Mördandet fortsätter i Syr ien. Av någon anledning i det närmaste ostört, även om protesterna på diplomatisk nivå ökar i styrka. 

Men medan tanks och flygvapen sätts in mot demonstranter i staden Homs, där nu över 200 människor dödats, lägger Kina och Ryssland in veto mot förslag till åtgärder i FN:s säkerhetsråd.

Naturligtvis är det långt ifrån önskvärt med ännu en USA-ledd invasion i ett Mellanösternland, och man ska aldrig glömma att det som fick västmakternas hjärtan att bulta så hårt för demokrati och mänskliga rättigheter i Libyen var utsikten att förlora kontrollen över landets olja.

 Men Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov talar om västmakternas reaktioner som ”oanständiga” och ”hysteriska”, och gör mycket klart att man anser att våldet i Syrien är en ”intern angelägenhet” och att västmakterna egentligen bara är ute efter Iran – samtidigt som hundratusentals Moskvabor trotsar den ryska vinterkylan för att protestera mot Vladimir Putins regim. I det läget godkänns inga resolutioner om att det skulle vara fel att skjuta på sin egen befolkning med raketer och artilleri.

USA:s och västmakternas incitament för att lägga sig i Bashar al-Assads massmord på sina undersåtar handlar främst om att kunna skaffa sig inflytande och självfallet att en USA-influerad regim i Syrien skulle klippa banden till Iran och till de islamistiska partierna Hizbollah och Hamas. Men Rysslands och Kinas motstånd i säkerhetsrådet handlar också, förutom inrikespolitiska hänsyn, om internationellt maktspel. Ryssland är en stor exportör av vapen till Syrien, man har även en flottbas i landet, den enda vid Medelhavskusten. Relationen till Iran är viktig även för dem, fast ur en annan synvinkel. 

Det är lätt att reflexmässigt falla in i ett antimperialistiskt tänkande där USA står för allt ont. Men det finns flera imperialister i världen än bara USA, även om västblocket dominerar i vår samtid.