Större utsatthet – sämre vård

Strax före stängningsdags, mitt i julrusningen, svimmar Frida i en klädaffär. Droger har funnits med i hennes liv sedan tonåren och den här dagen har hon tagit bensodiazepiner beställda från internet. Substansen var svårdoserad och hon har fått i sig för mycket. Hon hittas livlös på golvet i en provhytt. Polisen kör henne till BAS, Beroendeakuten på Sankt Görans Sjukhus i Stockholm. Poliserna ska senare vittna i en rättegång bakom lyckta dörrar, att Frida vid intaget hade en medvetandegrad på omkring 10 procent. 

Frida minns nästan ingenting från natten på BAS, men hon vaknar med en känsla av att något är fel. Känslan i kroppen och ett vagt minne av tumult gör att hon nästa morgon ställer en fråga till personalen: ”Har jag blivit våldtagen?”. Svaret kommer snabbt: ”Ja” – och Frida tappar skålen med frukostflingor i golvet.

Kvinnor utgör omkring 30 procent av personerna inom beroendevärlden. I behandling kan du ofta vara ensam tjej eller en av få på ett behandlingshem eller i en grupp. Att kvinnor är i minoritet gör att de missgynnas i vården. De far också mer illa i beroendevärlden. Det menar Sonja Wallbom som arbetat med kvinnor i missbruk sedan 1965 och i dag driver Qjouren i Stockholm, en kvinnojour som tar emot misshandlade kvinnor i aktivt missbruk.

– Kvinnor går in i behandlingen på männens villkor. Minoritetsförhållandet gör att kvinnor får svårt att hävda sin plats. I blandade verksamheter finns också förövarna. De som misshandlat, de som använt kvinnorna i prostitution, säger hon till Arbetaren. 

– Kvinnor har en tyngre ryggsäck när de kommer in. Det tar längre tid innan kvinnor söker sig till vården och de har varit i missbruket längre. Det här tar man väldigt lite hänsyn till i vården. 

Sonja Wallbom berättar att det under åren har satsats på kvinnor, men att det oftast varit i projektform och aldrig blivit en del av strukturen inom missbruks- och beroendevården.  

– Historiskt var det ju självklart att man inte blandade män och kvinnor, men sedan så ansågs det ju progressivt att ha blandade behandlingar. Det har poppat upp satsningar på kvinnor som sedan har lagts ned. Just nu poppar ingenting upp, säger hon. 

Många kvinnor med missbruksproblem har sexuella övergrepp i bagaget och risken att utsättas för våld bland kvinnor i missbruk är betydligt högre än bland andra kvinnor. 

– Kvinnor är ofta utlämnade till män och lever i beroendeförhållande till män i miss­bruket. De saknar ett kvinnligt nätverk och är prisgivna åt männen för att få tag på droger. Visst finns det många kvinnor som är kriminella också och langar och så, men många betalar med sina kroppar. Det skulle man behöva jobba med i vården, att det är så pass mång­fasetterat. Men i stället reduceras man till bara en missbrukare, säger Sonja Wallbom.

Bakom låsta dörrar och bortom medias spalter ägde i vintras en ovanlig våldtäktsrättegång rum. Flera bestånds­delar känns igen. Tjejen var drogpåverkad och tillräckliga bevis för att killens version om att det var ömsesidigt sex fanns inte. Han friades. Det som skiljer målet från andra våldtäktsfall var platsen. Beroendeakuten på Sankt Görans sjukhus. Vi ses på ett kafé och Frida, som egentligen heter något annat, är fortfarande förbannad.

– De tog in mig för att jag var en fara för mig själv. Det här får inte hända när man är i samhällets vård. De borde ha haft koll på mig. Om inte annat för att jag var där på observation. Jag hade ju kunnat sluta andas. Var fanns personalen?

Det som har hänt under natten är följande: Frida körs till BAS av polisen. Den polisman som sitter med henne i baksätet är rädd att hon ska dö i en överdos, då hon hela tiden sjunker in i medvetslöshet. Läkaren som tar emot Frida bedömer henne som ”jättepåverkad”. Hon kan inte stå och sover mest. När hon är vaken skriker eller gråter hon. Det är inte möjligt att ta urinprov. 

Frida får till en början inget rum utan blir sittande i fikarummet tillsammans med två killar, varav den ena varit i slagsmål med polisen och bedömts som i behov av uppsikt då han kan vara farlig. En vårdare ser de två killarna sitta tätt ihop med Frida som är jättepåverkad och ledsen, och tycker inte att det ser bra ut.
Sedan lämnas de ensamma. När vårdaren kommer tillbaka är rummet tomt. I ett angränsande rum hittas Frida och den ena killen utan byxor och personalen drar slutsatsen att en våldtäkt har ägt rum. Frida tas till avdelningen för våldtagna kvinnor, där hon inte får vara kvar då hon är för påverkad. Hon gråter eller somnar hela tiden och måste köras i rullstol. 

På Södermalm i Stockholm ligger kvinnoverksamheten Qvinnoqulan, som drivs av RFHL, Riksförbundet för rättigheter, frigörelse, hälsa och likabehandling.

Det är en drogfri mötesplats för kvinnor och tjejer, vars grundtankar utgår från kamratstöd och systerskap och att tillsammans bygga en meningsfull tillvaro utan droger. En torsdag i mars sitter fem kvinnor runt bordet i lokalen. De är Jasmine Monmorgsdotter och Therece Teir som båda är verksamhets­ledare på Qvinnoqulan. Maria, som är praktikant, Mikaela och Sofia som är besökare på Qvinnoqulan och som båda vunnit över sitt beroende. 

Jasmine Monmorgsdotter och Therece Teir har själva erfarenheter av missbruk och utanförskap. Samtalsämnet för dagen är kvinnors villkor i missbruket och inom vården. 

Borde missbruks- och beroendevården ta mer hänsyn till kön? 

– Kvinnor blir alltid åsidosatta. Behoven ser väldigt olika ut. Orsakerna till missbruket skiljer sig åt och mäns och kvinnors liv i missbruket är olika. Men när man sedan ska ta itu med missbruket, då generaliserar man, säger Jasmine Monmorgsdotter.

– Kvinnor är inte män. Det är det som är problemet. Då passar inte alltid vården som utgår från män, säger Therece Teir.

Samtalet spretar, men på vissa punkter är alla överens. Kvinnor far illa på ett helt annat sätt än män i missbruket. Kvinnor med missbruk saknar ofta helt ett kvinnligt nätverk och skammen är stor. 

– I missbruket är den traditionella kvinnorollen mer utpräglad. Du är mer utsatt. Många lever i en relation med en man för att få tillgång till knark. Det är en konkurrens med andra tjejer, säger Therece Teir.

– Jag hatade andra kvinnor, säger Mikaela och fortsätter:

– Jag har aldrig tidigare haft en tillhörighet bland kvinnor. De har huggit mig i ryggen
eller så har jag huggit dem. 

Hierarkin mellan män och kvinnor i missbruk och kriminalitet är stor.

– I missbruksvärlden är män här uppe och kvinnor här nere, säger Mikaela och visar med handen först i höjd med pannan och sedan nere i knähöjd.

– Jag körde aldrig den grejen, att vara beroende av en man. Jag gick in i det kriminella själv. Jag var ju förstås tvungen att vara tio gånger så jävlig som männen, säger Jasmine Monmorgsdotter och skrattar.

