I söndags sjösatte Moderaterna en kampanj för att försvara rut-avdraget, skattereduktionen för hushållsnära tjänster.
Det kan tyckas märkligt att det parti som dominerar den sittande regeringen startar en kampanj för att försvara ett avdrag det själv har infört, men i ljuset av det riksdagsval som nu bara är dryga sex månader bort klarnar logiken.

Kampanjen är ett led i vad som tycks ha blivit alliansens strategi framför andra i slaget om regeringsmakten – att fästa strålkastarljuset på frågor där den rödgröna oppositionen är oenig. Moderaternas partisekreterare Per Schlingman har i dramatiska ordalag beskrivit avdraget som ”en otroligt tydlig symbolfråga för hur de politiska alternativen ser på jobben och jobbpolitiken”.
Rut-avdraget skiljer sig dock från de frågor alliansen tidigare riktat in sig på. Vad gäller synen på EU och insatsen i Afghanistan var de rödgröna partierna oense redan när samarbetet inleddes, medan situationen nu är den motsatta.

I höstas fattade Socialdemokraterna ett kongressbeslut om att avdraget skulle avskaffas, och fram tills nyligen var samarbetspartierna överens om denna linje. Men sedan Miljöpartiet öppnade för fortsatta skattereduktioner har även Socialdemokraterna börjat sväva på målet. Enligt Mona Sahlin ska avdraget ”förändras”.
Socialdemokraterna är här ett delat parti – mellan gräsrötter som har tagit ideologisk ställning och en partiledning som med ljus och lykta söker efter vägen tillbaka till Rosenbad.
För gräsrötterna synliggör statistiken symbolvärdet. Städsektorn är lågavlönad och kraftigt kvinnodominerad.

I den hälft av befolkningen som har en årsinkomst under 200 000 kronor har ynka 7 promille utnyttjat avdraget, enligt statistik från SCB. Motsvarande siffra för de 5 procent av befolkningen som tjänar över 500 000 kronor är 7 procent, och de hushållsnära tjänsterna kan med fog beskrivas som överklassnära.
Samtidigt har partiledningen sin uppmärksamhet ängsligt riktad mot den grupp som är de senaste valrörelsernas absolut mest uppvaktade, storstädernas välbeställda medelklass. Det handlar om de så kallade nyckelväljare som saknar starka partilojaliteter, som kan bli tungan på riksdagsvalets våg, och som enligt undersökningar uppskattar avdraget.
Inom socialdemokratin förs nu en diskussion om hur ett reformerat avdrag skulle kunna se ut.
Om det skulle kunna riktas mot de grupper som har större behov men mindre betalningsförmåga, för att ta död på såväl den interna pigdebatten som den borgerliga kritiken om brist på rödgrön jobbpolitik.
Hur ett sådant avdrag skulle utformas återstår att se. Liksom om det skulle accepteras av Vänsterpartiet.