I två år har invånare
från byn Valvträsk förhandlat med Sveaskog om den
120 år gamla skogen vid Sörfligget. Av byns 22 invånare
har enligt Fältbiologerna 19 personer skrivit under en protestlista
mot avverkningen, men frågan har blivit en infekterad konflikt
i omgivningen med hot och hårda ord.
Den omstridda skogen är på
trettio hektar och ett viktigt inslag i Valvträskinvånarnas
liv. Här spenderar många största delen av sin fritid
med fiske, jakt och rekreation. Några har också sin
arbetsplats i skogen då området ingår i Råne
älvdalsprojekt med ekoturism.
– Det är för naturen som
vi bor i Norrbotten. Om det bara är kalhyggen här vill
ingen bo kvar. Vi måste också måna om våra
barns framtid och arbete. Skogen är en enorm tillgång
för ekoturismen som skapar jobb för oss, säger Zara
Hallman som protesterar tillsammans med fältbiologer och andra
miljövänner. Även Svenska Naturskyddsföreningen
stöder aktionen.
I september förra året
presenterade Sveaskog sitt omarbetade förslag till avverkning
av skogen. Däri låg att hundra hektar skogsmark ska sparas
till reservat och att träden längst med vägen ska
stå kvar för att skapa skogskänsla. Skogen har blivit
granskad av både myndigheter och Greenpeace som medgett att
skogen inte kan bedömas som urskog med höga naturvärden.
Avverkningen har också godkänts av den oberoende miljöcertifieraren
SGS, Qualifor Sweden, som anser att Sveaskog följt kraven på
både naturhänsyn och social hänsyn.
– Vi har gjort vårt bästa
för att tillmötesgå de som är kritiska till
avverkningen, säger Herman Sundqvist, skogschef på Sveaskog.
Nu hoppas vi bara att demonstranterna ska ta sitt förnuft till
fånga och ge sig därifrån. Men så länge
de rör sig inom säkerhetsavståndet på 70 meter
runt avverkningsmaskinerna kan vi inte börja arbeta. Vi vill
inte riskera att någon blir skadad.
Även förhandlingsombud Kurt
Larsson på Skogs- och Träfacket är för en avverkning.
– Skogen vid Sörfligget är
en typisk produktionsskog och uppodlad för att ge bästa
timmerkvalité. Dessutom behövs jobben som avverkningen
skapar, säger Kurt Larsson.
Han anser också att avverkningen
inte utesluter turismen eftersom stora områden av gammal skog
kommer att finnas kvar.
Men det räcker inte, menar Zara
Hallman.
– När vi guidar turister i skogen
måste vi gå genom området vid Sörfligget
och ett kalhygge där skulle vara hemskt. Den här skogen
har ett stort socialt värde för oss även privat.
De har huggit ner så mycket på andra ställen runt
om vår lilla by så nu får det räcka, säger
hon.
Bland SAC-Syndikalisterna i Norrbotten
står man på olika sidor i striden om skogen.
SAC:s ombudsman Ingvar Karlsson är
för en avverkning och menar att norrbotteninvånarna måste
värna om de få arbetstillfällen som finns kvar.
– Jag som syndikalist tycker att det
är vi här i området som ska bestämma huruvida
skogen ska avverkas eller ej. Det ska inte några tillresta
demonstranter från Stockholm göra, säger han.
Men Roland Aspviken som är medlem
i Luleå LS och själv deltar i protesterna är av
en annan uppfattning.
– Det är väldigt kortsiktigt
att bara titta på de arbetstillfällen som skapas vid
avverkningen. Genom att behålla skogen skapas i stället
mer varaktiga arbeten genom turismen. Beslut om vad som ska hända
med skogen måste ske i samråd med alla berörda.
Det har inte skett i det här fallet, säger Roland Aspviken.
De som vill behålla skogsområdet
vid Sörfligget har också protesterat utanför Sveaskogs
kontor i Solna norr om Stockholm och Näringsdepartementet i
Stockholm. Och i skogsområdet förbereder sig aktivisterna
för en långdragen kamp.
– Tidigare hade vi bara ett tält
på området, men nu har vi kört dit en bod med kamin
och kök så vi kan vakta skogen dag och natt hela våren
om det behövs.
– Vi kommer inte att ge oss i första
taget, säger Zara Hallman.