– Men även om jag inte hade en beroendesituation, så kände jag ju av hierarkin. Om någon var skyldig folk pengar var jag alltid den som fick mina pengar sist och så.

Diskussionen kommer in på insatser riktade mot endast kvinnor som en efter en lagt ned i Stockholmsområdet. Kramis jobbverksamhet för ex-kriminella kvinnor, Enheten för hemlösas kvinnoverksamhet och Kvinnoverksamheten i Högdalen har alla lagts ned de senaste åren.

– Det brukar låta så att det är för dyrt att driva verksamhet endast för kvinnor. Det är för få som kommer. Men det är ett typiskt myndighetsproblem. De lyckas inte nå den målgrupp de riktar sig mot. Behovet fanns. Sedan kostade det också för socialtjänsterna att skicka kvinnor dit, säger Terece Teir.

– Allt ska klaras av i öppenvården i dag
och kvinnor förväntas klara sig på det eller max en kort sväng på behandlingshem, säger Jasmine Monmorgsdotter.  

– Jag fick en månad på behandlingshem och då gick jag på heroin, säger Mikaela.

Socialstyrelsens senaste statistik över missbruks- och beroendevården visar att män genomsnittligen får något fler vårddygn i behandling än kvinnor.

Ulrika Metzler som är behandlingsansvarig på Kurorten i Tingsryd som bara riktar sig till kvinnor, bekräftar bilden av att det är vanligt att kvinnor beviljas kortare behandlingstider än män. 

– Det som händer då är att vi förlorar lite av ”det goda arvet” som man annars brukar arbeta med. Personer som varit här länge och kan fungera som bra förebilder. Det blir en större omsättning. Vi får hit kvinnor som gått på heroin i 20 år och som bara beviljats en grundbehandling på 60 dagar, säger hon.

Ulrika Metzler anser att det behövs fler behandlingsalternativ för endast kvinnor av två skäl.

– I blandade behandlingar inleder folk relationer och då blir det pannkaka för båda två. Sedan har kvinnor en tendens att lämna ifrån sig utrymme och tid till män. Tidsförhållandet i blandade grupper blir 60/40 till männens fördel och det är förödande när det gäller män­niskor som försöker rädda sina liv, säger hon.

När det är dags för rättegång i Fridas mål orkar hon inte. Hon går in genom portarna på Stockholms tingsrätt, men bryter ihop och börjar storgråta. Hon vänder och går därifrån. Åtalet ogillas. Killen nekar till brott och menar att de var överens om att ha sex. Tingsrätten finner att det inte är visat att Frida vid den sexuella aktiviteten var i så dåligt skick att det innebar ett utnyttjande av hennes tillstånd samt att det inte går att bevisa att han haft ett straffrättsligt uppsåt. 

– Jag kunde knappt gå, är inte det ett hjälplöst tillstånd? frågar sig Frida. 

Att sex mellan patienter kan ses som olämpligt eller att det över huvud taget kan förekomma på en observationsavdelning omfattas inte av tingsrättens bedömning, står det i domen.

Istvan Szabo har det medicinska ledningsansvaret på BAS. Han kan inte kommentera det specifika fallet på grund av patientsekretessen, men berättar att patienter som inte
är suicidala eller så pass gravt intoxikerade
att puls och syresättning är på kritiska nivåer, endast övervakas var tionde till femtonde
minut. 

– Vi har alltid incidenter, men det handlar oftast om aggressivitet. Ofredanden eller misstänkta våldtäkter har bara hänt en gång under mina 13 år här, säger han till Arbetaren.

– Efter händelsen har man planerat om observationen, men det är ännu inte kontinuerlig övervakning, det finns inte resurser till det. 

Borde man separera kvinnor och män? 

– Det är också en resursfråga, men om det här skulle hända fler gånger måste vi göra det till varje pris, säger Istvan Szabo.

På Qvinnoqulan kommer en kvinna ut ur köket med ett fat med kanelbullar som hon just bakat och ställer på bordet. Vi diskuterar trender i beroendevården och  blandade behandlingar versus behandlingsalternativ riktade enbart till kvinnor. 

– Tolvstegsprogrammet är det som är på modet just nu och det är ganska begränsat och fungerar dåligt i blandade grupper. Det passar alkoholmissbrukare med en stabil situation, säger Jasmine Monmorgsdotter.

– Män, skjuter Therece Teir in.

– Nej, inte nödvändigtvis, men personer med stabil familjesituation och jobb, säger Jasmine.

– Här har jag en stenhård åsikt, vi tycker olika, det är skapat av och för män. Det passar manliga alkoholister i 55-årsåldern. Jag säger inte att det inte fungerar, men programmet är väldigt dogmatiskt. Det utgår från att du har valt hela din väg, du har ansvaret för allt som har hänt dig. Har du varit utsatt för våld blir det också ditt eget fel, säger Therece Teir.

– Tolvstegsbehandlingen kan fungera bättre för kvinnor i rena kvinnogrupper också. Det utgår ju från att du ska dra din life-story. Många tjejer i missbruk har övergrepp i bakgrunden och så sitter det nån snubbe i gruppen och kickar på det man berättar. Det är en förnedring i sig. 

– Jag hade turen att snubbla in på ett kvinnomöte på NA. Kvinnobehandling och kvinnomöte har varit avgörande för mig. När jag gick på blandade möten hamnade fokus mer på utseende och vilka som var där. Kvinnogruppen lyfte mig, berättar Mikaela. 

– När jag satt i blandade grupper levererade jag det man förväntades leverera. När vi pratade bara vi tjejer blev det helt andra samtal, säger Therece Teir.

– Jag har suttit några år i Kriminalvården, sammanlagt elva och ett halvt år på olika anstalter, berättar Jasmine Monmorgsdotter. 

– Före 1994 fanns det blandade anstalter och det fanns positiva grejer med det också. Folk skötte hygienen bättre och så, säger hon.

– Jag var på ett blandat behandlingshem och jag tycker att det var kaos. Det var svårt att fokusera på behandlingen. Det var konflikter och drama hela tiden. Alla låg med alla och mellan tjejerna var det samma konkurrens som ute i missbruksvärlden, säger
Sofia. 

Det finns en undersökning som visar att de flesta vill ha blandad behandling. Vad tror ni om det?

– Det är klart man vill! utbrister Mikaela.

– Men man ska inte få välja, det ska bara vara så! Jag var livrädd för kvinnor innan jag kom till ett kvinnohem. Jag hade ingen aning om hur man umgicks med kvinnor. 

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
En skogsarbetare omkom efter en olycka i Jönköping
Mannen skadades svårt när han fastnade under ett fallande träd. Foto: Pontus Lundahl/TT

Skogsarbetare död efter allvarlig olycka i Jönköping

En skogsarbetare i 65-årsåldern omkom under torsdagen efter en allvarlig olycka strax utanför Huskvarna. Hittills i år har minst 42 personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige.

Mannen, som var i 65-årsåldern, arbetade i skogen i området runt naturreservatet Vista Kulle strax utanför Huskvarna i Jönköpings län. Strax innan lunch larmades räddningstjänst till platsen efter att han klämts under ett fallande träd. Ambulans kallades till platsen och han fördes till sjukhus med allvarliga skador, men hans liv gick inte att rädda.

