Avtalet gällde till 31 mars och kan
nu sägas upp av båda parter med sju dagars varsel. När
arbetsgivarna i Elektriska installatörsorganisationen, EIO,
presenterade sina avtalskrav den 1 april drog sig Elektrikerförbundet,
SEF, ur.
EIO erbjuder bara 5,3 procent i löneökning
för ett treårigt avtal jämfört med de 7,3 procent
som industrin och byggbranschen har fått. De vill skrota ackordslönesystemet
och frysa lönen för visstidsanställda, enligt SEF.
Dessutom vill de att arbetsgivarna ska kunna upprätta specialavdelningar
med egna turordningslistor.
– Total valfrihet för arbetsgivaren
att välja vem som ska sägas upp vid arbetsbrist, kommenterar
SEF.
EIO:s förhandlingschef Åsa Kjellberg
Kahn är förvånad över att facket reagerat så
starkt på budet 5,3 procent.
– Var skulle det ha hamnat om vi erbjöd
7,3 direkt? Det gjorde vi tydligt att det här inte var något
slutbud, säger hon till Arbetaren.
Enligt henne var EIO beredda att förhandla
och hade hoppats att avtalet skulle vara klart till påsk.
– Men det är svårt när SEF
bara går med på att diskutera sina egna krav, inte motpartens.
Elektrikernas förhandlingschef Ronny
Wenngren tycker att arbetsgivarnas bud är ”en ren provokation”.
Förbundet tycker inte att de har medlemmarnas
mandat att förhandla om anställningstryggheten och ackordssystemet,
och beslöt därför att ajournera förhandlingarna
och gå ut i ett rådslag. Avdelningarna ska sammankalla
till informationsmöten, och tills det är avklarat blir
det inga fler förhandlingar.
Detta har tolkats som en mobilisering för
strid.
– Vi ska bara ut och lyssna på medlemmarna,
säger Ronny Wenngren.
Det är inte en mobilisering för strid?
– Nej, vi vill förhandla. Men om det
går så långt som till strid är de ju mobiliserade.
EIO menar att deras bud inte var något
slutbud?
– Det är svårt att förstå.
Ska de lägga en massa skit och sedan inte mena det?
Förra årets konflikt handlade
främst om pressade byggtider. SEF föreslog kriterier för
pressade byggtider, och ville ge facket företrädesrätt
vid tolkning. Tvister skulle skötas av en skiljenämnd
med opartisk ordförande. De föreslog preciserade skadeståndsbelopp
som skulle utbetalas om pressade byggtider uppstår.
Detta ansåg EIO vara ett hot mot arbetsgivares
rätt att leda och fördela arbetet, och mobiliserade hela
Svenskt Näringsliv till sitt försvar. Konflikten löstes
när LO lovade att driva frågorna i årets avtalsrörelse.
Det anses att dåvarande avtalssekreteraren Håkan Meijer
fick avgå som en följd av den turbulenta våren
då Kommunal och SEF gick ut i strejk.
I samordningen inför årets avtalsrörelse
kom LO-förbunden – inklusive SEF – överens om att gemensamt
driva att arbetsmiljön ska in i kollektivavtalen så att
dålig arbetsmiljö betraktas som avtalsbrott. I stället
för specificerade skadeståndsbelopp för pressade
byggtider ska skadestånd betalas för brott mot kollektivavtal.
Då handlar inte frågan om arbetsledningsrätten.
Men hittills är EIO kallsinniga även
inför detta förslag. De vill att den arbetsgrupp, där
Byggnads, Målarna, Elektrikerna och Seko ingår liksom
motsvarande arbetsgivarorganisationer och Arbetsmiljöverket,
som redan ser över frågorna ska fortsätta med det.
Och de övriga förbunden inom LO
har inte heller lyckats få in arbetsmiljöfrågorna
i avtalet.
Är ni besvikna på LO?
– Man kan inte säga något om
LO, de saknar sanktionsmöjligheter. Men förbunden har
inte förmått leva upp till överenskommelsen, det
har varit för svag sammanhållning, säger Ronny Wennergren.
Men han känner sig inte sviken.
– Nej. De har nog gjort så gott de
kunde.