Lärarlyftet II är nu i full gång och ett stort antal lärare som undervisar i ämnen som de inte är behöriga i skall vidareutbildas till och med år 2015 för att bli legitimerade att utföra sina jobb. Projektet är dock uppenbart underfinansierat och kan inte på långa vägar täcka det behov av vidareutbildning som finns hos den svenska lärarkåren.

Dels täcker inte kursutbudet upp alla ämnen och dels är ersättningen ytterst bristfällig. I det förra Lärarlyftet garanterades läraren 80 procent av lönen.  Nu fungerar det annorlunda. Huvudmannen, alltså kommunen eller ägaren av skolan, ersätts för lärarnas studier med ettusen kronor per avslutat högskolepoäng  i matematik och femhundra kronor per avslutat högskolepoäng i övriga ämnen. Det här innebär alltså en väldigt låg ersättning på femton till trettiotusen kronor för en termins heltidsstudier. Antagligen är det tänkt att huvudmännen ska skjuta till pengar, men det säger sig självt att skolor med ansträngd ekonomi kommer att få svårt att klara av detta. Legitimationskravet ligger dock kvar, så ansvaret skjuts istället över på lärarna.

Välutbildade lärare skall vara en självklarhet i svensk skola, men det sätt som lärarlegitimationsreformen har drivits igenom på gör mig mörkrädd. Bland andra galenskaper kan det nämnas att rektorn på skolan där den nyutbildade läraren spenderar sitt ”provår” är med och bestämmer om läraren efter det får sin legitimation. Att lärarfacken utan vidare accepterar en reform där läraren under sitt första yrkesverksamma år är helt utlämnad åt arbetsgivaren är skandal. Att tro att lönen dessutom skall höjas genom att ”statusen” magiskt skall höjas vittnar om en otroligt naiv syn och en total brist på förståelse om förhållandet mellan arbete och kapital. Om man nu vill ha högre lön, varför inte varsla om strejk i den för många skolor kritiska tiden precis före sommarlovet?

Det rimliga fackliga kravet hade, istället för lärarlegitimation, varit ett krav på garanterad betald vidareutbildning för alla lärare som har behov av detta för att kunna utföra sina arbeten. Istället har man fått en reform som lärarna ytterst själva får betala för, en trojansk häst som ser ut som en gåva men som egentligen ökar på lärarnas arbetsbörda och stress. Detta är kanske är det bästa sättet att försämra ytterligare för eleverna. Arbetsgivarna kommer att kunna lösa sin brist på utbildade lärare med visstidsanställda obehöriga lärare, men lärarna har om något fler osäkra anställningar att vänta.

Lärarfacken borde verkligen lära sig att akta sig för regeringen när den kommer med gåvor.

Hannes Anward, gymnasielärare