Polisen utreder nu händelsen som arbetsplatsolycka. Sammanlagt har minst 42 personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige bara i år, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
3 days sedan
Hamnarbetarförbundet och Erik Helgeson utanför Arbetsdomstolen i Gamla Stan i Stcokholm
Beskedet ses om en delseger för facket trots att mycket fortfarande återstår i konflikten mellan Sveriges hamnar och Hamnarbetarförbundet. Foto, montage: Lars Pehrson/TT och Johan Apel Röstlund

Hamnföretagen backar: Tvingas betala fackets rättegångs­kostnader


Sveriges hamnar tvärvänder och drar tillbaka delar av sina stämningar mot Hamnarbetarförbundet. Det här efter att Arbetsdomstolen gått på fackets linje. Nu tvingas därför arbetsköparen stå för rättegångskostnaderna.

Det handlar om sommarens två så kallade interimistiska stämningar i Arbetsdomstolen där arbetsköparorganisationen menade att Hamnarbetarförbundet inte hade rätt att ta strid för kollektivavtal.

AD gick dock på fackets linje och förklarade att stridsåtgärderna var lagliga. Nu har Sveriges hamnar tvärvänt och drar tillbaka sina stämningar i målet. En delvinst för Hamnarbetarförbundet, menar facket.

– Då är ett mål ur världen, men tyvärr har vi en rad till, säger Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson i en video på fackets sociala medier.

Hamnarbetarna accepterade medlarnas bud

Nyligen accepterade Hamnarbetarförbundet medlarnas bud i den utdragna konflikten som gällde bland annat bättre skydd för förtroendevalda och rimligare villkor för bemanningsanställda. Något som av vissa sågs som en seger för arbetsköparsidan.

Erik Helgeson kallade det hela för ”ett taktisk steg tillbaka i väntan på den kommande avtalsrörelsen”.

Den än mer uppmärksammade konflikten om hans egen uppsägning från Gothenburg Roro Terminal fortsätter dock. Där har parterna nyligen setts i Arbetsdomstolen för en första muntlig förberedelse. Målet väntas dock inte avgöras förrän tidigast i början av nästa år.

Läs alla våra artiklar om hamnstriden här.

Publicerad Uppdaterad
5 days sedan
Bilden är ett montage med två personer till vänster som påverkats av regeringens försämringar av A-kassan. Till höger i montaget står företrädare för Tidöregeringen
Omkring en halv miljon personer är arbetslösa. Två av dem är Marcus Malmsten och Susanne Svensson. Båda oroas över de åtstramade reglerna för a-kassan. Foto: Privat, Fredrik Sandberg / TT, Montage: Arbetaren

Oro och ilska när Tidö­regeringen försämrar a-kassan

Bidragstak, sänkning av det så kallade försörjningsstödet och försämrad a-kassa. Den 1 oktober börjar den SD-stödda regeringens nya och betydligt hårdare regler att gälla. Något som sågas av såväl forskare som arbetslösa.

– Det kommer att bli tufft framöver. Jag har redan svårt att sova och känner mig orolig.

Marcus Malmsten suckar i telefonen. Han är 51 år, utbildad lärarassistent och bosatt i nordöstra Skåne. För honom och hundratusentals andra arbetslösa runt om i Sverige är framtiden oviss och ängslan stor.

Marcus Malmsten a-kassa
Marcus Malmsten. Foto: Privat

För trots att septembersolen fortfarande skiner tycks allt fler uppleva horisonten mörkare än på mycket länge.

Levnadskostnadskris och stigande arbetslöshet

Levnadsomkostnaderna har de senaste åren skenat iväg och priserna på basvaror har skjutit i höjden. Hjälporganisationer från Ystad i söder till Haparanda i norr vittnar om hur allt fler söker sig dit. Många barnfamiljer som tidigare klarade sig, visserligen knappt, är nu i behov av allt från gympakläder till smörgåspålägg och frukt. Arbetslösheten i Sverige är bland den högsta i Europa. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, var nästan en halv miljon svenskar arbetslösa i augusti i år.

Trots det stramas politiken nu åt för dem som redan har det tufft. Från den 1 oktober gäller nämligen nya regler för arbetslösa och bidragstagare vilket i praktiken innebär kraftiga sänkningar av försörjningsstödet och en nedtrappning av a-kassan. Bakom reglerna står Tidöpartierna M, KD, L och SD.

– Det här kommer göra att ännu fler slås ut permanent från arbetsmarknaden. Jag tror ärligt talat att politikerna i dag inte är medvetna och hur vi arbetslösa har det.

Susanne Svensson
Susanne Svensson. Foto: Privat

Det säger den före detta industriarbetaren Susanna Svensson, 62 år, från Örebro. Hon har, med undantag från några kortare inhopp, varit utan jobb sedan 2008 då kabelfabriken där hon arbetade flyttade verksamheten utomlands. Nu beskriver hon sin egen situation som ett slags moment 22.

– Jag har ju betalningsanmärkningar som jag drog på mig när jag blev arbetslös och inte kunde betala av mina studielån. Pengarna räckte plötsligt inte till annat än mat och hyra. Tyvärr tror jag fler kommer få betalningsanmärkningar vilket i sin tur leder till att det blir svårare att få jobb. Arbetsgivare i dag tar ju kreditkoll redan innan de anställer, vilket gör att vi inte ens kallas till intervju.

Dåvarande arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) presenterar regeringens reformering av arbetslöshetsförsäkringen tillsammans med finansminister Elisabeth Svantesson (M), Magnus Persson (SD) samt Magnus Jacobsson (KD) våren 2024. Foto: Henrik Montgomery/ TT

Hon låter nästan uppgiven på rösten. Hon har fortfarande inte stenkoll på hur de nya reglerna kommer att slå mot just henne, men är väl medveten om att det lär bli tuffare tider.

– Jag är 62 år och då blir man inte anställd i det här åldersdiskriminerande samhället. Min ekonomi är körd i botten och jag har varit tvungen att sälja min bil. Men många jobb jag sökt kräver just bil, när kollektivtrafiken inte alltid funkar. Men att köpa bil när man är barskrapad som jag, det går helt enkelt inte.

Kritik mot förändringen av a-kassan

Regeringen och Sverigedemokraterna delar dock inte oron med de arbetslösa. De menar tvärtom att fler nu kommer att få jobb. Att leva på bidrag ska inte vara attraktivt, förklarar de och målar på så sätt upp en bild av människor som hellre går hemma än arbetar.

Men de nya reglerna sågas inte bara av landets många arbetslösa. Även forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, är kritiska.

– Jag tror inte vi kommer se några stora effekter på sysselsättning, arbetslöshet eller liknande för de grupper som berörs av det här. De behöver hjälp snarare än att piskan viner, sade Anders Forslund som är professor emeritus på IFAU till tidningen Arbetet tidigare i höstas.

För många utan jobb innebär regeländringarna stora inkomstförluster. Det kan röra sig om flera tusenlappar varje månad som nu försvinner. Även för personer som har barn, vilket gjort att andra sakkunniga kritiserat ändringarna. Brottsförebyggande rådet, Brå, har exemplevis tidigare slagit larm om att barn vars föräldrar har sämre socioekonomiska förutsättningar löper större risk att dras in i gängkriminalitet än andra.

Arbetssökande vid receptionen på Arbetsförmedlingen på Regementsgatan i Malmö. Foto: Johan Nilsson/ TT

Regeringen står trots kritiken fast vid sin inställning till den så kallade arbetslinjen. Att sänka bidrag och strama åt a-kassan menar de ska öka motivationen för arbetslösa att hitta jobb.

