Uthyrd, inhyrd, utlasad

Från Ramlösa station, i södra Helsingborg, går det en cykelväg längs med spåren. Cykelvägen följer E4:an och svänger slutligen in mot stadsdelen Eskilsminne. Där vägen svänger ligger ett industriområde. Klockan är precis innan sju på morgonen och det är den hittills kallaste dagen på året. Liedholms Mekaniska AB är fort­farande nedsläckt. Det är tyst runt den lilla verkstaden. Men framför en lastkaj, under en ensam lampa, står något ovanligt. En husvagn. Den får sin ström från företagets eluttag.

Från fikarummet kommer Tobias Johansson. Han har duschat i företagets omklädningsrum och ätit frukost i deras personalrum. Husvagnen är hans och har stått utanför Liedholms Mekaniska i nästan ett år nu.
Tobias Johansson är 35 år gammal. Han utbildade sig till svetsare på Lernia i Markaryd och blev redan i slutet av utbildningen rekryterad till ett bemanningsföretag. Detta var elva år sedan och Tobias Johansson har hunnit med att arbeta för sju olika bemanningsföretag. Nu jobbar han för Ikett Personalpartner och han anser att de både betalar bra och behandlar sina anställda på ett  schysst sätt.
Tobias Johansson kallar sig för en resande bemanningsanställd.
Tobias Johanssons husvagn är välstädad. En bärbar dator och några pocketböcker ligger prydligt upp­radade på en bänk. Han sätter sig i lotusställning i en av sofforna och berättar att han håller på med yoga.
– Jag försöker jobba från sju på morgonen till åtta på kvällen varje vardag. Ibland vill företaget att jag ska sluta redan klockan fyra, men det brukar jag inte gå med på. Det är tråkigt att bara hänga här. Yogan är ett sätt att hålla igång, att få lite träning.

Tobias Johansson började i bemanningsbranschen av en slump. Egentligen tänkte han arbeta på oljeplattform. I stället så blev han en resande bemanningsanställd.
Han skiljer på lokalt bemannings­anställda och resande. Han förklarar att de resande ofta har en särskild kompetens som saknas på många mindre orter, till exempel ett svetscertifikat. De flyttar runt där deras kompetens behövs och lever på sina traktamenten.
Tobias Johansson vill inte berätta exakt vad han tjänar.
– Om jag skulle börja jobba lokalt så skulle jag gå ned i lön med 7 000–8 000 kronor, förklarar han.
Tobias Johansson anser att resande bemanningsanställda ofta har ett starkt förhandlingsläge.
– Jag skulle aldrig gå med på att bo så här om jag inte fick nycklar in till verkstaden, så jag har tillgång till dusch och fikarum. Resande vill jobba så här. Man tjänar mer pengar om man gör det. Jobbar du lokalt tjänar du dåligt.
Han anser att något har förändrats. På hans förra jobb på Euromaint i Malmö, ett företag som reparerar tågvagnar åt SJ, var det 200 inhyrda.
– Det var ju tydligt att företaget behövde dessa för att hålla igång produktionen. Då är det sjukt att man tar in bemanningsfolk.
Tobias Johansson anser att branschen började förändras under den ekonomiska krisen 2008. Han säger att det skett en explosion inom bemanningsbranschen. Fler företag dyker upp och resejobben börjar ersättas med det som han kallar lokala jobb.
– Jag tror att det är vanligt att resejobben försvinner i kriser. Företagen vill minska sina utgifter. Allt blir mer slimmat.
Tobias Johansson ser att jobben börjat komma tillbaka nu, men inte i samma utsträckning som innan.
– Det är mer lokala jobb. Allting är mer pressat. Man får ta mer skit. Ofta vill före­tagen att man jobbar tio mil bort för samma lön som man hade tjänat lokalt.

