Polisen och demonstranterna

På många håll i Europa görs inskränkningar i människors demokratiska fri- och rättigheter.

I Spanien drev det regerande högerpartiet Partido Popular, PP, i december igenom vad som i folkmun kallas ”Munkavlelagen”. Den ger polisen större befogenheter att ingripa mot demonstranter. Polisen ska kunna gripa, visitera och bötfälla medborgare utan inblandning av domstolarna. Lagen ska ses i en kontext där Spanien under de senaste åren av ekonomisk kris haft ständiga demonstrationer mot åtstramningspolitiken. Men det har gått lugnt till på nästan alla demonstrationer och brottsligheten i landet har inte ökat. Kritikerna befarar att lagen syftar till att förtrycka folk så att de skräms till tystnad. Nu frågar sig många om det är de oppositionella som ses som det egentliga problemet och ska stävjas. Och om makthavarna med den kontroversiella lagens hjälp vill stärka sin egen politik genom att radikalisera proteströrelserna.

I Sverige sägs vi ha en långtgående demonstrationsfrihet. Redan under slutet av 1800-talet utvidgades mötesfriheten och förbud att hålla religiösa möten i hemmet upphävdes. Men hur omfattande är demonstrationsrätten i dag egentligen?
I debatten framförs kritik mot att polisen både ger demonstrationstillstånd till och ser mellan fingrarna när nazistiska organisationer som Svenska Motståndsrörelsen, SMR, håller möten utan tillstånd och delar ut flygblad på öppen gata, utan att ingripa. Det samtidigt som man går hårt åt antirasister som visar sitt missnöje med de högerradikalas mobilisering. 

Inte minst var vreden stor efter att polisen i samband med nazistiska Svenskarnas Partis demonstration i Limhamn i augusti förra året red ned motdemonstranter och körde över dem med fordon så att flera skadades svårt. Kritiken blev inte mindre när polisen efter att ha utrett sitt eget agerande kom fram till att inget fel hade gjorts i samband med insatsen för att försvara SvP:s rätt att demonstrera.

I spåren av de högerradikalas allt mer frekventa demonstrationer har det under det gångna året förekommit åtskilliga attentat mot moskéer och andra muslimska lokaler runt om i Sverige. Och hoten mot muslimer fick ytterligare näring efter terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris den 7 januari. Diskussionen om begreppet yttrandefrihet och vad som är att betrakta som hets mot folkgrupp har på nytt aktualiserats. 

Häromveckan placerade någon ett grishuvud utanför en moské i Svenljunga i Västergötland. På moskéns vägg hade man sprejat ”Viva de la France”.

Några dagar senare kallade före­ningen ”Borås Tillsammans” till en solidaritetsmanifestation för de som drabbats, utanför moskén. Ett trettiotal människor slöt upp. 

Men man hade inte ansökt om tillstånd, vilket enligt polisen var att betrakta som brott mot ordningslagen.

En av arrangörerna för manifestationen var Nathalie Lycén. Hon uppfattade poliserna som lugna i sitt bemötande av aktivisterna. Därför blev hon förvånad när hon förstod att de samlade skulle bli anmälda för störande av allmän ordning.

– Det känns helt fel. Det var ju inte en sammankomst på det viset. Vi ville bara visa vårt stöd, säger hon.

– Men samtidigt är det viktigt att det utreds när det är okej att mötas offentligt. Nu är vi många som inte riktigt vet vad som gäller. 

Hon är oroad över utvecklingen.

– Ska man inte kunna träffas ett gäng på allmän plats för att visa sin solidaritet mot en utsatt minoritetsgrupp i ett rättssamhälle?

Inför valet i september förra året hölls över 43 000 valmöten. Polisen har ansvar för säkerhet och trygghet i samband med dessa och är också den myndighet som bestämmer vem som ska få demonstrationstillstånd.
När en ansökan om tillstånd till allmän sammankomst, alltså demonstration, kommit in till polisen görs en prövning av ansökan. Det kontrolleras om tillstånd till demonstration kan ges utan fara för allmän ordning och säkerhet.

Juristen Thomas Eriksson på polisens rättsenhet förklarar att man tittar på vem som är ansvarig anordnare, vad det är för typ av organisation och tidpunkt, och om det är störande för trafiken. Kan den kollidera med annan demonstration? Finns det andra riskmoment? Ansvariga anordnare kontrolleras vid behov i polisens misstanke- och brottsregister.

– Demonstrationens budskap får absolut inte vägas in under tillståndsprövningen och det får inte vara föremål för polisens bedömning och granskning. Vi talar om en viktig grundsten i ett demokratiskt samhälle. Det är grundlagsskyddade rättigheter, säger Thomas Eriksson.

Den 13 september, under slutspurten av valturnéerna i Sverige, kampanjade Sverigedemokraterna på Nytorget i Stockholm. Söderstadsdelen är inte partiets starkaste sympatifäste och de tusentalet besökare som kommit var mest där för att manifestera sitt ogillande för SD:s åsikter. 
Uppemot 100 poliser, de flesta kravallutrustade, fanns på plats. Det var oro i luften. Plakat och vimplar. Körer av burop. Inne på Närkesgatan hade polisen ställt upp piketbilar som fungerade som mobila arrestlokaler. En av motdemonstranterna som fördes dit var vänsterpartisten Dror Feiler, född i Israel men sedan många år tillbaka ett känt namn i Stockholms politiker, konstnärs- och musikervärld.

Några veckor efter händelsen är Dror Feiler tillbaka på Nytorget. Han berättar om den dagen alldeles före valet när SD intog platsen ”i rent provokativt syfte”. Dror Feiler är känd av polisen, det är inte första gången han uttrycker sitt missnöje mot rasismen. Några av poliserna är han nästan ”kompis” med. Det hindrade inte att han, som vanligt, fick ”sällskap” av civila poliser när han kom fram till Nytorget denna dag.

– När jag spelat ”Här kommer Pippi Långstrump” på min saxofon två dagar tidigare ackompanjerad av skolbarn som skanderade ”Inga rasister på våra gator” då Björn Söder besökte Nytorget, blev jag inte arresterad. Men när Jimmie Åkesson kom till Nytorget blev jag ”omhändertagen” av polisen innan jag hann ta en enda ton på min saxofon, säger han.

Han visar väggen där han blev upptryckt för visitering innan han fördes in i piketbussen där förhör väntade.

– Polisen sade att de måste punktmarkera mig för att jag är en ledarfigur för motdemonstranterna säger han.

I dag väntar Dror Feiler fortfarande på besked om åtal ska väckas mot honom. Han vill veta var gränsen för vår grundlagsskyddade yttrandefrihet går. Får man vissla som på en fotbollsmatch, får man bua som på en usel teaterföreställning? Får man spela saxofon under det att ett parti håller valtal? Får man sjunga psalmer? Exakt var slutar friheten att yttra sig? Och var börjar störande av allmän sammankomst?

Han undrar en annan sak också. Var går gränsen för att bedriva hets mot folkgrupp?

– Svenskarnas Parti får dela ut lappar där det står att ”människor av annan etnisk bakgrund ska avlägsnas, de ska ut ur landet”. 

Dror Feilers ilska vilar på djup grund. Han är jude. Och aktiv vänsterpartist. Med fiender ur flera läger är han van vid hot mot sin person. Men han tycker inte att polisen tar dem på riktigt allvar.

– Någonstans har polisen sänkt ribban. Kanske hela samhället har sänkt ribban. Normaliserat rasismen. Jag tycker att det är allas plikt att demonstrera på gator och torg mot rasism, nazism och fascism, säger han.

Vid SD:s möte på Nytorget greps Dror Feiler med stöd av paragraf 13, en lag som reglerar att den som stör på allmän plats har polisen rätt att avvisa, avlägsna eller omhänderta för att förhindra brottslighet eller störande av ordning.

Viktor Adolphsson är yttre befäl inom Södermalmspolisen. Hans tankar inför arbetsuppgiften denna septemberdag på Nytorget var blandade. Han hade tårtincidenten mot Jimmie Åkesson i färskt minne. Han visste att polisen skulle ha medias ögon riktade mot sig. Men stämningen på plats var lugnare än vad han befarat. Det var mest de som bodde i närheten som stod på torget. Men som lagens representant kände han sig tvungen att ingripa mot några av demonstranterna, som till exempel Dror Feiler med sin högljudda saxofon.