– De slår undan benen på oss. Men jag tror inte de här besluten kommer att gynna regeringen, för de slår mot en så pass stor grupp av det svenska folket. Det finns ju människor ur alla politiska läger som är arbetslösa och som nu kommer att drabbas, säger Marcus Malmsten.

Han förklarar att han sökt flera jobb den senaste tiden men inte blivit mer än inringd för korta lärarvikariat lite då och då.

– Det är ju inga stora pengar som rullar in och det lär knappast bli lättare framöver. Jag är 51 år och det blir knappast enklare ju äldre man blir, så är det ju.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
Montage: Till vänster i bilden två personer inbegripna i ett samtal. Till höger porträtt av juristen Zahraa Aljuboori
Migrationsjuristen Zahraa Aljuboori i debatt om effekterna av att möjligheten till spårbyte avskaffats. Foto: Marcus Ericsson/TT, Privat. Montage; Arbetaren

Verkligheten bakom avskaffandet av spårbyte

Den 1 april upphörde möjligheten till spårbyte för personer som söker uppehållstillstånd i Sverige. Ett halvår senare märks effekterna tydligt, skriver migrationsjuristen Zahraa Aljuboori.

I april 2025 avskaffades spårbyte i svensk migrationslag. Det innebär att personer som fått avslag på sin asylansökan och sedan beviljats arbetstillstånd via spårbyte riskerar att inte kunna få sina tillstånd förlängda om utvisningsbeslutet inte preskriberats före 31 mars 2025. Fem månader efter lagändringen märks effekterna tydligt, de påverkar inte bara enskilda individer utan hela det svenska samhället.

Zahraa Aljuboori, migrationsjurist. Foto: Privat

Syftet med lagen har varit att motverka oseriösa arbetsgivare, strama åt asylreglerna och effektivisera återvändararbetet. Men verkligheten ser annorlunda ut. Lagstiftningen drabbar främst de etablerade grupperna av migranter. Inte bara nyanlända, utan även personer som under flera år har byggt upp en tillvaro här, fått jobb, försörjt sig själva och sina familjer.

Två exempel ur verkligheten

Ett exempel är en irakisk läkarstudent. Han har fått avslag på sin asylansökan, men samtidigt klarat av sina studier, fått arbete och beviljats arbetstillstånd via spårbyte. Nu har han fått utvisningsbeslut på grund av den nya lagen. Det handlar inte bara om en individ, Sverige förlorar en blivande läkare, en framtida resurs för vård och omsorg som vi verkligen behöver.

Ett annat exempel är en familj från Palestina som har fått uppehållstillstånd som anhöriga till en person med arbetstillstånd via spårbyte. Eftersom huvudpersonen nu riskerar att förlora sitt arbetstillstånd hotas hela familjens rätt att stanna i Sverige. Familjen ser ett återvändande som omöjligt, och reslutat kommer bli att de i stället lever papperslöst i Sverige, utan några grundläggande rättigheter och i en okänd framtid.

Enligt migrationsminister Johan Forssell är ett av de centrala målen med reformen att göra återvändandeprocessen mer effektiv, men i praktiken ser vi en helt annan verklighet där fler väljer att inte samarbeta med verkställandet av utvisningen.

Det här är inte bara mänskligt sorgligt. Det är också en varningssignal om att lagstiftningens syften inte uppnås i praktiken.

Lagen får utanförskapet att växa

För de flesta berörda är ett återvändande omöjligt, vilket gör att många hellre väljer att leva gömda, papperslösa och utan grundläggande rättigheter. Vilket vidare kommer leda till mer svartarbete och allt mer fusk på arbetsmarknaden.

Lagen var tänkt att skapa ordning och trygghet, men i själva verket har den i stället ökat otryggheten för de berörda och samhället i stort. När människor inte får någon möjlighet att etablera sig och saknar en trygg plats att vända sig till, växer utanförskapet och osäkerheten.

Det är enkelt att skriva lagar på papper, men betydligt svårare att få dem att fungera i verkligheten.

Det är dags att skapa en migrationspolitik som ser människan bakom reglerna och ger verkliga chanser till ett tryggt liv i Sverige. I stället för att låta människor stå inför ett val mellan att utvisas eller att leva gömda utan rättigheter, måste vi skapa lösningar som inkluderar och hjälper dem. Annars förvärrar vi bara ett redan allvarligt samhällsproblem, ett problem som i längden hotar tryggheten för oss alla.

Zahraa Aljuboori, migrationsjurist

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Det händer på Radikal bokmässa 2025

Fyra dagar med böcker, föreläsningar, samtal och mycket mer. Och i år, när Radikal bokmässa fyller tretton år, är det ingen mindre än Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz som fått äran att inleda mässan under torsdagen. Här är programmet för årets upplaga av Radikal bokmässa.

Torsdag 25/9

Obs! På torsdag är mässan på Viktoriahuset! Linnégatan 21. Hållplats Prinsgatan.

17:00 Tidningen Arbetaren tiger inte i Tidö-Sverige
Andelen vänstertidningar som fick mediestöd landade förra året på 0,7 procent. Behovet av fria medier är större än någonsin. Tidningen Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz berättar om en framtid utan mediestöd och bjuder in till samtal: Hur kan vi utmana borgerlighetens dominans? Borde fler vänstermedier samarbeta med varandra? Och hur ska en frihetlig tidning bevaka valåret 2026?

18:00 Författarskap och facklig kamp
Karin Hallberg är aktuell med ”På andra sidan Älvsborgsbron – En kärleksroman om facklig kamp”. Debutromanen är inspirerad av Karins egna upplevelser av att jobba på Hamnarbetarförbundets Göteborgsavdelning under strejken 2018-2019, men är också en fiktiv berättelse om kärlek, vänskap och Göteborg. Frances Tuuloskorpi är känd som tidigare ordförande i Livsmedelsarbetareklubben på brödfabriken Stockholmsbagarn, långvarig facklig kämpe, och författare till bland annat den nysläppta ”Bageriet i Paradiset : starka tillsammans på jobbet”.

19:00 Tidskriften Klass firar 10 år
Klass ges ut av Föreningen Arbetarskrivare och fokuserar på litteratur med underifrånperspektiv och klassfrågor. Klass bjuder in till samtal och läsningar. Möt ett gäng moderna arbetarförfattare. Medverkande redaktör från Klass: Carola Ankarborg, aktuell med diktsamlingen ”På balkonger står människor och klappar för oss – vårdrapport från en pandemi”.

Fredag 26/9

Mässan kommer vara på Aftonstjärnan, Plåtslagaregatan 2, Lindholmen på Hisingen.

18:00 Författarsamtal: Aslı Ceren Aslan (Eng)
Aslı Ceren Aslan’s narrative book ‘Birbirimizin Çaresiyiz’ about how Turkish politics affects the lives of women and LGBTI people was published by SRC Publishing in Turkey and in Swedish translation ‘Bara vi själva kan rädda varandra’ by Trolltrumma Publishing in Sweden in November 2023.

19:00 Poesikväll: Ali Alonzo med vänner
Ali Alonzo kommer till Göteborg. Han ska konferenciera en poesikväll på Radikal Bokmässa. Det är mest det det är egentligen. En poesikväll. Det blir läsningar och paus och läsningar och mer paus. Politiskt och opolitiskt. Säkert hjärta, säkert smärta, säkert nonsens. säkert någonstans nära tre timmar räknat med paus. Säkert kortare. Poeterna får endast en uppmaning, läs vad ni vill, skriv mycket, helst allt.

