Ida Lindström arbetar i delikatessdisken i en matbutik i centrala Stockholm. Hon är en av de 900000 anställda som skulle få högre lön om kravet på jämställdhetspotter går igenom.
I dag har hon en timlön på 107 kronor. Jämställdhetspotterna skulle ge henne 125 kronor extra i månaden utöver LO:s grundkrav på 2,6 procent löneökning. Jämställdhetspotten skulle gå till alla som har en lön under 21 300 kronor i månaden.
– Det är klart att 125 kronor extra i månaden inte är speciellt mycket, men det kommer att göra skillnad på lång sikt, säger Ida Lindström.

Enligt rapporten ”Löner och löneutveckling år 1998–2008” har den jämställdhetspott som LO införde 2007 lett till att löneskillnaden mellan kvinnliga och manliga arbetare har minskat. Kvinnornas löner har ökat med 8,7 procent medan männens ökat med 8,3 procent. I dag är kvinnors löner drygt 83,6 procent av männens enligt statistik från SCB.
John Haataja avtalssekreterare på Handels berättar för Arbetaren att jämställdhetspotterna har betytt mycket för deras medlemmar. Fackförbundet Handels ingår i LO-kollektivet och deras medlemmar är till stor del lågavlönade kvinnor.
– Om det inte blir någon jämställdhetspott kommer vi att hamna i samma läge som förut. Då kvinnolönerna halkade efter männens, säger John Haataja.

Men LO-förbunden och arbets-givarorganisationen Svenskt Näringsliv har helt olika mål. Medan LO vill minska löneklyftorna så vill Svenskt Näringsliv att de ska öka.
– Jag är emot låglönepotter eftersom de jämnar ut de små löneskillnader som vi har här i Sverige. Med små löneskillnader har du ingen morot för att ta på dig mer kvalificerade arbetsuppgifter, säger Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren.
Svenskt Näringsliv vill splittra de kollektiva löneavtalen. Organisationen menar att individuell lönesättning ger en möjlighet till att göra en ”riktig” värdering av prestationen i arbetet.

Samira Ariadad från Kvinnopolitiskt forum har en helt annan åsikt. Hon säger att individuella löner skulle leda till ännu större orättvisor.
– Det kommer att drabba kvinnor väldigt hårt eftersom det ger utrymme för arbetsgivarens godtycke och vi vet redan att kvinnors arbete värderas lägre, säger Samira Ariadad.
Hon menar att om man ska bedöma efter prestation kommer lönen att bli beroende av hur mycket den anställde ställer sig in hos chefen.
– I dag kan vi i alla fall avgöra att det är diskriminering när en man och en kvinna som utför samma arbete får olika lön. Men om vi får ännu mer individanpassade löner kommer det inte att gå. All typ av diskriminering kommer att kunna bortförklaras med att arbetarna presterar olika, säger Samira Ariadad.