Vad har politikerna i Stockholm gemensamt med den ryske expresidenten Boris Jeltsin? Varken ohämmad alkoholkonsumtion eller en benägenhet att ge sig på offentliga byggnader med stridsvagnar är något som utmärker huvudstadens folkvalda. Även om kända undantag funnits. I alla fall när det gäller den första vanan.

Men Jeltsins största gärning för Ryssland efter Sovjets fall var varken att han höll vodkaindustrin på fötter eller att han attackerade Duman med pansartrupper. Han går till historien som den president som delade ut landets naturtillgångar till sina kompisar – som blev rika som troll på kuppen.

Stockholm är inte Ryssland och har inga enorma olje- och gasfyndigheter. Däremot verkar attityden till de allmänna tillgångarna vara densamma.

Vi har hört det förut: politiker, oftast moderater, säljer fullt fungerande offentlig verksamhet till kommunanställda tjänstemän för småpengar. Ingen hänsyn verkar tas till vilken vinst de avknoppade bolagen kan generera. Tidigare var det en enskild person som fick köpa loss hela förskoleverksamheten i statsdelen Årsta och kunde lyfta miljoner i vinst och styrelsearvode efter något år. Nu är det en vårdcentral som köpts för mindre än en miljon – och fyra år senare sålts för 20.

Ibland får man höra från högerhåll att Sverige borde skötas som ett företag. Slut med allt tjafs och dalt och gnälliga ”särintressen”! I AB Sverige råder ordning och reda och koll på kassaflödet.

Allvarligt talat. Om någon på ansvarig post i ett aktiebolag skulle handskas med företagets tillgångar som vissa politiker gjort med offentliga verksamheter hade vederbörandes huvud åtminstone bildligen skiljts från axlarna. Att slumpa bort egendom till kompisar för en bråkdel av värdet kan kallas mycket, men ansvarsfullt ur ett företagarperspektiv är det inte.

Snarare påminner det bara alltför mycket om när riskkapitalister köper upp kommer-siella företag för att plundra ut dem och lägga ned resterna. 

Korruption i Sverige handlar, när den inte helt enkelt förnekas, oftast om saker som att handläggare på Migrationsverket säljer uppehållstillstånd svart, eller att kommunala tjänstemän snor åt sig byggmaterial till sommarstugan. Mycket sällan kallas det som pågår när en borgerlig majoritet rear ut offentlig verksamhet utan hänsyn till värdet för vad det egentligen är: korruption. Ingen skugga faller över de ansvariga, trots att det uppenbarligen måste vara frågan om det ena av två saker: antingen är de med på dealen på något hörn, eller så är de helt enkelt olämpliga för sina uppdrag.