21:00 Workshop: Adbusting
I denna workshop låter vi deltagarna göra affischer som ämnar till att sprida ett positivt budskap till våra medmänniskor. Det kommer att finnas material och resurser för att bli kreativa och hitta på allt från informativa till roliga budskap. Vad skulle du vilja upplysa dina medresenärer om? Välkommen till en verkstad där vi skapar reklam som inte uppmuntrar till vild konsumption.

Lördag 27/9

11:00 Boksamtal: Henrik Bromander – De närmaste
Henrik Bromanders nya roman ”De närmaste” har hyllats av recensenter och inte minst kamrater som nickat igenkännande åt den mustiga skildringen av Bokcaféet i Jönköping. För bland bokens fyra huvudkaraktärer finns ett du – Rebecka – som vi följer under många år, till restaurangkök, fängelse och så klart BC på tändsticksområdet.

11:00 Workshop: klibbverkstad
Välkommen till bokmässans klibbverkstad! Vi gör egna klistermärken. Färg, form och budskap – du väljer. För alla åldrar. (Mindre barn behöver ha med sig en vuxen.)

12:30 Samtal: Vilket sorts samhälle låter folk gå hungriga?
Journalisten Elina Pahnke har nyligen kommit ut med boken Alla ska äta – om mat, makt, och moral. Hon samtalar med Bruno M. Chies, medgrundare och ambassadör för Solidariskt Kylskåp. Tillsammans utforskar dem våra matsystem utifrån moral, hållbarhet, omställning och motstånd. Samtalet modereras av Katja Palo, kulturjournalist.

13:00 Helsinki ilman natseja (Helsinki Without Nazis) (Eng)
Helsinki ilman natseja (Helsinki Without Nazis) is the biggest antifascist demonstration in Finland, organised annually on the 6th of December, Finland’s independence day. The demonstration, first held in 2016, stands in opposition to a fascist march organised by groups aligned with the Nordic Resistance Movement and other fascist groups since NMR’s banning in Finland.

14:00 Boksamtal – Rörelsesocialism: Tjugosju teser om samhällsförändring underifrån
Växande klassklyftor, politisk polarisering, stormaktskonflikter och hotet om ekologiskt sammanbrott skapar ett tillstånd av maktlöshet, där livet reduceras till att reagera på hotfulla skeenden utanför vår kontroll. Toivo Jokkalas och Per-Anders Svärds bok Rörelsesocialism pekar ut en annan väg. En i grunden rättvisare ordning blir möjlig när vi återupptäcker kraften i kollektivt handlande. Rörelsesocialism är ett manifest för samhällsförändring underifrån.

14:00 Workshop: Att skriva ett kollektiv

15:00 Boksamtal: Samtida marxistisk teori
Samtida marxistisk teori presenteras trettiosju tänkare från olika delar av världen, som har fört den marxistiska teorin in i det krisdrabbade 2000-talet. På vilka sätt kan det traditionella idéarvet utvecklas, omformuleras och aktiveras i en tid då den breda vänstern trängs tillbaka av en brokig allians av techmiljardärer, nykonservativa, antifeminister och fascister? Och vilka verktyg krävs egentligen för att kunna visualisera och frammana en annan ordning än den nyliberalism som nu bryter samman? Den här boken riktar sig både till den som kanske möter marxistisk teori för första gången och till den som vill bredda sin förståelse av vad det kan betyda idag.

16:00 Fria Kulturhus – samtal om oberoende kultur, organisering, och framtid
Vad innebär det att driva ett fritt kulturhus i ett kulturpolitiskt klimat präglat av urholkade stödsystem och inskränkt yttrandefrihet? Hur bygger vi hållbara samarbeten, stärker vårt oberoende och bemöter attacken på kulturen från högern? I detta samtal mötes representanter får AftonstjärnanCyklopen, och Oceanen – tre fria kulturhus med olika erfarenhet – för att dela lärdomar, ideér och tillvägagångssätt.

16:00 Skrivworkshop med Arbetarskrivare
Under workshoppen kommer du få tips och övning på att skriva om arbete och klass. Allt för att få dig att komma igång eller vidare i ditt eget skrivande. Du kan ha skrivit nästan ingenting förut eller jättemycket. Författarna Hanna Wikman och Henrik Johansson från Föreningen Arbetarskrivare håller i workshoppen.

17:30 Samtal: Konflikthantering i det stora och lilla – Samtal mellan Elin Larsson och Sara Granér

18:00 Den goda cirkeln – om kamp och folkbildning i en auktoritär stat
”Den goda cirkeln” är en berättelse om folkbildning och kamp i en diktatur, och handlar om det tio år långa demokratiarbete som ABF genomfört i Europas sista diktatur: Belarus. Går det att skapa folkbildning i en diktatur? Hur överlever man att kastas i fängelse för att man arrangerat studiecirklar?
Medverkande Anna Jörgensdotter och ABC Göteborg

18:15 Workshop: Adbusting

Söndag 28/9

12:00 Teater: Mänskligheten, finns den?
Pjäsen ”Mänskligheten, finns den?” spelas av ensemblen Teater angående.

13:45 Panelsamtal: Kultur och Fascism
Under senkapitalismens växande fascism, då statlig disciplinering och repression kombineras med individualisering och kommersialisering, frågar vi oss vilken roll en subversiv kultur kan inta i motståndet mot denna utveckling. Hur förstår vi den statliga makrofascismen, och vardagslivets mikrofascismen? Vilka former av motstånd är möjliga, nödvändiga och önskvärda? Medverkande: Athena Farrokhzad, Felicia Mulinari, Balsam Karam, Shora Esmailian, och Johannes Anyuru

15:15 Göteborg + Palestinasolidaritet = Sant?
Palestinasolidaritetsrörelsen i Göteborg har en lång och stolt historia som likt hela världen har fått ett nytt kapitel genom den israeliska bosättarkoloniala ockupationens snart två år långa öppna folkmordskrig i Palestinas Gaza och det breda motståndet mot det.
Panel: Stäng ner Elbit och Chalmers social justice

16:15 Book talk: The long Transition to Socialism and the end of Capitalism (Eng)
The author Torkil Lauesen presents his book ”The Long Transition to Socialism and the End of Capitalism”, and talks about socialism in a world undergoing dramatic change.

17:00 Queerorkesterns antifascistiska avslutning

Du kan hitta mer information om utställare, bokbord och mat på Radikal bokmässas hemsida.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Syntolkning: Foto på en presentation under Bostadsvrålet 2025. Tre personer sitter vid ett bord och en person står upp och talar i en mikrofon.
Helgen den 6–7 september arrangerades Bostadsvrålet på Hägerstensåsens medborgarhus. Foto: Bostadsvrålet

Bostadsvrålet 2025 – En plattform för att sammanföra kampen

Under en helg i början på september diskuterades allt från motstånd mot hyreshöjningar till visioner om långsiktig organisering på Hägerstensåsens medborgarhus i Stockholm. I Röster från rörelserna rapporterar organisatörerna bakom årets Bostadsvrål om stormötet som syftade till att samla en splittrad hyresgäströrelse och hitta nya sätt att möta utmaningarna på bostadsmarknaden.