– Jag minns att jag gick fram till honom och sade: ”Du vet att du inte får spela så högt att du stör demonstrationen”. Och han svarade något i stil med att han inte alls visste det, säger Viktor Adolphsson.

Han anser att det är lite si och så med respekten för spelreglerna, som enligt hans uppfattning är satta ”i god demokratisk ordning”.

– Lek med tanken att Sverigedemokraterna skulle störa ut ett första maj-tåg, då skulle polisen verkligen fått löpa gatlopp i media, säger han.

Viktor Adolphsson betonar att han är stolt över Sveriges grundlagar som ger en stor demonstrationsfrihet. Bara man sköter sig.

– Förra valrörelsen kunde inte torgmöten hållas till slut på grund av störande mot­demonstranter. Vi vill inte hamna där igen.

Men det är där någonstans versionerna går isär.

– Det handlade inte om att jag överröstade deras budskap. Vi upplever det som att poliserna förstör vårt försök att visa vår avsky mot Jimmie Åkesson och hans parti, säger Dror Feiler. 

Viktor Adolphssons uppfattning är dock att nu när SD röstats in i riksdagen är det bara att acceptera. Och har inte arrangörerna begått brott kan polisen i regel inte neka dem tillstånd. De som inte, enligt polisens definition, utövar hets mot folkgrupp har lätt att få demonstrationstillstånd, påpekar han.

– Till exempel Svenskarnas Parti är exemplariska i sitt beteende kring demonstrationer. De är måna om att inte förstöra sina chanser till fortsatta demonstrationstillstånd, säger han.

Men var går gränsen? Hur rasistisk får man vara? Polisens jurister gör bedömningen att symboler och retorik som såväl SD som Svenskarnas Parti använder sig av inte innebär hets mot folkgrupp.

– Svenska Motståndsrörelsen, SMR,däremot har svårt att få tillstånd av oss. Å andra sidan struntar de i det, de håller möten ändå samtidigt som de begår brott öppet. Som exempelvis i Kärrtorp. Där kan jag se den viktiga samhällsmoraliska gesten att neka dem demonstrationstillstånd, säger Viktor Adolphsson.

Thomas Eriksson på polisens rättsenhet menar att det utifrån dagens lagtext är omöjligt att förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer och partier att demonstrera så länge det inte begås något brott och det inte uppkommer svårare oordning.

– Du kan säga vad som helst så länge det inte är brottsligt enligt brottsbalken, säger han.  

I Sverige kan begränsningar av yttrandefriheten göras enligt brottsbalkens lag om hets mot folkgrupp.  

– Om man sprider uttalanden som hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp, där man anspelar på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, kan man dömas för hets mot folkgrupp.

– Det finns även andra brott i brottsbalken som exempelvis förtal eller förolämpning, säger Thomas Eriksson.  

I dagsläget finns det de som menar att hets mot folkgrupps-lagstiftningen skulle behöva förtydligas och skärpas. Men Thomas Eriksson ser det som en politisk fråga.

– Polisens roll är enbart att verkställa och följa de beslut om lagstiftning som politikerna i riksdagen beslutat, säger han.

Han tycker att lagstiftningen fungerar tillfredställande så som den tillämpas i dag, med tanke på de avvägningsproblem som måste göras när det gäller demonstrationer kontra yttrandefriheten.

– Men efter all polarisering på gatan och i sociala medier, mellan polis och antirasister är det ändå lätt att glömma bort att grundproblemet faktiskt är förekomsten av en aktiv nazistisk rörelse i Sverige. Och i närheten av denna rörelse befinner sig Sverigedemokraterna, säger han.

FN:s kommitté mot rasdiskriminering ser i sin senaste rapport om Sverige med oro på att rasistiska och nazistiska organisationer kan få verka här. Vid flera tillfällen har FN bett Sverige att anpassa sin lagstiftning till konventionen om rasdiskriminering som trädde i kraft 1969. 

Har Sveriges lagstiftare rent av glömt det tilltagande högerradikala våldet? Juristen Peter Nobel, tidigare Diskrimineringsombudsman och generalsekreterare för svenska Röda korset, anser det. Han menar att det uppstått en olycklig lucka i lagen där å ena sidan Brottsbalken förbjuder hets mot folkgrupp, men å den andra inte att planera främlingsfientliga handlingar. Det är obegripligt, enligt honom.

– Man hänvisar till vår frihet, men friheten får aldrig avse kränkningar och hot om kränkningar. Under de rasistiska partiernas demonstrationer, med fanor och symboler som alla vet vad de står för, när andemeningen är fascistisk och utrycker nedlåtande omdömen mot andra folk och raser, utnyttjar de glappet som finns mellan FN-konventionen och det begränsande förbudet i hets mot folkgrupp, säger han.

– De står ju för en solklar hets mot folkgrupp, och en direkt uppmaning till rasistiska åskådningar. Samt störande av allmän ordning. Dessutom inspirerar dessa demonstrationer våldsbenägna ur motståndarsidan.

Peter Nobel tycker inte att vi kan kalla det för yttrandefrihet, att uttrycka åsikter som går stick i stäv mot FN:s mänskliga rättigheter som slår fast att alla människor är födda lika i värde och rättigheter.

Men långt ifrån alla jurister delar hans tolkning av lagrummen. Percy Bratt är advokat specialiserad på tryckfrihetsrätt och mänskliga rättigheter. Han vill i stället slå ett slag för vår vidsträckta möjlighet att yttra oss utan repressalier, även då det handlar om misshagliga och kränkande åsikter. 

– Det är viktigt med ett vitalt rättighetsskydd, särskilt i dessa tider då fri- och rättigheter ständigt naggas i kanten i jakten på terrorister, säger han.

Enligt Percy Bratt är det själva poängen med yttrandefriheten i ett demokratiskt samhälle att bejaka att provocerade och kränkande uppfattningar och konstnärliga framställningar kan framföras och bemötas i en fri och öppen debatt.

– När det gäller bestämmelsen om hets mot folkgrupp är det straffbelagda området vittomfattande och vagt avgränsat, särskilt med hänsyn till det luddiga begreppet ”missaktning” i lagtexten. Man bör enligt min uppfattning överväga att inskränka bestämmelsens tillämpningsområde till att avse tydliga uttryck för hot och hets mot folkgrupp, säger han.

Och Viktor Adolphsson ser det som polistaktiskt värdelöst att inte ge tillstånd. Han menar att de ändå demonstrerar och att skillnaden då är att polisen inte längre har koll på var och när.

– Har vi en dialog kan vi styra dem till tider och platser där vi lättare kan utföra vårt jobb och säkerställa ordning, säger han.

Peter Nobel håller inte med.

– Argumenten mot ett lagförbud är vidare att de då går de under jorden. Men det är väl där vi egentligen vill ha dem, brukar jag svara, säger han. 

– Ett annat vanligt argument är att rasism ska mötas i öppen debatt. Det tycker jag också, men på de övertygade rasisterna biter inga argument. Det viktiga med den offentliga debatten är att upplysa och påverka den ganska stora opinionen som befinner sig i mittfältet där de inte vet vad de ska tycka.

Publicerad Uppdaterad
5 days sedan
En person som håller i en låda fylld med mediciner.
Kostnaden som sjuka ska betala för mediciner kommer öka. Foto: Janerik Henriksson/ TT

Höjt tak i högkostnads­skyddet: ”Ska jag skippa maten helt?”

Den 1 juli höjs egenavgiften för läkemedel från 2 900 till 3 800 kronor. Arbetaren har pratat med Jessika Fernström som har sjukdomen ME och undrar hur pengarna ska räcka till. – De som har makten har inte koll på hur det ser ut för oss, säger hon.

Den 22 maj röstade riksdagen ja till Tidöregeringens förslag om höjd egenavgift inom högkostnadsskyddet. Det innebär att taket i högkostnadsskyddet höjs från 2 900 till 3 800 kronor. Patienterna ska alltså från 1 juli betala upp till 900 kronor mer per år för receptbelagda läkemedel.

Det är en höjning och ett lagförslag som hade föregåtts av hård kritik och många protester från sjuka och äldre. I en nyligen publicerad debattartikel i Dagens medicin (21/5) kallar forskaren Susanne Nielsen och Vårdförbundets förbundsordförande Sineva Ribeiro, höjningen för ett ”experiment med folkhälsan”.

