”När jag hör ordet tillväxt osäkrar jag min revolver” – så står det ingenstans i Myten om maskinen, men det kunde det gott ha gjort. Humanekologen Alf Hornborg har en stor förkärlek för att ta begrepp med en nästan självklart positiv värdeladdning – tillväxt, utveckling, teknologi, industrialisering – dissekera dem och vända upp och ned på dem.

Robert Malthus förklarade på 1800-talet nyttan med präster och andra improduktiva ämbetsmän med att de höll uppe efterfrågan i ekonomin med sin konsumtion. För oss i dag framstår det som ett rätt genomskinligt sätt att med bakvänd ekonomisk logik rättfärdiga rådande klasskillnader.

Men när vi förflyttar oss till vår egen tid och någon i stället säger att västerländska konsumenter gör indier och kineser en tjänst genom att köpa deras billiga varor blir resonemanget plötsligt svårare att bedöma.

För Hornborg – som kallar detta ”den vite konsumentens börda” – är saken klar. Pengarna förvrider vårt seende och får vad som i själva verket är en orättvis överföring av naturresurser och arbetstimmar att verka som ett rättvist byte.

På liknande sätt kastar han sig över föreställningen att ekonomisk tillväxt ger resurser nog att lösa miljöproblem. Utifrån hans analys, som utgår från vad som händer med energi och entropi vid produktionen av varor, blir ekonomisk aktivitet närmast synonymt med miljöförstöring.

Maskinen i bokens titel framstår mindre som ett uttryck för människans bemästrande av naturkrafterna, än som en mer sofistikerad form för människors utsugande av andra människor: många använder sin tid till att utvinna metaller, pumpa upp olja och så vidare, för att spara tid åt det fåtal som flyger flygplan.

Hornborgs bok innehåller en mängd empiri, men ändå lyckas han knappast så mycket visa att hans verklighetstolkning är riktig som att den skulle kunna vara riktig. Med tanke på vilka radikalt annorlunda perspektiv han rör sig med är det intressant nog.

Bakgrunden av sinande oljetillgångar, hotande klimatförändringar och ett politiskt/ekonomiskt system till synes oförmöget att rationellt ta itu med hoten gör de teoretiska resonemangen angelägna. De äldsta texterna, från början av 1990-talet, framstår som närmast profetiska i dag.

En del svagheter har boken. Att den är en sammanställning av essäer, från början publicerade i andra sammanhang, innebär att vissa resonemang återkommer mer än vad som hade behövts. En idé som figurerar ett flertal gånger är den om lokala valutor för att avskilja lokala ekonomiska system från världsmarknaden.

Det finns kanske poänger med det, men med tanke på storleksordningen av de problem Hornborg ger sig på är det lite underligt dels att han så starkt håller fram just den modellen framför alla andra tänkbara lösningar, dels att han aldrig ger sig på att diskutera tänkbara problem och komplikationer med den.