Attackavrättningen på Hamasledaren Ahmed Yassin under måndagen måste komma att bli sista ringningen för västvärldens döva öron. Av allt att döma grusade avrättningen inte bara de fragila öppningar som möjligen fanns utan garanterar nu ytterligare rekryteringsunderlag för de militanta Hamas-grupperna. Så logisk är militarismen och detta är i dag fullkomligt klart för alla som väljer […]
Attackavrättningen på Hamasledaren
Ahmed Yassin under måndagen måste komma att bli sista
ringningen för västvärldens döva öron.
Av allt att döma grusade avrättningen inte bara de fragila
öppningar som möjligen fanns utan garanterar nu ytterligare
rekryteringsunderlag för de militanta Hamas-grupperna.
Så logisk är militarismen och
detta är i dag fullkomligt klart för alla som väljer
att se det.
Med rådande logik finns absolut ingen
fredlig lösning i sikte – tvärtom garanterar Sharons utlovade
våldsupptrappning mer död på båda sidor i
denna till synes hopplösa konflikt.
Varför omvärlden står handfallen
och paralyserad är både självskrivet och outgrundligt.
Alla väntar på en gest från USA som aldrig kommer.
Kanske ska vi vänta tills det amerikanska presidentvalet är
över och vad gör vi om sittande regim stannar kvar i Vita
huset?
Sedan konflikten trappades upp under år
2000 har över 3000 palestinier och 1000 israeler omkommit,
med enkel matematik kan vi vänta oss närmare 1000 nya
dödsoffer innan en eventuellt ny president lyckats samla de
bägge parterna vid förhandlingsbordet.
Att kräva fredsbevarande styrkor tycks
som ett skri i natten men har aldrig varit lika akut som nu. Fredsbevarande
styrkor, att den israeliska armén tvingas lämna de ockuperade
Västbanken och Gaza och montera ner den mur som mer än
något annat symboliserar det övergrepp som vi alla är
vittnen till.
Någonstans måste spiralen brytas.
Nu är redan för sent.