Samma dag som riksdagen röstade igenom regeringens hårt kritiserade lagförslag om höjd egenavgift för läkemedel anordnade också en rad organisationer en demonstration utanför riksdagshuset, vilket Arbetaren rapporterade om. 

Kritikerna har varit många och flera remissinstanser har varnat för att höjda egenavgifter kommer slå hårt mot redan utsatta grupper i samhället. Sveriges kommuner och regioner, SKR, skriver i sitt remissvar att om fler personer får svårt att betala för sina läkemedel finns risk att de avstår från medicinering, vilket i längden kan leda till ett ökat behov av snabba sociala insatser från kommunernas socialtjänst. 

Kostnader staplas på varandra

En av de drabbade är Jessika Fernström. Hon är en av närmare hundra personer som hör av sig till Arbetaren, efter en efterlysning i sociala medier, och vill berätta om hur ökade kostnader för läkemedel slår mot henne som individ.

På grund av sin sjukdom befinner sig Jessika Fernström majoriteten av sin tid i sängen. Foto: Privat

– Gräsligt, vi har inte pengar. Vi har inte råd, säger Jessika Fernström som har sjukdomen ME .

ME är en allvarlig kronisk multisystemsjukdom som påverkar nervsystem, immunförsvar och energiproduktion. Symtomen omfattar bland annat mental och kognitiv energilöshet, smärta och PEM, post-exertional malaise, vilket innebär att ansträngning leder till sämre mående några dagar efteråt. Riksförbundet för me-patienter, RME, skriver att forskning och läkarerfarenheter konstaterat att sjukdomen är en av världens mest funktionsnedsättande sjukdomar. 

– Jag har inte köpt kläder på 5 år. Jag är sängbunden och har påslakan som är så trasiga att de inte går att laga, men jag har inte råd att köpa nya, säger Jessika Fernström och berättar att hennes sjukdom innebär att hon oftast ligger i ett tyst och mörkt rum. Ytterligare ett av symtomen är nämligen överkänslighet för ljus, ljud och doft.

Men det är inte bara ökade utgifter för läkemedel som gör det svårt att vara sjuk i dag. Kostnader som staplas på varandra för de som är sjuka och risken för dem att bli utförsäkrade och förlora sin sjukpenninggrundade inkomst, SGI är andra stressmoment i vardagen. Dessutom tvingas också många som är sjuka att lägga stor del av sin ork på byråkrati och att kämpa för sina rättigheter.

Piller i en rad.
Mediciner är inte den enda utgift som följer med att vara sjuk. Foto: Janerik Henriksson/TT

Jessika Fernström räknar upp en rad utgifter som hon har på grund av att hon är sjuk; vård, sjukresor, hemsjukvård, hemtjänst och larm.

– Allting kostar extra, även om det är subventionerat är det inte i relation till vad vi har att röra oss med. Sjukersättningsnivåerna är uträknade i ett helt annat klimat, då var inte maten så här dyr. Har man hemtjänst ökar den kostnaden varje år, men det är inte som att ersättningen ökar i samma grad. Så det blir bara värre och värre för varje år, säger hon.

”Jag har inte gått på bio på 10 år”

Jessika Fernström unnar sig aldrig något extra, det som skulle kunna kallas nöjen. Så hon undrar vilka kostnader de som bestämmer tänker sig att hon ska dra ner på.

– Jag äter i snitt en gång om dagen. Ska jag skippa maten helt? Tycker ni att jag ska sänka värmen? Jag kan inte värma upp min kropp själv. Jag tror att de som har makten inte har koll på hur det ser ut för oss, säger hon och tillägger:

– Vi har inte samma möjlighet att göra val som de med makt har. Jag har till exempel inte gått på bio på tio år. Sist jag var ute med vänner utanför huset var i februari förra året.

Jessika Fernström för några år sedan. Foto: Privat

Att inte ta sin medicin skulle förvärra hennes tillstånd.

– Det är inte så att jag väljer att ta medicin, det är saker jag måste ha. Om jag inte tar det blir jag ännu sämre. Blir jag det blir jag inlagd och får mat genom peg (ett medicinskt hjälpmedel för sondmatning red. anm.).

2016 blev Jessika Fernström sjukskriven på 75 procent. När hon inte kunde gå tillbaka och arbeta 100 procent igen förlorade hon sin SGI.

– Jag hade 4000 kronor i ersättning i fyra år. Jag förlorade precis allt, säger hon.

Jessika Fernström pekar på att skatten på sjukersättning är den högsta i Sverige, sedan det införts jobbskatteavdrag och även pensionsavdrag. 

– Det tycker jag är orättvist, vi har inte valt att bli sjuka. Varför höja kostnader när vi redan ligger så dåligt till? Ersättningar utifrån våra socialförsäkringar måste följa hur det ser ut i omvärlden. Jag har liksom inga möjligheter att jobba några extra timmar för att få in lite extra pengar, säger hon.

Regeringen lovar följa upp

Socialstyrelsen och Myndigheten för vård och omsorgsanalys, som båda var remissinstanser i frågan om höjd egenavgift, har pekat på behovet av analyser för hur förändringen påverkar olika patientgrupper med låga inkomster.

På en presskonferens i mars i år får sjukvårdsminister, Acko Ankarberg Johansson, (KD) frågan om hon ser en risk för att sjuka inte kommer ta ut sina mediciner och att det kan leda till ökade kostnader för sjukvården.

– De riskerna finns och det är få som tycker att det är bra med höjda egenavgifter, svarar Acko Ankarberg Johansson.

Sedan hänvisar hon bland annat till en rapport från Myndigheten för vård och omsorgsanalys och International Health Policy Survey, som visat att det i nuläger är få äldre som avstår från hälso- och sjukvård på grund av kostnader.

Acko Ankarberg Johansson (KD), sjukvårdsminister, under en pressträff om propositionen som innebär att taket i högkostnadsskyddet för läkemedel höjs.
Sjukvårdsminister, Acko Ankarberg Johansson, under en presskonferens om förändringarna gällande högkostnadsskydd. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Acko Ankarberg Johansson sade också att regeringen kommer följa utvecklingen, det vill säga om man fortsatt tar ut sina läkemedel eller om den utveckling som flera remissinstanser varnar för blir verklighet.

– I dag finns en möjlighet, en lagstadgad skyldighet för apoteken att erbjuda att dela upp betalningen månadsvis. Är det fler som väljer det? Hur fungerar det? Är det ett system som räcker till?, sade sjukvårdsministern på presskonferensen.

På frågan varför sjukvårdsministern väljer att prioritera villkoren för dem som utnyttjar rot och rut istället för att lägga pengarna på detta att hålla högkostnadsskyddet nere svarar Acko Ankarberg Johansson att hon säkerställer att man ökar läkemedelskostnaderna med sex miljarder i budgeten, varav egenavgifter är en halv miljard i år. Året efter är prognosen för läkemedelskostnader 11 miljarder och egenavgifter ökar med två miljarder.

– Det är en avvägning som jag gör för att säkerställa att vi kan betala de läkemedel som patienterna behöver, samtidigt som den yttersta gränsen, frikortet för de med störst behov, kan behållas, säger hon.

Frikortet ligger kvar på 7 117 kronor, vilket innebär en 100 procentig rabatt när man nått upp till läkemedelskostnader på 7 117 kronor.

Kostnadstaket, det vill säga det högsta belopp som den som är i behov av läkemedel får betala själv, höjs alltså med 900 kronor, från 2 900 hundra till 3 800 kronor.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
Hamnarbetarförbundet i Arbetsdomstolen
Strejken är fullt laglig. Det fastslår Arbetsdomstolen. Foto: Jessica Gow/TT, Claudio Bresciani/TT och Johan Nilsson/TT

Strejken fortsätter: Hamnarbetarna lättade efter domstolsbeslut


Hamnarbetarförbundets strejk är fullt laglig. Det slår Arbetsdomstolen nu fast efter en prövning av det infekterade fallet. Därmed fortsätter konflikten som planerat.

– Det här är helt klart en seger, säger Frederick Batzler, som är Hamnarbetarförbundets juridiska ombud, till Arbetaren just som han läst Arbetsdomstolens utlåtande.

