Muhammed Riaz är orolig. Sedan han tillsammans med Papperslösagruppen inom Stockholms LS tog strid mot sin före detta arbetsgivare känner han sig inte säker längre. För en månad söktes han upp av en pakistansk man.
– Han hotade att förstöra mitt och min familjs liv om jag inte avbröt konflikten med Lilla Karachi. Jag blev väldigt rädd för jag vet att han är en rik man och det är lätt att köpa folk i Pakistan som skulle kunna skada min familj.
Händelsen är polisanmäld.
Sedan dess har konflikten i stället trappats upp. Den senaste veckan i form av flera blockader utanför restaurang Lilla Karachi i Gamla Stan i Stockholm där Muhammed jobbade tidigare.
Muhammed är fortfarande orolig och rädd, men mer förbannad över hur papperslösa utnyttjas i Sverige.
– Folk utnyttjas som djur av personer som tjänar massor av pengar på detta. De är blodsugare. Nu bryr jag mig inte om mig själv längre. Jag vill lära dem en läxa. Genom att ta strid kanske saker kan förändras, inte bara för mig, säger han.
Muhammed kom till Sverige i juli 2005 efter att ha hamnat i onåd hos den militanta islamiska organisatinen Jaish-e-Mohammed i Pakistan. I Sverige ansökte han om asyl. Han har fått avslag på ansökan, men har överklagat till migrationsöverdomstolen.
Han är utbildad ekonom, men har också erfarenhet av restaurangarbete. Därför fick han efter bara en månad jobb på Lilla Karachi där han arbetade i nästan två år som en sorts allt i allo. Han bakade naanbröd, marinerade kyckling, städade, diskade och spenderade mycket tid på Västerlånggatan där han delade ut flygblad med reklam för restaurangen – sju dagar i veckan, 8–13 timmar om dagen. Delar av lönen fick han vitt, andra delar svart och resten fick han inte alls.
Efter ett tag försökte han söka sig därifrån, men alla andra restauranger han gick till praktiserade samma löneutbetalningsmetod.
– Jag vill inte vara en del av den svarta arbetsmarknaden. Jag vill arbeta vitt.
I dag jobbar Muhammed Riaz på en annan indisk restaurang i Stockholm, Happy India. Han får en helt vit lön och behandlas bra av chefen på restaurangen.
– Jag vill gärna stanna i Sverige, men i så fall måste jag få uppehållstillstånd.
Arbetaren