Helgen den 6–7 september samlades hyresgäster, aktivister och organisationer från hela landet på Bostadsvrålet 2025. Det hela inleddes med ett liveinspelat avsnitt av Apans anatomi om regeringens beslut att skära ner på det finansiella stödet till civilsamhället och hur dessa nedskärningar hotar lokala mötesplatsers överlevnad och därigenom underminerar hyresgästers möjlighet att organisera sig.

En central del av helgen var att kartlägga pågående strider. Deltagarna berättade om lokala protester mot orimliga renoveringar, kampanjer mot kraftiga hyreshöjningar och initiativ för bättre boendeförhållanden. Samtidigt lyftes behovet av att dela erfarenheter. Genom att jämföra framgångar och misstag kunde deltagarna dra lärdomar som stärker den gemensamma kampen framåt.

Foto: Bostadsvrålet

En återkommande fråga var hur hyresgäster kan organisera sig för att på allvar påverka politiker, fastighetsägare och byggherrar. Många pekade på risken att rörelsen fastnar i intern splittring i stället för att bygga gemensam kraft. Diskussionerna handlade därför inte bara om vad som skiljer olika grupper åt, utan också om var det faktiskt går att hitta samarbete som gör skillnad.

Hyresgästföreningen i centrum

En stor del av programmet ägnades åt Hyresgästföreningen, som med drygt 500 000 medlemmar är landets största intresseorganisation för hyresgäster. Här diskuterades bland annat det omstridda trepartsavtal som slöts 2023 och som enligt kritiker gett hyresvärdarna för stora fördelar samtidigt som hyrorna skenat. Samtalen rörde också frågan om organisering utanför föreningen – vilka effekter sådana initiativ haft hittills, vilken relation de har till Hyresgästföreningen och om det finns en väg till samarbete snarare än konflikt.

Blick mot framtiden – och Europa

Trots fokus på nutida problem präglades Bostadsvrålet av en vilja att blicka framåt. En gemensam vision om långsiktigt bättre boendeförhållanden och en starkare nationell organisering av hyresgäster lyftes fram som avgörande mål.

På söndagen vidgades perspektivet ytterligare när forskare och aktivister från Spanien, Tyskland och Grekland delade med sig av erfarenheter från sina länder. Skillnaderna visade sig vara stora, men samtalet gav också viktiga insikter om vad den svenska rörelsen kan lära – och kanske undvika. Medan den svenska hyresgästföreningen länge har präglats av en serviceinriktad modell, visar organisationerna i södra Europa på värdet av en mer radikal och kampvillig rörelse, fokuserad på att utmana hyresvärdarnas makt – ett alternativ som Sverige bör ta till sig.

Foto: Bostadsvrålet

Bostadsvrålet 2025 blev därmed mer än en konferens. Det blev ett försök att samla en ofta fragmenterad rörelse och ge den ny energi. Frågan är nu om mötet kan bli startskottet för en starkare och mer drivande hyresgäströrelse i Sverige.

Det bestämdes även att nästa Bostadsvrål med största sannolikhet kommer att hållas i Malmö 2026.

Fortsatt engagemang

Från den 24 september och framåt kommer det även att hållas en studiecirkel på Hägerstensåsens Medborgarhus som är tänkt som en förlängning av de diskussioner som skedde under Bostadsvrålet.

”Hur påverkar de historiska skiftena i den svenska bostadspolitiken oss i dag? Och hur ska de förstås? Vi lär oss av historien och diskuterar tillsammans vad som bör göras.”

Bostadsvrålet anordnades med hjälp av Centralförbundet för socialt arbete och ABF Stockholm.

 Organisatörerna bakom Bostadsvrålet 2025

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Video: En sång till Aref

I veckan var det tre år sedan Mahsa Jina Amini dog i häkte efter att Irans moralpolis arresterat henne för att hon bar sin huvudsjal slarvigt. Hennes död ledde till stora protester under parollen ”Kvinna, liv, frihet”.

Kampen pågår ännu, men har mötts av hård repression. Albert Andersson är en del av nätverket Azadi – anarkistiska frihetsunionen. Han skrev en sång som har fått spridning över världen. Den handlar om 15-åriga Aref Ghanbarzehi, den första anarkist som rapporterades ha dödats under protesterna.

Därefter har den iranska regimen fortsatt mörda och tortera aktivister. Arbetaren publicerar här musikvideon under vinjetten Röster från rörelserna. All information i låttexten kommer från Aref Ghanbarzehis nära vänner, berättar Albert Andersson.

Se videon här nedan eller textad på Youtube:

För att se det här innehållet måste du godkänna cookies från Vimeo genom att klicka här.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Chimamanda Ngozi Adichies nya bok Drömräkning berättar om fyra nigerianska kvinnors vänskap Nigeria och USA under pandemin och nedstängningarna. Foto: Manny Jefferson

En litterär gigant på Sverigebesök

Den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie, tar emot Bokmässans pris i Göteborg, i slutet av september. Hon är också aktuell med en ny skönlitterär bok, Drömräkning, som den svenska titeln lyder. Christin Sandberg berättar om en av samtidens mest hyllade och lästa författare.

Chimamanda Ngozi Adichie, som föddes i Nigeria 1977, är en litterär gigant. Vid 19 års ålder flyttade hon till USA för att gå på college. I dag bor hon växelvis i de två länderna. Hon har inspirerat miljontals unga afroamerikanska tjejer att utforska sin identitet och stå upp för sig själva. Hon har berört med sina böcker och inte minst bidragit till att skriva om historien utifrån just sitt afrikanska berättarperspektiv.  

Adichie har länge varit en feministisk ikon, och särskilt för svarta kvinnor. Det finns nog inte en afroamerikansk student i humaniora i USA som inte har läst något av hennes verk. Hon kan ses som en av världens mest inflytelserika författare. När hon efter år av skrivkramp, förluster och återkommande depressioner är tillbaka är förväntningarna alltså skyhöga. 

Drömräkning (Dream count) är en följd av sorgen efter hennes mors bortgång i mars 2021, bara fem månader efter att fadern dött i covid, berättar Adichie i podden Talk Easy. Hon menar att förlusterna och de erfarenheter som kommer med åldern lyser igenom i romanen, som också tar sitt avstamp i tiden för pandemin och nedstängningen.

Just de här delarna, som hon själv så gärna pratar om i intervjuer, är dock svåra att läsa in i Drömräkning och gör den kanske till Adichies svagaste bok hittills. Här finns en intresseväckande inledning, som romanen sedan tyvärr inte lever upp till. Kanske var det för mycket begärt att kunna toppa de bidrag hon hittills gett till världslitteraturen. Och ett närmast omöjligt uppdrag att möta de enorma, oundvikliga, förväntningarna.

Drömräkning berättar om tre nigerianska privilegierade kvinnor med kristen bakgrund: Chimaka, Zikora och Omelogor, och Khadi, en muslimsk kvinna från en lägre samhällsklass från Guinea. Det handlar om deras liv i USA och Nigeria, relationer och framför allt tillbakablickar på deras många kärleksrelationer som kommit och gått och som kunde ha blivit något om det hade fungerat. Vi får ta del av den nigerianska överklassens liv, utan minsta bekymmer för det materiella, deras resor och flyktiga relationer. Varje kvinnas historia berättas i separata kapitel, men vävs ihop genom deras vänskap.