Det var strax efter lunch på måndagen som Arbetsdomstolen (AD) gav Hamnarbetarförbundet klartecken. Den pågående strejken får fortsätta som planerat. Det här trots intensiva protester från arbetsköparsidan. 

– Nu fortsätter strejken i hamnarna. Det här eftersom AD kommer fram till den högst rimliga slutsatsen att Hamnarbetaförbundet varken försöker tränga undan Transports avtal eller utöva påtryckning i någon rättstvist, säger Frederick Batzler. 

Strejkrätten stod på spel

I fredags möttes parterna hos AD för ett sammanträde där Sveriges hamnar menade att den uppmärksammade strejken omedelbart skulle stoppas med hänvisning till att det redan finns ett kollektivavtal med det andra hamnfacket Transport som tecknades den 20 maj i förra veckan.

Något som hade kunnat få stora konsekvenser för den svenska fackföreningsrörelsen och lett till ytterligare inskränkningar i strejkrätten.

I ett uttalande skriver Arbetsdomstolen att de, precis som Frederick Batzler, inte ser att Hamnarbetarförbundets strejk har syfte att tränga undan det befintliga kollektivavtalet.

”Sveriges Hamnars invändningar mot stridsåtgärderna kunde därför inte godtas” skriver Arbetsdomstolen i domslutet.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
Användandet av strejkbrytare riskerar att eskalera konflikten, menar Hamnarbetarförbundet. Foto: Johan Apel Röstlund och Björn Larsson Rosvall/TT

Internationell solidaritet när Göteborgs hamn tar in strejkbrytare


Ilskan växer sedan strejkbrytare tagits in för att lasta ett fartyg i Göteborgs hamn. Det här mitt under brinnande konflikt. Reaktionerna lät dock inte vänta på sig då Hamnarbetarförbundet fick stöd från sitt belgiska systerfack som först vägrade lossa lasten på måndagsmorgonen.

Det var vid den uppmärksammade Roro terminalen i Göteborgs hamn som fartyget Humbria Seaways under fredagen lastades av strejkbrytare. Bolaget i hamnen anlitade kontorspersonal och chefer för göra jobbet som de strejkande hamnarbetarna i normala fall sköter. Något som fick Hamnarbetarförbundet och deras systerfack runt om i Europa att se rött.

Internationell solidaritet

Fartyget, med destination Gent, kunde med hjälp av strejkbrytarna segla ut från hamnen. Men när det under måndagsmorgonen anlände till den belgiska kuststaden hade hamnarbetarna där informerats om läget och vägrade därför först att lossa lasten. Det här efter ett informationsmöte om situationen i de svenska hamnarna. Senare under dagen lastades dock fartyget av.

”Vi står i full solidaritet med de svenska hamnarbetarna och deras fackförbund”, skriver det belgiska hamnarbetarförbundet AVC i ett inlägg på Facebook under rubriken ”Internationell solidaritet”. Uttalandet har mötts av hundratals likes och delningar.

Senare under helgen, i söndags, förekom även nytt strejkbryteri vid GRT-terminalen i Göteborg samt i Halmstads hamn, enligt Hamnarbetarförbundet.

I en intervju med Hallandsposten säger också Anders Arvidsson, en av de strejkande hamnarbetarna i Halmstad, att användandet av strejkbrytare riskerar att ”eskalera konflikten”.

Artikeln har uppdaterats. I en tidigare version stod inget om att Humbria Seaways senare under måndagen lastades av.

Artikeln har uppdaterats

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
I dag möttes Hamnarbetarförbundet och Sveriges hamnar på ett särskilt sammanträde i Arbetsdomstolen. Foto: Vendela Engström

Arbetsköparna kallar hamnfacket för ”autonomt vänster­förbund” i rättssal

Får ett fack strejka för att få till ett eget kollektivavtal, trots att det redan finns ett på arbetsplatsen? Sveriges hamnar menar att man inte får det och har därför stämt Hamnarbetarförbundet. Under fredagseftermiddagen möttes parterna i Arbetsdomstolen för ett särskilt sammanträde. Arbetaren var på plats.  

– Med detta avtal råder heltäckande fredsplikt, vilket även gäller utomstående fackförbund. Det är hela syftet med lagen från 2019. 

Det säger Sveriges hamnars chefsjurist Andreas Modig, som under fredagens särskilda sammanträde i Arbetsdomstolen företrädde arbetsköparorganisationen Sveriges hamnar och uppmanade domstolen att stoppa hamnstrejken fram tills tvisten är löst. 

Avtalet han syftar på är Hamn- och Stuveriavtalet, som Sveriges hamnar tecknade med Transportarbetarförbundet den 20 maj. Ett avtal som han menar gäller för alla hamnarbetare.

Under sammanträdet sade han även att Hamnarbetarförbundet endast får teckna ett likalydande kollektivavtal som Transport, och att Hamnarbetarförbundets krav undantränger förstahandsavtalet.

– Utomstående arbetstagarorganisationer måste följa förstahandsavtalet. Det är förbjudet att vidta stridsåtgärder för att få igenom andra krav, säger han och tillägger att det är första gången som denna fråga tas upp i Arbetsdomstolen. 

Hamnarbetarförbundet: Vi har rätt att strejka

Frederick Batzler, som företräder Hamnarbetetarförbundet, har en helt annan tolkning av lagen från 2019. 

– Det är fullt legitimt att, precis som Hamnarbetarförbundet gör nu, vidta stridsåtgärder för att få till ett eget kollektivavtal. Detta gäller även om det redan finns ett avtal på arbetsplatsen, säger han. 

Frederick Batzler, juridiskt ombud för Hamnarbetetarförbundet. Foto: Vendela Engström

Han tillägger att det inte finns något i lagen som säger att ett andrahandsavtal inte får avvika från det först ingångna. 

– Det är helt fel. Det finns inget i lagen från 2019 som säger att avtalen måste vara likalydande. 

Han tilläger att vad som däremot är förbjudet är att kräva att det egna avtalet, om det är ett andrahandsavtal, ska ha företräde framför förstahandsavtalet. Det är inte heller vad Hamnarbetarförbundet kräver, säger han, och menar därför att det inte skulle tränga undan Transports kollektivavtal. 

– En annan tolkning av lagen skulle innebära en utökning av strejkrättsinskränkningen, säger Batzler och tillägger:

– Lagens syfte var inte att det bara ska finnas ett fackförbund på en arbetsplats, säger han. 

Sveriges hamnar: ”Batzler ‘whitewashar’ Hamnarbetarförbundet”

Andreas Modig håller inte med. Han säger att fack har rätt att kräva annat än det som står i förstahandsavtalet. Däremot, säger han, får de inte inte vidta stridsåtgärder för att få igenom sina krav om arbetsköparen säger nej till dem.

Han framhåller vidare att frågan om bemanningsanställda visst är reglerad och att det handlar om ”fulargumentation” från Hamnarbetarförbundet. 

– Batzler har en förmåga att ”whitewasha” det autonoma vänsterförbundet som Hamnarbetarförbundet är, säger han. 

Batzler säger att han har svårt att ta Andreas Modig på allvar när han uttrycker sig så.

– Det är svårt att förstå vad han vill uppnå med det, säger han.

Sveriges hamnars Andreas Modig anser även att Hamnarbetarförbundets stridsåtgärder ”syftar till att påverka en annan rättslig tvist”. Nämligen den om avskedandet av Erik Helgeson. Det han syftar på är att Hamnarbetarförbundet vill stärka skyddet för fackliga förtroendevalda. 

– Det är en påtryckning i en pågående rättstvist med sikte att påverka arbetsledningsrätten. Det är uppenbart orimligt, säger han i rättssalen. 

Frederick Batzler bestrider detta och framhåller att grunden till kraven kommer från en verklighet som fackliga förtroendevalda möter i sin vardag, där de till exempel inte får vara med vid riskbedömningar.

Sammanträdet avslutas efter en timme. Trettio minuter senare meddelar domstolen att ett interimistiskt beslut kommer att meddelas måndag den 26 maj klockan 13. 

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Ida Waern strejkar för första gången. Foto: Tuija Roberntz

Strejkande hamn­arbetare i Holmsund står stadigt när det blåser

Arbetaren besöker strejkande hamnarbetare i Holmsund. De berättar om fotbollsplanen som försvann och varför de tycker det måste kännas mer för arbetsköpare som genomför ogiltiga uppsägningar.