Det är mörkt i husvagnen. Endast en lampa lyser upp det lilla bordet. Utanför är det fortfarande tyst. Arbetet på verkstaden kommer inte att börja förrän om en timme.
Tobias Johansson berättar om sin fru och sin dotter, som är fyra och ett halvt år. Familjen bor i Markaryd. Tidigare arbetade Tobias Johansson ibland i Norge och var ifrån sin familj länge. Nuförtiden åker han hem varje helg.
– I mitt liv så är detta bra för förhållandet. Man har saknat dem jävligt mycket när man väl träffar dem.
Samtidigt är han medveten om att han inte kan fortsätta jobba så här resten av sitt liv och att det är en livstil som inte passar alla.
– För mig funkar det just nu. Man tjänar bra. Hade jag jobbat lokalt så hade jag velat ha en fast anställning på ett företag, till exempel som svetsansvarig. Problemet är att nästan alla jobb inom industrin börjar bli uthyrningsjobb. Folk trivs inte med det. De tvingas att jobba för ett bemanningsföretag. Det finns ingen trygghet.
Tobias Johansson är kluven till bemanningsbranschen. Han är noga med att poängtera att han tycker att branschen var bra innan. Han anser också att bemanningsföretag kan behövas när företag behöver mer personal vid stora beställningar. Men sam­tidigt så har han sett mycket som är negativt i branschen.
– De har även börjat med inhyrda chefer på många ställen. De arbetar med ett projekt, till exempel att företaget ska leverera en viss mängd av en produkt. Jag har sett flera som fuskar som fan med siffrorna så att dessa ska se bra ut. När projektet är slut sticker de bara.
Utanför, på de mörka gatorna, börjar bilar att köra. Arbetsdagen ska snart börja.
– Det ska inte vara 50 procent inhyrda på företag. Det ska inte endast vara en massa lokala jobb, säger Tobias Johansson.

Före 1992 var det olagligt att hyra ut personal i Sverige. Under lågkonjunkturen i början av 1990-talet avreglerade den då sittande borgerliga regeringen arbetsmarknaden och företag som specialiserade sig på att hyra ut personal började dyka upp. Branschen är fortfarande ganska liten i Sverige. Ungefär 1,5 procent av alla anställda arbetar genom bemanningsföretag. Snittet i resten av Europa ligger på runt tre procent. Men många analytiker tror att branschen kommer att växa ytterligare.
Särskilt industrin har börjat ta in allt mer inhyrd personal de senaste åren.
En utredning av bemanningsbranschen genomfördes 2004 av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Ifau. Den kom fram till att bemanningsföretagen i högre utsträckning än andra företag ­anställer från grupper som har en svagare ställning på ­arbetsmarknaden, som individer med invandrarbakgrund, unga och kvinnor.
Men Ifaus undersökning uppmärksammade även att bemanningsanställda har sämre villkor i arbetslöshetsförsäkringen jämfört med andra anställda. Om en bemannings­anställd är ofrivilligt deltidsarbetslös så får denna ingen deltidsersättning. Detta bekräftas av Arbetslöshetskassornas samarbetsorganisation.
Eskil Wadensjö är professor i ekonomi vid Stockholms universitet och en av författarna till Ifaus utredning.
– Bemanningsanställda är inte billigare timme för timme. I stället så konkurrerar före­tagen genom att erbjuda flexibel personal, säger han.

Industrigatan i Malmö går genom Norra Sorgenfri. Där den korsar Nobelvägen ligger en gammal öde industritomt där alla byggnader för länge sedan rivits. Efter tomten fortsätter Industrigatan under tågspåren och slutar sedan vid Lustbacken på gränsen till Rosengård.
Precis efter spåren ligger ett anonymt industriområde på höger sida. Ut från en av de gråa byggnaderna kommer Niklas Wredberg. Han har precis slutat jobba.
Niklas Wredberg är 33 år och har de senaste fem åren arbetat som servicetekniker på Telenors verkstad i Malmö.
Den lilla ståldörren vid den inhägnade parkeringsplatsen bär ingen logga som vittnar om att mobiljätten har en verkstad där.
– Det är medvetet. Företaget vill inte att kunder kommer hit utan att de i stället tar sig in till någon av butikerna, säger Niklas Wredberg.
Niklas Wredberg är uppvuxen i Genarp. Han är fotbollsintresserad och bär en MFF-halsduk runt halsen. Han vill gå till en krog på Möllevången.

