Ännu har partierna inte lyckats enas om ett gemensamt klimatmål för Sverige. De borgerliga vill minska med 30 procent, oppositionen med 40. Men oavsett var klimatberedningen till slut hamnar kommer kraven på rejäla minskningar på kort tid att vara ett faktum. Det ställer regeringen inför ett svårt dilemma. Å ena sidan vill den visa att de tar klimathotet på allvar och sätta upp ett seriöst klimatmål. Å andra sidan gick de till val på massiva satsningar på vägbyggen, slopad flygskatt och annan politik för kraftigt ökade utsläpp.

Vägverket säger sig till exempel behöva, för att kunna klara beställningarna från regeringen, ungefär 230 miljarder kronor för vägbyggen (att jämföra med ungefär 15 miljarder för cykel- och kollektivtrafik).
Regeringen är också hittills så ivrig att få igång dessa vägbyggen att de vill öppna upp för privat finansiering för att inga förseningar ska uppstå.

Dessa satsningar på en fossilberoende infrastruktur kommer, tillsammans med fortsatt flygtrafik och lastbilstransporter, att öka transporternas utsläpp av växthusgaser från dagens 30 miljoner ton till omkring 48 miljoner ton år 2050, enligt beräkningar från Naturvårdsverket/ KTH. Det är flera gånger mer än vad Sveriges totala utsläpp ska vara år 2050 enligt det långsiktiga klimatmål som riksdagspartierna enats om.

Detta enorma gap mellan mål och faktisk politik har politikerna tidigare försökt täppa till med hjälp av biobränslen och andra teknikfixar. Men det senaste halvårets massiva kritik från forskarhåll mot biobränslenas många problem har ryckt denna räddningsplanka ifrån politikerna.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson har i stället börjat prata om att öka satsningarna på kollektivtrafik och tåg och samtidigt minska subventionerna till flyget.
Kristdemokraterna har redan svängt från förespråkare av sänkt bensinskatt till att vara de som driver de hårdaste kraven av regeringspartierna i klimatberedningen.
När nästa parti gör en helomvändning är bara en tidsfråga.