Mitt motorintresse har följt med mig sedan barnsben. Farsan tävlade i Formel Vee när jag var grabb och jag skulle väl säga att jag mer eller mindre är uppväxt på Sveriges olika racing­banor. 

Det jag kommer ihåg mest var att det var trevlig stämning, kamratskap, utbyte av erfarenheter och en genuin hjälpsamhet mellan de olika tävlande. Klart att det var tävling när de var ute på banan, men det var inget man tog med sig in i depån. 

Efter en krasch 1985 sadlade farsan om till kartläsare i rally. Där föddes min eviga kärlek till Ford Escort, speciellt den andra generationen. 

När jag stod ute i skogen och väntade på att de skulle susa förbi i sin Escort, med en mycket potent Pintomaskin under huven, var jag alltid väldigt förväntansfull. Inte för att det gick att se hur de låg till totalt, annat än att med stoppur jämföra hur snabbt de kommit dit jag stod i förhållande till bilen som startade före på den specialsträckan. Utan för att jag älskade att se hur de kastade runt bilen på de krokiga skogsvägarna i Småland. Jag kunde aldrig få nog av dessa dammiga skogsvägar och rallybilar som snabbt passerade för att sedan vrålande försvinna in i skogen igen.

Sedan kom tonåren och den obligatoriska revolten medförde att jag slutade följa med på tävlingar och lämnade bilar och motorer bakom mig till förmån för musik.

Efter ett seriöst satsande på musiken släppte jag den drömmen vid 26 års ålder. Då smög den sig tillbaka. Den där kärleken till bilar, motorer och framförallt, Ford Escort. 

Jag stretade emot lite först men till slut sålde jag av nästan all min musikutrustning för att kunna köpa mig en gammal Escort. Detta inköp innebar inte bara ett uppvaknande för mitt gamla intresse utan även för farsan som slutat med allt tävlande flera år tidigare. 

Detta var startskottet för en renovering, för en dröm om en snabb entusiastbil att åka till utställningar, träffar och tävlingar i. Det resulterade i att jag och farsan kom närmare varandra, att det skaffades en likadan bil till så vi kunde dra åt lite olika håll med våra byggen. Jag ville ha min snabb och det var inte så nödvändigt för den gamle som tänkte mer på komfort.

Nu hoppas jag genom motorkrönikor här i Arbetaren dela mina tankar kring bilar, motorer och olika former av uttryck för den kärlek till motorer som finns där ute mitt ibland oss varje dag. Jag hoppas bidra med något intressant, viktigt eller bara roligt till er läsare.