Niklas Wredberg berättar att han kom till Telenor genom bemanningsföretaget Arena. Detta var i maj 2005. Hans provanställning övergick sedan i en tillsvidareanställning.
Niklas Wredberg har varit en av de inhyrda som Tobias Johansson i Helsingborg kallade för lokalt bemanningsanställda. Det jobbet ledde till en anställning hos företaget som hyrt in honom.
Nu ska han snart bli bemanningsanställd igen, om Telenor får som de vill.
– För fyra veckor sedan blev jag inkallad till chefen. Han berättade att jag har till och med den sista januari på mig att bestämma mig om jag vill gå över till ett bemannings­företag. Om jag vägrade skulle jag bli uppsagd på grund av arbetsbrist.
Alla åtta servicetekniker som är ­an­ställda av Telenor fick samma besked. Telenor har under en längre tid tagit in inhyrd personal från bemanningsföretaget Palm & Partners. I dag är runt 35 av de 50 som arbetar på verkstaden inhyrda från bemanningsföre­taget.
– Först blev vi chockade. Sedan blev vi arga. Vi har hört att våra chefer har känt till detta i ett halvår och inte berättat. Det är dålig stil.
Inne på puben är det högljutt. Det är fredag och många är där för en after work-öl.
Niklas Wredberg berättar att de kommer att få en lönehöjning på 700 kronor om de går över till Palm & Partners.
– Men samtidigt så tar de bort den rabatt som vi har på bredband genom Telenor. Vi har även matbidrag i dag som inte täcks av lönehöjningen.
Sju av serviceteknikerna har vägrat skriva under avtalet med Palm & Partners. Niklas Wredberg säger att detta lett till en märklig situation på arbetsplatsen.
– Eftersom det kommer in arbete i verkstaden så kan de ju inte säga upp oss på grund av arbetsbrist. Allt fortsätter som vanligt. Men ovetskapen är jobbig. All arbetsglädje rinner av en. Det är sur stämning på jobbet.
Niklas Wredberg säger att de inte mot­tagit något skriftligt varsel om uppsägning. När de ber sin chef om information, så får de svaret att den kommer senare.
Han är övertygad om att Telenor vill att de ska vara bemanningsanställda för att komma runt lagen om anställningsskydd.
– Vissa av teknikerna har ju sagt emot ­företaget och jag tror att de vill bli av med dem. Om de går över till bemanningsföre­taget så blir de kvar på arbetsplatsen i en ­månad och ryker sedan, säger han.
Anders Hamrin, presschef på Telenor, säger att företaget upphandlar tjänsten från Palm & Partners för att man anser de kan driva verksamheten bättre.
När Niklas Wredberg får höra detta tänder han till.
– Det är bullshit. Telenor har ägt vår verkstad i tio år och jag har svårt att se vad det har med saken att göra. Det är ju till och med samma personal som ska jobba där, säger han.

Mer folk kommer in på krogen och det är fullsatt trots att klockan inte ens är fem. Utanför har det börjat bli mörkt.
Niklas Wredberg är kritisk till bemanningsbranschen. Han förstår att företaget vill dra ned på kostnader, men är emot sättet de gör det på.
– Jag tror att större företag satt sådant här i system bara för att kringgå lagen om anställningsskydd.
Det handlar om att de ska tjäna ännu mer pengar.
Han säger att bemanningsföretag kan vara bra om företag vill provanställa personal, men anser att branschen måste regleras.
– Jag tycker anställningar i bemanningsföretag ska leda till fasta jobb. Till exempel så kan man tidsbegränsa så att personal endast får hyras ut i sex månader.
Lagen om anställningsskydd kan ha be­tydelse för att företag tar in inhyrd personal, tror Eskil Wadensjö, professor i ekonomi. Men i vilken utsträckning är svårt att säga.
– Bemanningsföretag finns både i länder som har starkt anställningsskydd och i länder som inte har det.
Det finns heller ingen statistik på hur vanligt det är att företag säger upp personal för att sedan ta in dem som inhyrda.
– Statistiska centralbyrån tittar bara på hur många som är anställda i branschen, inte vilken anställning de haft innan. Men vi vet att det händer.
Niklas Wredberg smuttar på sin öl.
– Det är jäkligt osäkert att jobba för ­sådana här företag. En torsdagseftermiddag så kan telefonen ringa och du får reda på att du ska packa tvål någonstans.
Niklas Wredberg ler trött. När han tittade i arbetsförmedlingens platsannonser så såg han sin egen tjänst utannonserad.
– Det stod ju inte att det var min tjänst, men jag fattade det på beskrivningen av ­arbetsuppgifterna. Det kändes jävligt konstigt.
Niklas Wredberg vägrade att skriva under det nya avtalet och blev uppsagd. Han arbetar till och med den sista februari och går sedan hemma med lön i tre månader.
Niklas Wredberg funderar nu på att börja studera till nätverkstekniker.
– Det finns inte så mycket mer att säga om serviceverkstaden. Det är så marknadsekonomin fungerar, säger han.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
2 veckor sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad