I ett uttalande som fått förvånansvärt lite uppmärksamhet i internationell finanspress tillkännagav Kina den 6 september att landet hädanefter är redo att göra upp framtida oljeaffärer i den egna ­valutan, yuan, snarare än i dollar. ”Banksystemet är redo, kommunikationssystemet är redo, vilken ­nation som helst som önskar sälja eller köpa råolja kan göra det i yuan”, rapporterade Just Network Radio. En dag senare offentliggjordes ett avtal med Ryssland om oljeleveranser med ländernas egna ­valutor som betalningsmedel.

Förra veckan uppgav läckor i mexikanska medier att Kina, som gjort stora investeringar i Mexiko, befann sig i hemliga förhandlingar med den mexikanska regeringen och det statliga oljebolaget Pemex om oljeköp utan användning av dollar. Det enligt nättidningen The Peoples Voice.
 

Råolja är världens enskilt viktigaste handelsvara och en förändring av i vilken valuta oljeaffärer görs upp kan lätt sprida sig till ­andra områden. 

I början av september slöt också Kina och Tyskland ett avtal om att bedriva en ökad del av handeln mellan länderna i sina egna valutor, rapporterar nyhetsbyrån Reuters. Innebörden av detta står klar först om man känner till bakgrunden. USA:s import var förra året runt 50 procent större än exporten, och har varit så under en lång följd  av år. Mellanskillnaden täcks upp just genom att dollarn är hela världens handels- och reservvaluta – i praktiken trycker USA sedlar och får verkliga varor i utbyte för dem. 

Detta pyramidspelsliknande system bygger naturligtvis på att övriga världen fortsätter ha förtroende för den amerikanska valutan. Någonstans kan en vändpunkt passeras som leder till att dollarn helt förlorar sin unika roll, vilket rent praktiskt skulle betyda att den faller kraftigt i värde. The Peoples Voice rapporterar också om att flera centralbanker samlar på sig stora mängder ädelmetaller, vilket de tolkar som en förberedelse på ett dollarras.
 

Bilden kompliceras av att en svagare dollar inte är helt emot den amerikanska centralbankens och regeringens önskningar, eftersom det stärker den egna industrins konkurrenskraft och kan minska den ihållande höga arbetslösheten. Det kan rentav vara ett av motiven till den senaste sedeltryckargiven – ”kvantativa lättnader” – som ekonomijournalisten Andreas Cervenka påpekar i Svenska Dagbladet. Men ett okontrollerat ras skulle innebära märkbart sänkt levnadsstandard och sociala orolig­heter, liksom svåröverskådliga följdverkningar runt om i världen, vilket knappast är i USA:s intresse.