Hamnarbetarnas strejk fortsätter. När Arbetaren kommer till Hamnarbetarförbundets avdelning 80 Holmsund, utanför Umeå, är stämningen god, men vädret kyligt.

I ett partytält vid infarten till hamnen sitter ett tiotal hamnarbetare. Här finns gott om kaffe och bullar. Under onsdagen den 21 maj inledde Hamnarbetarförbundet en strejk i svenska hamnar. På hemsidan står ytterligare stridsåtgärder som väntar om inget kollektivavtal träffas. 

Torsdag den 22 och fredag den 23, strejkar hamnarbetarna i Holmsunds hamn utan för Umeå, som arbetar på SCA Logistics AB. Efter strejken följer en övertids- inhyrnings- och nyanställningsblockad från klockan 15 fredag den 23 maj till måndag den 26 maj klockan 15. Dessutom finns varsel om strejk den 2 juni samt den 5 juni, om parterna inte lyckas komma överens.

– Stärkt skydd för förtroendevalda är vår huvudfråga, den ligger fast. Att säga upp en fackligt förtroendevald, bli dömd i AD och sedan lösa ut en fackligt förtroendevald motsvarar kostnaden av en kraftigt begagnad conteinertruck. Det är ju ingenting för de här stora multinationella företagen, säger Thomas Olofsson som är skyddsombud på SCA.

Han önskar att hans arbetsköpare uttalade sig i frågan, att arbetsköpare ska hålla sig till lagen är inget stort krav, tycker han.

Thomas Olofsson och andra hamnarbetare i Holmsund
Thomas Olofsson är skyddsombud på SCA i Holmsunds hamn utanför Umeå. Foto: Tuija Roberntz

Robert Östholm, presschef på SCA, hänvisar till Sveriges Hamnar när det gäller förhandlingspunkter. Att de anställda strejkar menar han är något man får räkna med.

– Strejkrätten är en del av den svenska modellen och någonting som man får förhålla sig till och ha beredskap för, skriver Robert Östholm till Arbetaren.

Arbetaren har tidigare rapporterat om hur Sveriges hamnar stämt Hamnarbetarförbundet för förbundets strejkvarsel.

Arbetaren har tidigare rapporterat om hur uppsägningen av Hamnarbetarförbundets vice ordförande Eric Helgesson har kastat ljus på frågan om skydd för förtroendevalda. Facket vill att kostnaden för en ogiltig uppsägning ska vara mer kännbar för arbetsköparen. Därför vill man se ett skadestånd till fackföreningen, kopplat till arbetsköparens omsättning.

Du som är förtroendevald, är du orolig för att vara med om något liknande?

– Nog tänker man sig för, men nu närmar man sig pension så man klarar sig. Men det hade inte varit roligt när man var yngre, att bli utköpt för att man är besvärlig eller månar om arbetsmiljön, svarar Tomas Olofsson.

Tror du detta kan göra det svårt att få in en yngre generation till förtroendeposter?

– Ja absolut, det är nog svårt ändå. Man ska inte behöva vara rädd att förlora sin anställning för att man månar om sina arbetskamrater.

Medlemsdemokratin ger tyngd

En kraftig vind för med sig hagelkorn och ruskar tag i tältet. Ida Waern strejkar för första gången. En vanlig dag skulle hon gå på jobbpasset vid klockan tre, men nu blir det i stället ett pass vid tältet. Hon har förberett sig genom att ta på sig regnkläder, mössa och vantar.

– Det är nytt, men jag är här och visar vad vi står för, säger Ida Waern. 

Tomas Olofsson uppskattar att Hamnarbetarförbundet organiserar runt två tredjedelar av arbetarna här i Holmsund, men när det gäller verkstaden är det många som är med i Transport.

Tältet måste stabiliseras med några brädor. Foto:Tuija Roberntz

Det var medlemmarna som röstade för att Hamnarbetarna skulle gå ut i strejk.

– Det ger mer tyngd, man vet vad alla tycker. I den här konflikten känner vi att vi är jättestarka, för vi har 89 procent som är för strejk, säger Tomas Olofsson.

Fotbollsplanen som försvann

Örjan Engström berättar att kollegor som är anslutna till Transport är besvikna på att deras ledning skrev under avtalet.

Han är uppvuxen i Orminge utanför Stockholm och det var fotbollen som tog honom till hamnen utanför Umeå.

– Jag kom till Umeå för att spela för IFK Holmsund, säger han.

Örjan Engström hamnarbetare och tidigare fotbollsspelare
Örjan Engström kom till Holmsund för fotbollen. Foto: Tuija Roberntz

På andra sidan vägen mot hamnen ligger en till synes övergiven gräsmatta här låg Kamratvallen, där IFK Holmsund spelade. 2022 sade SCA upp arrendeavtalet med IFK Holmsund, vilket P4 Västerbotten rapporterat om.

Örjan Engström spelade i laget, parallellt med att han arbetade i hamnen. Att fotbollsplanen försvann var en besvikelse. Det tycker även Gabriel Lundin. 

Gabriel Lundin är kritisk till hur bemanning används. Foto: Tuija Roberntz

– Min morbror spelade här. De var riktigt bra på 60- och 70-talet. Förut spelade engelska lag här, nu är det bara ogräs, säger Gabriel Lundin. Han lyfter även kravet som Hamnarbetarförbundet har på att bemanningstillvaron ska bli mer förutsägbar.

– Att bara vänta på telefonen, då går det inte att ha ett liv.

Från Holmsund fraktas bland annat stora pappersrullar och samt brädor ut i världen, berättar Gabriel Lundin. Han pekar mot en skorsten som skymtar på andra sidan vattnet från hamnen. Det är Obbola pappersbruk.

– Det är världens största pappersmaskin, säger han.

I tältet utanför grindarna kommer några brädor till användning. En av tältpinnarna har knäckts i blåsten. Tomas tar fram en skruvdragare och stadgar upp med några plankor.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Frederick Batzler är juridiskt ombud för Hamnarbetarförbundet. Foto: Vendela Engström

Arbetsköparna stämmer strejkande hamn­arbetare

Arbetsköparorganistaionen Sveriges hamnar anser att Hamnarbetarförbundets strejk är olovlig. I onsdags kväll skickade de in en stämning till Arbetsdomstolen där de kräver att stridsåtgärderna stoppas. Redan i dag möts parterna i domstolen.

Den 21 maj gick Hamnarbetarförbundet ut i strejk med krav på bland annat bättre villkor för bemanningsanställda och ett stärkt skydd för fackets förtroendevalda. Mindre än en timme innan strejken bröt ut gjorde Sveriges hamnar en fredspliktsinvändning. Hamnarbetarförbundet menar att invändningen lämnades in för sent och därmed saknar verkan.

Dagen innan strejken accepterade det andra hamnfacket, Transportarbetarförbundet, medlarnas bud om ett nytt Hamn- och Stuveriavtal som kommer att gälla under en tvåårsperiod.

Hamnarbetarförbundet fick samma dag som Transport ett medlarbud som de inte valde att acceptera. Detta då budet enligt facket inte innebar några förbättringar för deras medlemmar på något av deras prioriterade områden.

Sveriges hamnar: Facket bryter mot fredsplikten

Nu menar Sveriges hamnar att Hamnarbetarförbundet bryter mot fredsplikten. Den 21 maj skickade arbetsköparorganisationen in en stämning till Arbetsdomstolen, där de kräver att stridsåtgärderna inte får genomföras under tiden tvisten prövas i domstol. De kräver även facket på ett skadeståndsbelopp som senare kommer att anges.

I stämningen skriver de att avtalet med Transport tillämpas på alla hamnarbetare i Sverige, ”även på anställda som är medlemmar i andra fackförbund än Transport eller som inte är medlemmar i något fackförbund. Förstahandsavtalet tillämpas sålunda även på medlemmar i Svenska Hamnarbetarförbundet.”

Sveriges hamnar skriver vidare att de anser att Hamnarbetarförbundets stridsåtgärder ”syftar till att påtvinga Sveriges Hamnars medlemmar ett kollektivavtal som innebär ett undanträngande förstahandsavtalet”, alltså det först tecknade kollektivavtalet, i det här fallet det som tecknats med Transport.

