I lördags samlade en demonstration för de utvisningshotade barnen tusentals israeler i centrala Tel Aviv.

– Barnen måste få stanna, det är ett moraliskt krav, sade vänsterpolitikern Dov Henin från talarstolen.

Åttaåriga Maria, född i Tel Aviv, kom till demonstrationen tillsammans med sin mamma, som i sin tur kom till Israel från Filippinerna efter att hon fått anställning hos ett äldre israeliskt par.

– Jag stannar här. Det här är mitt hem, säger hon.

Regeringen godkände tidigare i augusti ett förslag om att avvisa 400 barn till illegala invandrare, medan 800 barn tilläts vara kvar i landet. De 1 200 barnen hade hotats med deportering tillsammans med sina föräldrar.

Beslutet innebär att barn som har bott i Israel i mer än fem år och talar hebreiska och går i skolan får stanna. Samtidigt måste 400 barn som är under fem års ålder lämna landet – antingen
frivilligt tillsammans med sina föräldrar – eller så kommer de att avvisas till föräldrarnas ursprungsländer.

Israel står inför frågan som många rika västerländska samhällen också brottas med – ska man automatiskt få medborgarskap i det land man föds i? Vad man ska göra med barnen till de utländska arbetarna har varit mycket omdiskuterat i Israel under det senaste året.

Rätten till medborgarskap för alla som föds i ett visst land kommer från den anglosaxiska common law-traditionen från 1600-talet. Men i många västerländska länder med stora grupper av invandrare utmanas det synsättet av framgångsrika nationalistiska och populistiska partier.

Sedan början av 1990-talet, när palestinier förhindrades att arbeta i Israel, har regeringen successivt uppmuntrat tiotusentals utländska arbetare att ta arbeten inom byggsektorn, jordbruket och i hemmen.
Vissa av dem, de flesta från Sydostasien och Afrika, har stannat efter att visumet gått ut och fortsatt att arbeta illegalt samtidigt som de bildat familj.

Det israeliska inrikesministeriet beräknar att det för närvarande finns över 200 000 utländska arbetare i Israel, och att över hälften av dem vistas olagligt i landet. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu talar om den olagliga immigrationen som ett ”demografiskt hot” mot den egna statens judiska karaktär.

Men Netanyahus hållning har blivit ifrågasatt från flera oväntade håll – från Aliza Olmert, hustru till Netanyahus företrädare på premiärministerposten, från Shimon Peres, landets president, samt från hans egen fru Sarah Netanyahu.
Netanyahus hustru vädjar till regeringen om att inte avvisa barnen.

– Som psykolog verksam inom den offentliga sektorn och mor till två barn ber jag er att använda er auktoritet till att låta de flesta av de 400 barnen stanna i Israel, skriver hon i ett brev till inrikesminister Eli Yishai.

Hon skriver också att hon flera gånger har tagit upp frågan med sin man.

En paraplyorganisation för överlevande från Förintelsen har i ett brev till premiärministern uttryckt ett starkt avståndstagande från de planerade utvisningarna.

Aliza Olmert har också sagt att hon skulle vara beredd att gömma barnen och kallat beslutet ”ett moraliskt ärr på det israeliska samhället”.
Inrikesminister Eli Yishai har tillbakavisat alla vädjanden, även Sarah Netanyahus.

– De utländska arbetarna kom till Israel, några av dem illegalt. Här har de bildat familj och barnen lever också illegalt här.

Han har tidigare anklagat de utländska arbetarna för att använda sina barn som ”mänskliga sköldar” och för att ha spridit sjukdomar som tuberkulos, hepatit och aids.

Landets president, Shimon Peres, har uppmanat regeringen att ompröva sitt beslut.

– Det är otänkbart att 400 barn födda i Israel, som känner sig israeliska och som lever som israeliska barn ska utvisas.