Paul är en ensam själ. Han vill inte ens sitta i tågsäten riktade mot varandra – de borde vara reserverade för familjer. Ändå hamnar han där och träffar för första gången på 45 år sin kusin Isak, eller Asger som han heter nu. Båda är i sextioårsåldern och ingen vill egentligen träffa den andre. Men som ödet ibland vill hälsar Paul på hos Asger under fyra sommardagar och deras liv rullas upp. Asger har blivit diakon i Svenska kyrkan och Paul är aktiv i frikyrkan ”Vår kyrka”.

Inger Edelfeldt har med omsorg valt namnen för den historia hon vill berätta. När Isak, sonen som Abraham ville offra åt Gud, väljer hur han vill leva sitt liv, byter han namn till Asger – ett namn nära besläktat med Nordens förste missionär Ansgar. Han låter sig inte offras.

Paul för tankarna till Paulus som skrev Korintierbrevet om att ”män som bedriver otukt med varandra drar på sig det rätta straffet för sin villfarelse”. Och det är denna ”synd” Edelfeldt cirklar kring i romanen.

Uppenbarligen hände något förödande för 45 år sedan, något som skiljde de en gång så nära kusinerna åt. Paul lever krampaktigt i ”patriarkatets förstenade ensamhet”, medan Asger vände sin bakgrund ryggen. Frågan är bara vem som har förstört vems liv. Läsaren har snart sina sympatier hos den frigjorde, homosexuelle Asger. Pauls rigida livsstil är alltför schablonmässig. Han dödar allt som kan kallas kärlek, i rädslan för att tappa kontrollen.

Edelfeldt återknyter till sin debut Duktig pojke från 1977. Hon visar vad som kan hända om någon inte lever ut sin läggning, vilka förödande konsekvenser det har för individen och de närmaste.

Hon tar tag i de stora frågorna – vad är gott och vad är ont, hur ska bibeln läsas och hur ska vi leva vårt liv. Tyvärr skriver texten ut allt. Det finns inte en tanke som får hänga kvar mellan raderna, ingen skugga som ger karaktärerna något mänskligt irrationellt. Här är gott gott och ont ont, från början till slut. Det är enkla lösningar – och visst är vi ibland enkla, schablonmässiga i våra liv – men jag vill tro att det ska finnas mer än en skuggbild i vitt och svart. Samtalet är aldrig med djävulen, det svåraste samtalet förs inom oss själva.