(Fritt efter Karin Boye)

Våren gryr i vinterns trakter,

där du frös,

när du möter landets makter 

vapenlös.

Vinterns himlar slutar mulna,

spricker opp

när de samlas, de bestulna,

med sitt stopp.

Människan som slutar bedja 

skänker hopp

när hon står upp, bildar kedja,

med sin kropp.

Victor Estby