I lördags röstade knappt 60 procent av islänningarna nej till regeringens föreslagna Icesavelag. Utfallet av folkomröstningen var ett bakslag för regeringen, som är hårt pressad av EU och IMF.

I mars förra året sade över 90 procent av väljarna nej till ett liknande förslag, varefter regeringen förhandlade fram ett nytt avtal med de utländska gäldenärerna. Ett avtal som godkändes av en stor majoritet i alltinget, men stoppades av presidenten, varför frågan återigen hänsköts till en folkomröstning. Där avtalet alltså återigen förkastades av skattebetalarna.

Den vänsterpartistiske finansministern Steingrímur J. Sigfússon var besviken när han kommenterade valresultatet, men meddelade samtidigt att det skulle respekteras.
– Det är en tydlig signal om att islänningarna inte är beredda att betala om det inte finns en dom som säger att de ska göra det, sade han i ett uttalande som refereras av Islandsbloggen.

Lagen har hämtat sitt namn från den isländska internetbanken Icesave, som gick under i den isländska bankkrisen 2008 och tog med sig sparpengar från omkring 340000 brittiska och nederländska bankkunder i fallet.

Dessa länder har krävt att Island ska ersätta deras medborgare, men på krisens Island formerades snabbt en proteströrelse som hävdar att vanliga skattebetalare inte kan eller bör hållas ansvariga för storfinansens misslyckade affärer. Totalt rör det sig om runt 38 miljarder kronor, mer än 100000 kronor per islänning.

Trots resultatet i folkomröstningen kommer Island nu att börja betala ut ersättning med pengar som hämtas från Icesaves konkursbo. Samtidigt har Storbritannien och Nederländerna varslat om att de betraktar resultatet som ett brott mot internationell rätt, vilket kan komplicera Islands förhandlingar om EU-medlemskap.

President Ólafur Ragnar Grímsson, vars beslut att inte godkänna avtalet tvingade fram folkomröstningen, lät enligt Islandsbloggen dock inte nämnvärt oroad när han i helgen kommenterade valresultatet.
– Om de går in i en rättsprocess ska man tänka på att det i de här tiderna kan vara mycket komplicerat när EU och hela det ekonomiska systemet befinner sig i sådan ovisshet. De tar en stor risk att föra det här till domstol.