriften Expo är också kartlagda, som Stieg Larsson, Andreas Rosenlund, David Lagerlöf och Mikael Ekman. Även forskare som Mats Deland och Tobias Hübinette har kartlagts av Hellekant.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
2 dagar sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
3 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad