Efter att EU:s finansministrar misslyckats med att sy ihop en överenskommelse om klimatfinansiering för två veckor sedan stod hoppet till Europeiska rådets toppmöte i torsdags och fredags förra veckan. EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt och EU-kommissionens ordförande Manuel Barosso höll en presskonferens efter mötet där de förklarade att frågan om klimatfinanisering nu var löst och att EU:s förhandlingsmandat inför Köpenhamnstoppmötet därmed var komplett.

Men som Aftonbladets ledarskribent och EU-veteranen Mats Engström skriver på sin hemsida: ”Läs slutsatserna, tro inte på presskonferenserna”. Av de skriftliga rådslutsatserna framgår nämligen att det svenska ordförandeskapet fick backa på viktiga punkter.
EU enades visserligen om de långsiktiga behoven – att en global omställning kräver överföringar till Syd på omkring 100 miljarder euro per år från 2020, varav 22–50 miljarder behöver komma ur offentliga medel och resten från marknaden. EU uttryckte också sin beredskap att stå för ”ett skäligt bidrag” (”a fair share”).

Men viktigare inför Köpenhamnsmötet är att fastställa EU:s bud om klimatfinansieringen på kort sikt. Där ville Reinfeldt att EU skulle skriva under på EU-kommissionens bedömning att det behövs 5-7 miljarder euro per år de kommande tre åren och att EU är beredd att bidra med ett skäligt bidrag även till den summan.
Stora EU-länder som Tyskland och Polen motsatte sig emellertid att slå fast en siffra – och i motsats till vad Reinfeldt gav intryck av så förlorade han den striden.
I rådsslutsatserna står nämligen att EU ”noterar kommissionens bedömning”, men ”understryker att ett belopp kommer att fastställas mot bakgrund av resultatet från Köpenhamnskonferensen.”