Får ett fack strejka trots att ett förstahandsavtal finns på plats? 

– Det får man definitivt göra. Så länge man inte försöker tränga undan förstahandsavtalet, och det gör inte Hamnarbetarförbundet, säger Frederick Batzler, juridiskt ombud för Hamnarbetarförbundet.

Hamnarbetarförbundet: Stridsåtgärderna är lovliga

Hamnarbetarförbundet bestrider anklagelserna och poängterar i ett yttrande till Arbetsdomstolen att rätten att vidta stridsåtgärder är ”ett grundlagsskyddat medel för arbetsmarknadens parter
att förmå motparten att teckna kollektivavtal.”

I ett yttrande till Arbetsdomstolen skriver Frederick Batzler att facket inte har som ”avsikt att tränga undan Sveriges Hamnars avtal med Transport. Avtalskraven har inte den innebörden eller verkan. Det är förbundets mening att avtalskraven inte på något sätt kommer att inverka på tillämpningen av hamn- och stuveriavtalet.”

Vidare skriver han att fackets avsikt är att ”ingå ett nytt kollektivavtal med Sveriges Hamnar som i så fall, liksom tidigare, skulle bli ett självständigt kollektivavtal och ett så kallat andrahandsavtal eftersom arbetsgivarorganisationen har ingått ett kollektivavtal med Transport”, och vidare att facket är införstådda med att ”anställningsvillkoren i andrahandsavtalet inte har företräde framför anställningsvillkoren i förstahandsavtalet.”

– Sveriges hamnar fantiserar om att avtalen måste vara likalydande, men det finns inget i Arbetsdomstolens praxis som säger att det måste så för att man ska få lov att strejka, säger Frederick Batzler.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Mannen släpades ett femtiotal meter under lastbilen. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Mitt under strejken: Arbetsplatsolycka i Göteborgs hamn


En man skadades efter att ha släpats under en lastbil inne i Göteborgs hamn tidigt på torsdagsmorgonen. Samtidigt utvidgas nu strejken när ännu fler hamnarbetare lägger ned sitt arbete.

Det var strax efter 07 på torsdagsmorgonen som en servicetekniker skadades medan han arbetade med att laga något under en trailer inne på Arendals hamn i Göteborg. Enligt polisen ska föraren av oklar anledning ha börjat köra och mannen under trailern släpades med ett femtiotal meter. Ambulans kallades till platsen. Serviceteknikern rapporteras dock ha varit vaken och talbar.

Utökat strejkvarsel

Samtidigt under torsdagen träder Hamnarbetarförbundets utökade strejkvarsel i kraft när hamnarbetare i bland annat Stockholm, Sundsvall, Gävle, Helsingborg och den hårt kritiserade Roro-terminalen i just Göteborg lägger ned arbetet med krav på bättre villkor.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Hamnarbetarförbundets strid för ett eget kollektivavtal ingår i en forskningsstudie ledd av Katy Fox-Hodess vid University of Sheffield. Adam Ihse / TT, Johan Nilsson / TT, Stephanie Scarbrough/TT. Montage: Arbetaren

Vad globala hamnkonflikter lär oss om arbetarmakt

Hur ser maktförhållandena ut på den internationella arbetsmarknaden? Finns det några fackliga strategier som funkar bättre än andra? Genom att studera hamnarbetarfack har en forskargrupp ledd av Katy Fox-Hodess analyserat globala, fackliga strider – och lyckats nysta fram några nyckelfaktorer för facklig framgång. Karin Hallberg, som själv har deltagit i projektet, rapporterar.

Hur skapas arbetarmakt? Det är tiotusenkronorsfrågan som gäckat arbetarrörelsen sedan urminnes tider. Ibland tror vi oss ha kommit närmare svaren, sett hur fackliga kamper lyckats tippa vågskålen en aning mer i vår favör. I andra fall tycks det som att vi gjort allting rätt, vi har lärt oss av motgångarna och lyckats identifiera nyckelfaktorer för framgång. Bara för att upptäcka att när vi applicerar samma formel i en ny situation har förutsättningarna ändrats och det som fungerade sist kräver en helt annan strategi nu.

Den här essän utgår från det forskningsprojekt vid University of Sheffield, där jag deltog som forskningsassistent under våren 2024. Det leds av Katy Fox-Hodess som är lektor i arbetsvetenskap (Employment Relations) och utvecklingsledare för Centre for Decent Work. Projektet handlar om den fackliga kampens olika strategier, såsom samarbeten med andra fackförbund och civilsamhället både nationellt och globalt, gräsrotsorganisering och relationen till den kapitalistiska staten. 

Katy Fox-Hodess forskning fokuserar särskilt på hamnarbetarfack runtom i världen, varav många ingår i International Dockworkers’ Council, IDC, den basdemokratiska paraplyorganisation som organiserar hamnarbetare världen över. Under min tid som kanslist på Hamnarbetarförbundet under konflikten 2018–2019 hade jag och Katy Fox-Hodess tät kontakt. Hon följde Hamnarbetarförbundets strid för ett eget kollektivavtal med stort intresse, inte minst med tanke på att regeringen använde hamnkonflikten som förevändning att inskränka strejkrätten.

Facklig kamp i den globala ekonomin

En viktig utgångspunkt i Katy Fox-Hodess forskning är att undersöka och nyansera maktrelationer på den internationella arbetsmarknaden. Inom fältet arbetssociologi brukar man tala om att strategiska yrkesgrupper såsom hamnarbetare och anställda inom energisektorn har en hög grad av strukturell makt, eftersom även kortare perioder av arbetsnedläggelse skapar stora störningar i logistikkedjan och leder till omfattande ekonomiska bortfall i många led. I och med utvecklandet av just-in-time-principen, alltså att industrin förlitar sig på ett konstant flöde av gods snarare än att ha varor i lager, blir just hamnarna extra känsliga nodpunkter.

FILE – Dockworkers secure lines from a container ship at the Port of Oakland on April 4, 2025, in Oakland, Calif. (AP Photo/Noah Berger, File) CLI204

Katy Fox-Hodess kritiserar dock den gängse föreställningen att hamnarbetare på grund av sin nyckelroll i logistikkedjan automatiskt har ”mer makt” än andra yrkesgrupper. Om så vore fallet skulle ju de flesta hamnkonflikter leda till seger och i princip alla hamnarbetare skulle vara fackligt anslutna. I stället beror konflikternas utgång dels på vilka fackliga strategier som väljs, dels på förutsättningarna i det omkringliggande samhället. Även om strategiska fackföreningar såsom hamnarbetare teoretiskt sett har en hög grad av strukturell makt, så är de alltså beroende av andra faktorer för att faktiskt kunna utöva den makten.

Hamnkonflikter i Europa och Latinamerika

I sin tidigare forskning har Katy Fox-Hodess följt fem stora internationella hamnkonflikter: i Chile, Colombia, Grekland, Portugal och Storbritannien. Även om själva konflikterna, omständigheterna kring dessa samt fackens strategier skiljer sig åt mellan de olika länderna, så har alla det gemensamt att händelseutvecklingen inte går att förklara enbart med att hamnarbetarfack har en hög grad av strukturell makt.

I stället beror konflikternas utgång till stor del på andra faktorer: hur väl facken lyckas skapa allianser med andra förbund och grupper inom civilsamhället, graden av organisering på gräsrotsnivå, det politiska klimatet, folklig förankring och legitimitet samt hur den kapitalistiska staten agerar.

Grekland och Portugal

Grekland och Portugal är två exempel med relativt lika förutsättningar men där utgången skiljer sig markant. I båda fallen handlade konflikterna om EU:s skuldsaneringsavtal efter finanskrisen 2009.

I Portugals krispaket ingick krav på att regeringen skulle öppna upp för privata bemanningspooler att konkurrera med de fackligt styrda i hamnarna, något som hamnarbetarna lyckades stoppa genom att skapa allianser med andra grupper i samhället som backade upp dem, samt att hota med bojkott från andra hamnfack inom IDC. Därmed vann hamnarbetarna till slut den striden och fick behålla sina bemanningspooler.

Grekiska hamnarbetare i Thessalokini protesterade år 2011 mot den dåvarande regeringens planer på att privatisera hamnen. Foto: Nikolas Giakoumidis/TT

Även i Grekland gällde konflikten ett skuldsaneringspaket där kravet att privatisera Pireus hamn ingick. Men trots att förbundet var aktivt i att skapa samarbeten inom både fackföreningsrörelsen och civilsamhället så klarade de inte att stå emot trycket som det politiska klimatet skapade, och hamnen privatiserades. 

