Direktivets syfte är att bestämma regler för ”patienters rätt till ersättning för planerad vård i andra EU-länder om samma eller liknande vård hade ersatts i patientens hemland”. I dag finns regler som säkerställer ersättning för den som blir sjuk i ett annat medlemsland via EU-kortet. Direktivet reglerar huruvida medborgare inom EU ska kunna bege sig utomlands för att få vård innan Försäkringskassan eller motsvarande har givit sitt godkännande, ett så kallat förhandsbesked. Om direktivet godkänns kommer medlemsländerna att vara skyldiga att stifta lagar i enlighet med direktivet.

Bakgrunden till det omdiskuterade direktivet är att EG-domstolen redan har dömt till favör för patienter som fått vård utomlands och i efterhand sökt ersättning från medlemsländernas vårdorganisation. Grunden för domarna har inte varit hälso- och sjukvårdspolitiska, utan har tillgodosett medborgarnas rätt till ”fri rörlighet för tjänster” som är en av grundidéerna bakom EU, enligt Maastrichtfördraget från 1993.

2003 bad EU:s dåvarande hälsoministrar EU-kommissionen att utforma tydligare regler kring patientrörlighet, vilket var första steget till direktivet. I dag har det åtgärdsförslag som underlättar och förtydligar hur patientrörligheten ska ske antagits. Exempel på åtgärder rör fastställande av vad som faktiskt rör sjukvård, ömsesidighet av vissa recept, och även hur e-information ska kunna upplysa om patienters tidigare sjukvård. Den 23 april i år röstades direktivet igenom i Europaparlamentet. Den 30 november i år kommer det, något omarbetat av kommissionen, upp igen för en slutlig omröstning.