Det konstaterade New York Times i en artikel
i söndags. Brist på pengar och strid över patenträttigheter
har förhindrat att 90 procent av dem som behöver hiv-medicinerna
har fått tillgång till dem. I USA och Västeuropa
har dödstalen i aids drastiskt kunna reduceras genom tillgång
till mediciner som gör att den som smittats med hiv-viruset
kan leva vidare.
Den 1 december förra året, på
världsaidsdagen, förklarade världshälsoorganisationen
WHO att målet var att tre miljoner människor 2005 ska
få tillgång till hiv-mediciner. Men Stephen Lewis, som
är FN:s speciella sändebud för aids i Afrika, varnar
för att WHO-planen är på väg att kollapsa.
Lewis konstaterar att de globala bidragen till detta är en
bråkdel av vad som anslås till militära operationer
och uppbygget av civila institutioner i Irak och Afghanistan. Och
Lewis varnade för följderna om WHO misslyckas:
– Då återstår inga ursäkter,
då finns det inga bortförklaringar att gömma sig
bakom, inga dunkla lögner för att rättfärdiga
likgiltigheten – det kommer bara att finnas massgravar för
de som förråddes.
Bush-administrationen anklagas nu för
att vägra betala för generiska preparat, det vill säga
kopior av de patenterade medicinerna från de stora läkemedelsbolagen
i väst. Kritikerna hävdar att Bush har gett efter för
läkemedelsbolagens lobbyarbete mot de generiska produkterna.
Detta trots att WHO har godkänt kopiorna och att Världsbanken
uppmuntrar användning av dem. Generiska mediciner har också
efter en hård strid accepterats av WTO, världshandelsorganisationen.
I Kanada ligger å andra sidan ett
lagförslag i parlamentet där läkemedelsindustrin
ska uppmuntras att göra kopior av hiv- och malariamedicin för
export till fattiga länder.
Enligt New York Times krävde två
senatorer, demokraten Edward Kennedy och republikanen John McCain,
på fredagen att Vita huset överger sitt motstånd
mot generika.
De stora läkemedelsföretagens
omsorg om sina vinster har varit en av de faktorer som indirekt
dömer miljoner människor till en död i förtid.
En annan faktor har varit prioriteringarna bland afrikanska politiska
ledare. Det som FN:s generalsekreterare Kofi Annan har kallat ”folkmord
på en generation” har hittills inte stått överst
på dagordningen.
I en öppenhjärtlig intervju publicerad
på måndagen förklarade Alan Whiteside, en ledande
aids-ekonom verksam i Sydafrika och en av FN:s experter, att det
hittills knappast finns några ledare i Afrika som prioriterat
behandling av hiv-smittade medborgare.
I Sydafrikas fall har ledande politiker
fört en politik som i det närmaste varit brottslig. Landets
president Thabo Mbeki har strött märkliga uttalanden kring
sig och hans brist på politik för att bekämpa spridningen
av hiv och aids reflekteras väl i hälsovårdsminister
Manto Tshabalala-Msimangs maningar till befolkningen att äta
vitlök och rödbetor för att bekämpa sjukdomen.
Hennes ”råd” delas ut i det land som har det högsta
antalet hiv-smittade i världen i personer räknat: 5,3
miljoner människor, vilket motsvarar drygt 12 procent av befolkningen.
Omkring 600 sydafrikaner dör varje dag i aids.
I en studie som på söndagen läckte
ut i sydafrikansk press varnades för att den offentliga sektorn
nu hotas då var tionde statstjänsteman beräknas
bära på hiv-viruset. Av en miljon anställda kommer
250 000 ha avlidit i aids år 2012. För utbildningssektorn
kan detta bli en katastrof då lärare utgör 40 procent
av de statsanställda.
Treatment Action Campaign, TAC, den radikala
aktivistgruppen som kämpar för en förnuftig aids-politik
i Sydafrika, hade hotat med att stämma regeringen för
dess vägran att distribuera hiv-mediciner. Den 24 mars meddelade
regeringen överraskande att man hade ändrat sig. TAC drog
då tills vidare tillbaka sitt hot om rättsliga åtgärder.
– Hälsovårdsministern har gått
med på våra krav, sade Jonathan Berger från Aids
Law Project, som driver TAC:s ärende juridiskt, till BBC. Vi
kommer att följa detta mycket noga och om hon inte uppfyller
sitt åtagande så kommer vi omvärdera frågan.
Regeringens helomvändning kommer några
veckor före valet den 14 april. Oppositionen anklagar ANC för
att använda medicinfrågan för att vinna röster.
– Vi måste fråga oss: Varför
görs detta några veckor före valet? Hur många
fler liv hade kunnat räddas om ni hade lyssnat till förnuftets
röster, kommenterar Tony Leon från Demokratiska alliansen.
Aids-frågan har blivit en av oppositionens
viktigaste kampanjfrågor i en valrörelse där alla
partier lovar att bekämpa brott, skapa arbetstillfällen
och ge medborgarna bättre sjukvård och skolutbildning.
Tio år har gått sedan de första
fria valen hölls våren 1994 och därmed satte punkt
för apartheidsystemet. ANC väntas även denna gång
vinna valet med en bred marginal. Än så länge kan
ingen hota den rörelse som i årtionden stod i spetsen
för kampen mot rasiststyret. Detta trots att många fattiga
bland den svarta befolkningen är besvikna över att så
lite positivt har hänt under de tio första åren
i det nya Sydafrika och att arbetslöshet och fattigdom är
så utbredd.
ANC:s kortsiktiga styrka – vilket kan bli
en svaghet på lång sikt – är dock att de än
så länge är en rörelse där alla – från
kommunister till nyliberaler samlas. Och när Mbeki på
söndagen var på valturné kunde han fortfarande
med framgång använda den retoriska frågan om oppositionen:
”När vi kämpade för vår frihet, var fanns
de då?”