Colombia och Chile

I de latinamerikanska exemplen finns en viktig skillnad mot de europeiska: hotet om våld. Colombia är ett av världens farligaste länder för facklig organisering, och det är inte ovanligt att fackliga representanter kidnappas, torteras eller mördas. Att i ett sådant klimat försöka återfå de grundläggande rättigheter som förlorades när hamnarna privatiserades på 1990-talet är både svårt och förenat med stora risker, oavsett hur mycket internationellt stöd hamnarbetarna får.

Den chilenska konflikten 2013 handlade om att återta de rättigheter som kränkts under Pinochetdiktaturen på 1980-talet och att få bort de antifackliga lagar som fortsatt att gälla sedan dess.

Genom att skapa allianser med olika grupper i civilsamhället, inte minst studentföreningar som är en stark organiserande kraft i Chile, lyckades hamnarbetarfacket teckna ett nationellt kollektivavtal för första gången sedan Pinochet-tiden.

Trots att politiskt våld är ständigt närvarande även i Chile så fick de till slut igenom sina krav, till stor del tack vare samarbeten med civilsamhället. Särskilt studentgrupperna var aktiva i att sprida information om konflikten i olika medier, skapa ett folkligt engagemang och dessutom dokumentera det våld som de strejkande utsattes för. I gengäld kunde de chilenska hamnarbetarna med sin nyckelposition i logistikkedjan gå ut i solidaritetsstrejk för studenternas hjärtefrågor. 

Storbritannien

Konflikten i Storbritannien handlade om att organisera hamnarbetarna i den nya terminalen London Gateway, ägt av det antifackliga företaget Dubai Port World. Vid öppnandet 2013 var det den enda hamnen i landet som inte hade organiserade arbetare.

I konflikten som uppstod mellan terminaloperatören och fackförbundet Unite skapades samarbeten både med fackföreningsrörelsen, civilsamhället och IDC. Detta ledde till att förbundet, efter hot om bojkott från andra hamnfack, till slut nådde målet att teckna kollektivavtal. Men eftersom de inte lyckades bygga upp engagemanget inifrån arbetsplatsen blev det ändå svårt att driva igenom fackliga frågor, särskilt som företaget i sin tur genomförde olika antifackliga kampanjer.

Hamnarbetare protesterar mot planerade privatiseringar på Korsika, Frankrike. Foto: Lionel Cironneau/TT

Dessa exempel illustrerar hur hamnarbetarfack – som teoretiskt sett har liknande grad av strukturell makt – har väldigt olika möjligheter att använda sig av den makten. Men vilka förutsättningar är det då som krävs för att strategiska fackförbund ska kunna dra nytta av sin position i logistikkedjan? Det kanske inte finns någon mirakellösning, men det går att komma svaren närmare genom att identifiera ett antal nyckelfaktorer – och nyansera bilden av hur makt på arbetsmarknaden skapas och flödar.

Nyckelfaktorer för facklig framgång

En av Katy Fox-Hodess’ senaste publikationer heter No Magic Bullet, vilket fritt översatt betyder ungefär ”ingen mirakellösning.” Som vi sett i exemplen ovan så finns det inga strategier som isolerat leder till att fackföreningar når sina mål, men att sammanlänka vissa nyckelfaktorer kan skapa goda förutsättningar för att fackliga kamper ska bli framgångsrika. Det är avgörande att medlemmarna på arbetsplatsen känner sig delaktiga, engagerade och lyssnade på, samt att man bygger allianser med civilsamhället och fackföreningsrörelsen både internationellt och lokalt. Att hamnfack runtom i världen – som alla har en potentiellt hög grad av strukturell makt – samarbetar med varandra är givetvis en avgörande faktor.

Protesting dock workers attend a protest rally in the northern city of Thessaloniki to demonstrate against plans by the country’s Socialist government to privatize the city commercial port facilities, Friday May 27, 2011. A protester seen in the foreground has a “for sale” sign pinned to his shirt. Under mounting pressure from the European Union, crisis-hit Greece is planning a massive privatization drive aimed at raising 50 billion euro through 2015. Foto: Nikolas Giakoumidis/TT

Men som vi sett i exemplet från Storbritannien hjälper inte det om facket inte har medlemmarna på arbetsplatsen med sig, och i Colombia gör det politiska klimatet den strukturella makten helt verkningslös. Exemplen från Chile och Portugal visar hur viktigt det är med folklig förankring och att sammanlänka olika grupper som kan utöva olika former av makt: civilsamhällesorganisationer som kan sprida information om konflikten till bredare lager av befolkningen och dessutom rapportera oegentligheter, och strategiska grupper som exempelvis hamnarbetare som kan sätta ekonomiskt tryck bakom dessa organisationers krav. Men blir den politiska pressen alltför hög hjälper inte ens det, som i fallet med Pireus hamn. 

Maktens paradox

I hamnkonflikter blir skapandet av breda allianser med andra grupper extra viktigt, eftersom motparten inte nödvändigtvis är enbart arbetsköparen: Man behöver också förhålla sig till den kapitalistiska staten. Katy Fox-Hodess kallar detta för ”maktens paradox” – yrkesgrupper med hög störningspotential i kapitalintensiva branscher är samtidigt extra sårbara för repressalier från det omkringliggande samhället, inte minst statliga ingripanden.

Och det var där som Hamnarbetarförbundet kom in i bilden.

Strejkvakter utanför Malmö hamnområde, 2019. Foto: Johan Nilsson/ TT

I sitt nuvarande projekt undersöker Katy Fox-Hodess nämligen hur statlig intervention kan ta sig olika uttryck i hamnkonflikter och vilka konsekvenser det får. I det svenska fallet handlar det, till skillnad från i Grekland och Portugal, varken om förlorad statlig suveränitet eller om privatisering av hamnarna, utan om andra saker: den statligt tillsatta utredningen om att inskränka strejkrätten, men också statens indirekta involvering genom domstolsväsendet i de rättsfall som de senaste åren pågått i Arbetsdomstolen för att avgöra kollektivavtalets status. Med anledning av detta har Hamnarbetarförbundet skickat in en klagan till Europadomstolen.

Denna består av två delar, där den första handlar om Arbetsdomstolens sammansättning – huruvida den kan anses vara rimlig och i enlighet med Europakonventionens krav på en opartisk rättegång. Fyra av sju domare tillsätts nämligen utifrån förslag från arbetsmarknadens huvudorganisationer, där fristående förbund såsom Hamnarbetarförbundet och SAC inte finns representerade, vilket gör att dessa fack inte har någon domare som företräder deras linje.

Den andra delen handlar om vad som ska gälla när det finns två kollektivavtal på samma arbetsplats eller i samma bransch. Processen pågår fortfarande, och både svenska staten (som är motparten) och Svenskt Näringsliv har skickat in sina svar.

En nyanserad bild av arbetarmakt

Genom att lyfta blicken till att inte bara involvera fackförbund och arbetsköpare, utan också den kapitalistiska staten och civilsamhället, vill Katy Fox-Hodess nyansera den rådande synen på maktrelationer i arbetsmarknadskonflikter.

Inom arbetssociologin finns en tendens att se makt som enbart flödande i en riktning, där strategiska fack har förmågan att stötta mer sårbara arbetargrupper. Men forskningen visar att det snarare än vem som ”har” makt handlar om hur makt kan ta sig uttryck på olika sätt. Även grupper med begränsad ekonomisk makt kan ha mycket social, politisk eller symbolisk makt att bidra med.

Detta blev tydligt exempelvis i hamnkonflikten i Portugal under finanskrisen, där grupper av arbetslösa slöt upp bakom hamnarbetarna och på så vis bidrog till att tvätta bort stämpeln de fått av att vara ”bortskämda”, ”priviligierade” eller på andra sätt skilja sig från övriga arbetargrupper – det blev i stället tydligt att både hamnarbetare och arbetslösa är del av samma kamp.