Övergreppsberättelse med klassperspektiv

Berättelsen som sticker ut är den om Khadi, som utsätts för en våldtäkt av en högt uppsatt vit man, på ett lyxhotell där hon arbetar. Den historien är baserad på det verkliga fallet då en hotellstäderska i maj 2011 anmälde Dominique Strauss-Khan, dåvarande chef för IMF (Internationella valutafonden), för sexuella övergrepp och våldtäktsförsök. Vad som nog var tänkt att tillföra ett klass- och könsperspektiv blev tyvärr slarvigt behandlat i boken och lämnar nästan en sur eftersmak – inte minst i bokens slutord.

Alla borde vara feminister gavs ut på svenska 2015, i samarbete med Sveriges Kvinnolobby, FN-förbundet, LO, TCO, Teskedsorden, Unizon och Gertrud Åström. Boken distribuerades som en gåva till alla elever i årskurs 2 i den svenska gymnasieskolan.

2003 romandebuterade Adichie med Lila Hibiskus, som följdes av En halv gul sol, om Biafrakriget i Nigeria på 1960-talet. Några år senare kom Americanah, en bok som undersöker teman som klass, kön, migration, ras och identitet, och som många litteraturstudenter i engelska (inklusive jag själv) har fördjupat sig i och som blev hennes stora genombrottsroman. Hon har även regelbundet skrivit essäer i välrenommerade amerikanska tidningar som New Yorker och Atlantic. 

Sommaren 2009 höll hon ett så kallat TED-talk, The Danger of a Single Story om att det måste finnas plats för flera berättelser samtidigt. Om berättandets kraft och vikten av berättelser som går mot stereotyper och fördomsfulla berättelser om ”de andra”, människor och kulturer för att dessa inte ska få fäste.

Och det är precis detta som är Adichies styrka och stora bidrag till litteraturen. De välskrivna böckerna med nigerianska karaktärer och deras liv, erfarenheter och relationer i centrum. Men också berättelser som testar gränser, där migration och västerländska världsbilder och värderingar ses från andra perspektiv, där fördomar ställs på ända och vi lär oss något om det nigerianska samhället och dess historia samtidigt som vi lär oss om oss själva. Ett exempel på det ger hon själv i podcasten Easy Talk med att hon inte skulle vara intresserad av frågan om ”ras” om det inte vore för den utbredda rasismen i USA.

2013 utkom Alla borde vara feminister – ett feministiskt manifest), som har citerats i många populärkulturella verk, från Beyonce till FN. 

I blåsväder

2017 hamnade Chimamanda Ngozi Adichie i ordentligt blåsväder efter att ha svarat på en fråga från en journalist om hur hon – med ett feministiskt, och starkt kroppsligt perspektiv, som berör problem kring menstruation, pms och förlossningsupplevelser – betraktar transkvinnor. Hennes uttalade inställning att en kvinna som vuxit upp med en mans privilegier inte kan likställa sin upplevelse med en underpriviligierad flicka och kvinna, gjorde att hon snabbt hamnade i kylan i många sammanhang, och priser och intervjuer ställdes in trots att hon intensivt förnekade transfobi och gärna ville ha en debatt – som hon tycker att hon förvägrades. Karriären tog ordentlig skada under flera år.

Genom att läsa Chimamanda Ngozi Adichie upptas vi i en för många ny del av världen som också den i sin egen rätt är större än vi kan ta in. Men vi får ta del av den och kan lära oss. Vi får också tillgång till nya referensramar för att förstå lite mer och samtidigt förstå hur lite vi egentligen vet. I podden Easy Talk refererar Adichie bland andra poeten Marilyn Nelson, som har skrivit A Wreath for Emmet Till, om en svart pojke som lynchades till döds i Mississippi 1955. Lynchningen och mordet på fjortonårige Emmet Till låg bland annat till grund för bildandet av Medborgarrättsrörelsen, med företrädare som Martin Luther King och Malcolm X, som tog upp kampen för afroamerikaners medborgerliga rättigheter i USA under 1950-talet.

I samband med Bokmässan i Göteborg gästar Adichie Sverige för att ta emot mässans litterära pris Sjöjungfrun.

Publicerad
2 weeks sedan
Amalthea Frantz är chefredaktör på tidningen Arbetaren. Foto: Foto: Judiska ungdomsförbundet/X

Amalthea Frantz:
Vilka är ”odjuren” i vår våldsamma tid?

Vi lever i en våldsam tid. Både vad gäller retoriken och verkligheten. Samtidigt förminskas verkliga hot av viss retorik – som att kalla fredliga demonstranter för odjur.

Vi lever i en våldsam tid. En tid av krig, folkmord och hot. Liksom många andra medier skriver Arbetaren nu för tiden mycket om Gaza och Israel. Förstås måste vi rapportera: mängder av civila dör, Gaza närmar sig utplåning, sjukhus bombas, liksom kvinnorättsorganisationer. 

Men frågan får också långtgående konsekvenser inrikes. 

Vi lever i en tid där man vågar sparka en facklig förtroendevald för att han följt en medlemsomröstning om att blockera israeliskt krigsmateriel. En tid där moderata toppolitiker, inklusive utrikesministern, till tiotusentals följare snabbt sprider att personer som protesterar mot folkmordet ”inte är aktivister” utan ”odjur”. 

De som benämndes odjur var den här gången en liten grupp demonstranter med banderollen ”Judisk antisionistisk allians”. När sanningen väl spreds ledde detta till många krumbuktande bortförklaringar från politikerna.

En tid av hotad frihet

Bara några dagar tidigare gällde mediepaniken att en grupp demonstranter utanför riksdagen följde efter moderaten Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, och skrek slagord. 

Företrädare för ett annat riksdagsparti, Kristdemokraterna, kräver nu hårdare tag mot Palestinarörelsen – och i förlängningen mot hela rätten att demonstrera. 

Sveriges statsminister Ulf Kristersson svarar att han ”inte utesluter lagändringar”. Nej, så klart gör han inte det. Regeringen har sedan de tillträdde genomfört flera lagändringar som utgör hot mot yttrandefriheten.

Tiden vi lever i är också upptakten till valåret 2026. Just nu pågår kyrkovalet. Resultatet av det har ofta använts för att analysera kommande riksdagsval. 

Kyrkovalet är ett välkänt tillfälle för små partier att ta ny plats. Förra gången, 2021, lyckades högerextrema Alternativ för Sverige ta mandat och nu satsar de igen. Samtidigt ställer den nuvarande regeringens stödparti Sverigedemokraterna upp i kyrkovalet med ett manifest som hänvisar till medeltiden som ett föredöme.

Viktigare än på länge att granska makten

Sänk åldersgränsen för straffbarhet till 14 år, föreslog en statlig utredning i våras. Socialdemokraternas kongress hängde på. Sänk den till 13 år, säger Tidöregeringen nu. Men kanske tidsbegränsat.

Forskning och erfarenheter stödjer inte att detta skulle ha en positiv effekt på den fruktansvärda utvecklingen där barn utför våld på uppdrag av gängledare. 

Däremot visar erfarenheten att när en stat inför mer repression och övervakning så framställs förändringarna ofta som tillfälliga – men sedan blir de kvar.

Samma vecka som ovanstående utspel sade riksdagen för övrigt ja till regeringens förslag om att få använda hemliga tvångsmedel, till exempel avlyssning, mot barn. 

Den politiska debattens tonläge är redan så här pass aggressivt. Så värre lär det bli det kommande valåret. Arbetaren kommer göra allt vi kan för att fortsätta granska makten, oavsett vilka partifärger den ikläder sig.

