Frågan om lån med oskälig ränta dyker upp ibland, och försvinner igen. Ett tag var sms-lånen på tapeten, men sedan de allra värsta avarterna försvann verkar debatten också ha avstannat. 

Problemet med lättillgängliga lån utan säkerhet till mycket hög ränta har knappast försvunnit. Färska siffror visar att ungdomar i storstäderna är de mest skuldsatta i landet. Snittskulden hos Kronofogden för Stockholms 5 900 skuldsatta ung­domar är 47 000 kronor. För många blir det en ond cirkel, mycket svår att ta sig ur.
 

Det handlar inte enbart om penninglån utan kanske mer om olika avbetalningsplaner, mobiltelefonabonnemang och så vidare. Öppet mål för den som vill strö förnumstiga råd omkring sig om att aldrig köpa något förrän man sparat ihop nödvändiga likvida medel, men det man samtidigt säger då är att alla de som inte följer sådana råd får skylla sig själva. Det är inte heller nödvändigtvis längtan efter en nyare, plattare och större tv, eller ett sug att spela nätpoker, som tippar människors privatekonomi över kanten. Lika ofta kan det vara de små vardagsutgifterna som tillsammans blir för många. Särskilt gäller det kanske den som är ensamstående förälder, och som tar ett mobilabonnemang till barnet, faller för trycket på skolkataloger och nya kläder till festen. Frestelsen att ta ett snabbt lån kan mycket väl bli för stor.

Den som blir efter med betalningarna får inkassoföretag på sig, med prickar i register som följd, vilket omöjliggör bland annat att få teckna hyreskontrakt de närmaste åren. För att inte tala om nya lån. Till slut får de statliga Kronofogdemyndigheten efter sig. De få tillgångar någon som behöver ta sms-lån kan tänkas ha mäts ut, den som har jobb får en summa dragen från lönen varje månad. 
 

Just statens inblandning i hanteringen är extra problematisk. Ockrare har funnits lika länge som penningutlåning mot ränta spelat en roll i ekonomin, men även på den tiden då det var en sysselsättning som sågs på med förakt ställde statens representanter upp med handräckning när skulder skulle drivas in.

Det finns inget som säger att det måste vara så i dag. Att det ska kunna vara en lukrativ affärsmodell att erbjuda lån utan säkerhet mot skyhög ränta, räkna med att alla avbetalningar inte kommer in i tid, och luta sig tillbaka och låta fogden göra grovgörat är ingen självklarhet, utan beror på lagstiftarens välvilja. 

Andra överenskommelser, som exempelvis andrahandskontrakt, kan ogiltigförklaras om hyresbeloppen anses vara oskäliga. När det gäller lån och avbetalningsplaner verkar det räcka med att den effektiva räntan skrivs ut med fin stil i erbjudandet. 

En förändring av spelreglerna för indrivningen vore en början, en mycket striktare tolkning av den i och för sig oklanderliga lagen mot ocker en fortsättning. 

Ett samhällssystem som inte sätter människor i en ekonomisk situation där de hänvisas till oskäliga lån vore ännu bättre.