Denna typ av symbolisk makt är extra viktig för strategiska yrkesgrupper, givet den sårbarhet för statlig intervention som de behöver förhålla sig. Här fungerar allianser med civilsamhället som en buffert mot statliga ingripanden – om det finns en övergripande uppfattning i samhället om att staten ingriper på ett orimligt sätt, och det dessutom finns en bredare folklig uppbackning kring de fackliga kraven, så är det mycket svårare för staten att agera till förmån för arbetsköparna.

Katy Fox-Hodess. Foto: Sergio Sousa

Organisation, solidaritet och breda allianser

När jag nu, ett år senare, ringer Katy Fox-Hodess för att följa upp projektet kan jag inte låta bli att ställa frågan till henne: om du får välja ett par saker som är helt avgörande för att skapa arbetarmakt, vad skulle det vara? Det svar hon kan ge i nuläget, säger hon – trots att hennes projekt inte är slutfört och de mer specifika resultaten än så länge är preliminära – handlar om att skapa långvariga samarbeten mellan olika grupper inom arbetarrörelsen. Och att identifiera vilken sorts makt varje grupp kan bidra med och hur dessa olika maktfaktorer kan sammanlänkas på bästa sätt för att sätta tryck bakom de fackliga kraven. Men också att olika grupper har olika sårbarheter och därmed behöver olika slags uppbackning.

Dockworkers strike at the entrance to a container terminal at the Port of Baltimore, Tuesday, Oct. 1, 2024, in Baltimore. Foto: Stephanie Scarbrough/TT

”När arbetarklassen är välorganiserad, inte bara i specifika sektorer utan som helhet, med stark organisation och enighet, finns möjligheten till verklig makt på det politiska området. Faran uppstår när även strategiska fackförbund saknar stöd från en bredare arbetarrörelse: det blir som små öar av makt i ett hav av isolering och splittring. Sådan makt är svår att dra nytta av och leder sällan till ökat inflytande. Så mitt råd till alla som vill skapa arbetarmakt är: bygg starka, djupa och varaktiga relationer med andra arbetare och sociala grupper. Det handlar om ömsesidigt förtroende, att veta att de kommer stödja er och ni dem. Även om det inte finns någon mirakellösning så pekar min och många andras forskning mot att ett brett samhälleligt stöd och engagerade, delaktiga medlemmar är en helt avgörande förutsättning för facklig framgång”, avslutar Katy Fox-Hodess. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Hamnarbetare på APM Terminals i Göteborg strejkar Foto: Vendela Engström

Sveriges hamnar försöker stoppa strejken 

Arbetsköparorganisationen Sveriges hamnar menar att Hamnarbetarförbundets strejk är olovlig. Något som Hamnarbetarförbundet avvisar. – Vår strejk är fullt laglig, säger Martin Berg, ordförande för Hamnarbetarförbundet. 

Erik Helgeson, viceordförande för Hamnarbetarförbundet, berättar att facket mottog en fredspliktsinvändning från Sveriges hamnar mindre än en timme innan strejken skulle bryta ut. Facket avvisade invändningen, då de menar att de har rätt att gå ut i strejk för ett eget kollektivavtal. 

I ett pressmeddelande skriver Sveriges hamnar att de kommer att stämma Hamnarbetarförbundet.

– Gör de det redan i morgon är det troligt att parterna kommer att mötas i Arbetsdomstolen redan innan veckans slut, säger Helgeson och tillägger:

– Då kommer det troligtvis bli en expressprövning eftersom strejken är pågående, säger han. 

I ett pressmeddelande från Sveriges hamnar skriver arbetsköparen att orsaken till fredspliktsinvändingen är att ”det inte är tillåtet att vidta stridsåtgärder för att tränga undan ett befintligt kollektivavtal”.

Martin Berg, ordförande för Hamnarbetarförbundet, säger att deras krav inte är undanträngande då det handlar om villkor som inte är reglerade i Transports kollektivtal.

– Vi strejkar för eget kollektivavtal och det är fullt lagligt, det har vi redan en dom på, säger han. 

Bemanningsanställdas villkor knäckfråga

Utanför APM Terminals står ett tjugotal hamnarbetare som lagt ner arbetet. Flera av dem uttrycker missnöje och besvikelse över att Transport valt att teckna ett avtal med Sveriges hamnar, utan att få igenom tydligt förbättrade villkor för bemanningsanställda. 

– Många kollegor som är medlemmar i Transport säger att de önskat mer av sitt fack, säger en som vill vara anonym. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Hamnarbetare strejkar i Göteborg
Både nya och rutinerade strejkande bland hamnarbetarna. Foto: Johan Apel Röstlund

Fotboll och facklig oro: Spänd stämning under första strejkdagen


Det pratas fotboll och facklig organisering under Hamnarbetarförbundets första strejkdag. Arbetaren var på plats i Göteborgs hamn där stämningen var både spänd och förväntansfull.

När klotgrillen tänds har klockan för flera timmar sedan slagit efter lunch. Ett tjugotal strejkande hamnarbetare kurar under tälttaket som spänts upp alldeles intill grindarna där ett godståg sakta bromsar in i det väldiga och välbevakade hamnområdet. 

Stämningen? Både spänd och märkligt avslappnad så här den första strejkdagen. Regnet har visserligen börjat avta men vårluften är fortfarande märkligt kylig. 

Det pratas fotboll. Något om Everton och naturligtvis Blåvitt. Säsongsinledningen för den klassiska Göteborgsklubben har varit minst sagt tveksam. 

Andra snackar jobb. Arbetet de just nu lagt ner i förhoppning om ett rimligare avtal. Med krav på bättre skydd för både förtroendevalda och de bemanningsanställda kollegorna som fortfarande knegar på innanför skyddsstängslen vid kajer och kranar. Trots Hamnarbetarförbundets strejk pågår produktionen med lastning och lossning för fullt. Transport-anslutna och oorganiserade arbetare deltar inte i strejken. 

Men det hörs ingen bitterhet från gänget med neongula varselvästar och Hamnfyrans röda fanor.

Både lugn och oro hos strejkande hamnarbetare

Däremot märks en oro.

– Det är aldrig roligt att strejka, men det är ett nödvändigt ont, säger Jimmy Friberg som jobbat i Göteborgs hamn i snart 20 år.

Kollegan Shahin Hassanavan håller med och kisar bort mot lyftkranarna på andra sidan staketet. För honom är det första gången och han förklarar att det känns lite nervöst.

– Det är ovant men samtidigt rätt sak att göra. Det viktigaste är ökat skydd för våra förtroendevalda. Man ska inte bli sparkad för att man är fackligt aktiv, säger han och ser sig omkring.

Hur är stämningen bland er som strejkar?

– Blandad skulle jag nog säga. Nervöst för många medan de som varit med förr är ganska lugna.

Vad är ni nervösa för?

– Att man ska bli av med jobbet helt enkelt, och det är ju helt sjukt att det ska vara så.

En kvinna några hundra meter bort har ställt sig tillsammans med sina jobbarkompisar. Hon strejkar också men vill varken prata eller vara med på bild. 

– Det känns jobbigt, förklarar hon.

Att uttala sig i tidningen kan ge cheferna vatten på sina kvarnar.

Spänt mellan hamnbolagen och facket

Relationen mellan hamnbolagen och facket är minst sagt spänd. Inte minst sedan Hamnarbetarförbundets förhandlingsdelegation lämnade medlingen på tisdagseftermiddagen bara timmar innan strejken bröt ut.

– Det kändes helt meningslöst att vara där, säger Hamnarbetarförbundets ordförande Martin Berg där vi står i duggregnet. 

Martin Berg
Martin Berg. Foto: Johan Apel Röstlund

Han har haft bråda timmar på morgonen. Telefonen inne på kansliet ringer i ett och utanför står reportrar från både SVT och TV4.

– Och så är det ju det där med grillen också, som måste fixas, flinar han innan han skyndar vidare till nästa intervju. 

Stort intresse för strejken

Intresset för strejken är stor. Stöduttalanden från såväl svenska som utländska fackföreningar  strömmar in.

– Det är naturligtvis viktigt med stöd, säger han och berättar att förbundet nu också öppnat upp ett swishkonto för strejkkassan. 

Plötsligt spricker himlen upp och regnet lättar än en gång. Det är en halvtimme kvar till dagens första medlemsmöte. Då ska mer information ges och tankar utbytas.

Om inget oförutsägbart händer fortsätter strejken i morgon.

Publicerad Uppdaterad