Vi lever i en tid som även framtida generationer med säkerhet kommer beskriva som omvälvande och extrem. Kanske avgörande. När de ser tillbaka kommer i alla fall tidningen Arbetaren ha stått rakryggad. För yttrandefrihet, mot alla auktoritära och totalitära politiska system. Precis som vi gjort sedan år 1922. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Medeltiden Sverigedemokraterna Kyrkoval
Konstnären Hieronymus Bosch (1450–1516) illustrerar medeltida sjukvård. I Sverigedemokraternas valmanifest till kyrkovalet hänvisar de till kyrkans mer centrala roll under medeltiden, bland annat när det kommer sjukvård och utbildning. Foto: Wikimedia Commons, Tommy Pedersen/TT. Montage: Arbetaren

Kyrkovalet: SD hänvisar till medeltiden i sitt valmanifest

I det pågående kyrkovalet lyfter SD frågor som aborträtten, att bryta med Pride-rörelsen och att kyrkan ska driva välfärdsbolag – med hänvisning till medeltiden. Arbetaren har granskat Sverigedemokrater i Svenska kyrkans, SDSK:s, valmanifest och nomineringslista – där den absoluta majoriteten är män.

Förtidsröstningen till kyrkovalet pågår och söndag den 21 september är sista dagen att rösta för de som är medlemmar i Svenska kyrkan, vilket är nästan halva Sveriges befolkning. Av dem är 4,7 miljoner röstberättigade varav 18,4 procent röstade i valet 2021. Valet handlar om hur kyrkan ska styras och de som röstar får välja vilka som ska styra på tre olika nivåer: nationellt (kyrkomötet), regionalt (stiftsfullmäktige) och lokalt (kyrkofullmäktige). 

I jämförelse med riksdagsval så är det nomineringsgrupper, i stället för politiska partier, som ställer upp. Men flera av dem är kopplade till riksdagspartier. Bland dem Sverigedemokraternas nomineringsgrupp Sverigedemokrater i Svenska kyrkan, SDSK. 

70 procent män på SD:s vallistor

Arbetaren har granskat SDSK nomineringslista inför valet. Flertalet nominerade ställer upp på flera ställen, men efter att ha tagit bort dubbletter har partiet drygt 950 personer på listan. Av dem är ungefär 280 personer kvinnor. Det betyder i sin tur att cirka 70 procent av kandidaterna är män.

Partiet har varit mansdominerat ända sedan det grundades av nazister och andra högerextrema i slutet på 1980-talet. Under senare år har partiet arbetet för att få in fler kvinnliga kandidater. Trots det har SD fortfarande högst andel män (74 procent) i riksdagen, enligt Statistiska centralbyrån, SCB. Samma tendens går att se på region- och kommunnivå.

Kuvert med förtidsröster läggs i valurnan vid förtidsröstningen till Kyrkovalet. Foto: Johan Nilsson/TT

En av de stora frågorna inför årets kyrkoval är hur kyrkan ska hantera sina skogsägor. I SDSK:s valmanifest prioriteras andra frågor: första punkten handlar om att de vill bryta med Pride-rörelsen. 

På svenska kyrkans hemsida står: ”Svenska kyrkan ska vara en inkluderande kyrka, där hbtqia+-personer ska känna sig trygga och välkomna. Därför jobbar vi aktivt mot diskriminering och för inkludering”.

Niclas Nilsson, researcher och utbildare på Expo. Foto: David Lagerlöf

Det vill SDSK sätta stopp för. De skriveri manifestet att de vill att kyrkan avslutar sitt samarbete med Pride-rörelsen som de menar är ”en politisk rörelse” vars ”ofta extrema värderingar och budskap överensstämmer inte med traditionell kristen lära”. 

Det är inget som förvånar Niclas Nilsson, researcher och utbildare på Expo, som har granskat valmanifestet.

– Sverigedemokraterna har både lokalt och i tidigare kyrkoval reagerat kraftigt mot att kyrkan engagerar sig i Pride, säger han och tillägger:

– Valmanifestet känns väldigt amerikaniserat, med stark betoning på kärnfamiljen.

Tillbaka till medeltiden

Konstnären Hieronymus Bosch illustrerar medeltida sjukvård, från 1494. Bild: Wikimedia commons

SDSK vill även se att kyrkan tar över delar av välfärdsansvaret genom att driva ”äldreboenden, sjukhus, skolor och förskolor”, då de menar att ”de institutioner som i dag ansvarar för dessa verksamheter delvis har brustit i sitt välfärdsåtagande.”

Sverigedemokraterna hänvisar vidare till historien, ända tillbaka till medeltiden, då kyrkan hade en mer framträdande roll i samhället: ”Under medeltiden och fram till 1800-talet var kyrkan en central aktör inom både utbildning och vård. Många av Sveriges första skolor och sjukhus grundades och drevs av kyrkan. Denna tradition av omsorg och bildning är något vi vill återuppliva och förstärka.”

Under medeltiden hade kyrkan stor makt och kontroll över människors liv, kvinnor avrättades och brändes på bål för häxeri, skolan var tvingande religiös och böner ansågs ofta verka bättre än läkares sjukvård. 

Hur vanligt är det att SD refererar till medeltiden?

–  Jag reagerade starkt på den formuleringen, det är ingenting jag har sett i de sammanhangen förut, säger Niclas Nilsson.

Vilken roll vill SD att kyrkan ska ha i samhället egentligen?

– Historiskt sett, men även nu, har Sverigedemokraterna tre berättelser om kyrkan. Å ena sidan använder de kyrkan som ett slagträ mot religiösa minoriteter, i synnerhet muslimer. Å andra sidan beskriver de kyrkan som vänster och politiskt korrekt. Samtidigt finns det en nostalgisk berättelse om kyrkan inom SD, där den beskrivs som en sorts förlorad guldålder där kyrkan hade en mer framträdande roll och stod mitt i byn. En tid som de menar var renare och mer konservativ.

Begränsad aborträtt

Nomineringsgruppen vill även att kyrkan mer aktivt ska debattera abortfrågan och ”fostrets rätt till liv”, och därigenom inskränka abortfrågan. Vidare skriver de att ”allt liv är skapat av Gud och därmed har ett inneboende värde och helighet”.

– Det är en formulering som de har stärkt i alla fall i jämförelse med förra valrörelsen, säger Niclas Nilsson.

Svenska kyrkan skriver på sin hemsida att de tycker att kvinnor har rätt att göra abort och att den åsikten har kyrkan haft ”ända sedan abortlagen kom, 1975”.

SDSK skriver vidare att det endast finns två kön, man och kvinna, och att ”människan är skapad till Guds avbild” och att ”förslag om att erkänna eller teologiskt bejaka ett “tredje kön” strider mot Bibelns grundläggande människosyn”.

Islamofobi och kristofobi

Valmanifestet fortsätter i kristet konservativ, nationalistisk och islamofobisk anda och vill bland annat att kyrkan bryter samarbeten med muslimska organisationer och att kyrkan ska motarbeta att ”islam breder ut sig i vårt land”. I stället lyfter de ”hatbrott mot kristna och kyrkliga platser” i Sverige. 

Enligt Niclas Nilsson handlar mycket av Sverigedemokraternas politik om vad partiet är emot, snarare än vad de är för.

– Valmanifestet präglas till exempel av ett väldigt starkt avståndstagande mot i synnerhet muslimer och islam.

Publicerad Uppdaterad