Ryktet om att Spyker köpt Saab spred sig på fabriksgolvet redan under måndagen den 25 januari. Men när det inte blev någon presskonferens den kvällen stängde Irma Dinamarca i Trollhättan av både tv:n och radion.
Irma Dinamarca är kvalitetskontrollant på monteringen och har arbetat på Saab i 35 år. Hon var rädd för nya besked och orkade inte att slängas mellan hopp och förtvivlan längre. Hela tisdagen undvek hon nyheten. Inte förrän på onsdag morgon vågade hon sätta på radion.
– Jag kände bara lättnad men jag hoppade inte och skrek av glädje som alla andra. Det är långt kvar tills vi vet vad de nya ägarna innebär för oss i Trollhättan, säger Irma Dinamarca till Arbetaren.

Hon berättar att de anställda inte fått någon ny information från Spyker. Ingen vet vad de ska göra efter att arbetet med de sista Saab-bilarna i fabriken är klart.
– Det är cirka tjugo bilar kvar på linan. När de är klara vet vi inte om vi ska fortsätta komma till jobbet eller om vi ska gå hemma, säger Irma Dinamarca.
För henne har köpet väckt många frågor: Blir det varsel? Vad är det egentligen för en ny ägare och vad är deras planer för Trollhättan? Irma Dinamarca säger att hon tar en månad i taget. Hon vågar inte lita på att hennes arbete är räddat.
– Jag hoppas att det ska gå bra, men då gäller det ju att folk köper bilar, säger Irma Dinamarca.

Volvoarbetaren och författaren Lasse Henriksson delar Irma Dinamarcas oro inför Saabs framtid. Han gläds åt att arbetarna i Trollhättan får behålla jobbet ett tag till men han är skeptisk till de nya ägarna.
– När världens största företag inte lyckades sälja bilarna, hur ska då världens minsta företag lyckas med den bedriften, säger han till Arbetaren.

Han hade hellre sett att de som arbetar på Saab gått samman och utvecklat nya produkter som både hade gjort företaget levnadskraftigt och gjort samhällsnytta.
– Det är sorgligt att se jublet med fackföreningarna i första ledet. Jag är rädd att det kommer att bli en mycket tuff baksmälla när firandet är över, säger Lasse Henriksson.