World Social Forum i Mumbai är den
mest levande mötesplats jag någons varit på. Alla
vi som var där delade insikten att utvecklingen inte självklart
sätter människor och våra behov och önskningar
i centrum. I alltför stor utsträckning har marknadskrafterna
fått ta för sig, på bekostnad av människor
och miljö. Det är den gemensamma nämnaren för
de globala sociala rörelserna.
Anser jag.
Jag anser också att den styrka som
jag möter, till exempel på World Social Forum i Mumbai,
kommer ur att vi tillsammans representerade nästan hela världen
parad med en stor respekt för våra mycket olika erfarenheter.
På samma sätt är jag övertygad om att för
att kunna bli en kraft för en relevant och långsiktig
förändring mot ökad rättvisa och förändrade
maktstrukturer i världen behöver vi ha en demokratisk
grundsyn.
I Sverige är de sociala forumen en
mötesplats för diskussion, debatt och kritik. Dialogen,
kunskapsutbytet och mötet mellan människor med olika ingång
i globaliseringsfrågorna är angeläget för vänsterkrafter
i Sverige som internationellt. På samma sätt behöver
verksamheten här hemma bygga på värderingar, med
respekt också för de som inte delar ens åsikter.
Den pågående debatten om ifall
de politiska partierna ska få vara med eller inte är
intressant. Jag har full förståelse för att man
i många länder väljer bort de politiska partierna.
De är inte alltid demokratiska och saknar ofta folklig förankring.
I Sverige ser jag däremot inte samma behov.
Tvärtom, jag tror att de politiska
partierna kan bidra till att öka de sociala forumens genomslagskraft.
Påverkan på politiska partiers inställning till
globaliseringsfrågorna är dessutom ett uppdrag som jag
tror att många av deltagarna på de sociala forumen är
intresserade av, och då är en konstruktiv dialog det
bästa sättet.
Den demokratiska politiska makten är
aldrig starkare än sin förankring hos människor,
samtidigt vågar jag påstå att inget är så
kraftfullt som en regering som agerar på uppdrag av sina medborgare.
De gånger det internationella samfundet åstadkommit
kraftfull förändring har det folkliga stödet varit
basen. I många fall har det dessutom varit människor
som drivit sina politiker framåt, med bojkotten av Sydafrika
som det mest uppmuntrande exemplet. Miljöfrågorna, arbetsrättsfrågor
och rättvisefrågorna är andra områden där
människors engagemang behövs för att driva frågorna
vidare.
Fackföreningsrörelsen, den kanske
äldsta globala sociala rörelsen, är en nyckel för
att åstadkomma detta. Det är bra att de i dag alltmer
är en del av de så kallade nya sociala rörelserna.
För mig är det naturligt, och en förutsättning
för de sociala rörelsernas möjlighet att vara relevanta
i människors vardag.
Den senaste veckan har min övertygelse
från World Social Forum i Mumbai stärkts. Utgången
av valet i Indien gav mig en bekräftelse på såväl
globaliseringens positiva sidor som på demokratins kraft.
I Indien träffade jag flickor i en
ungdomsgrupp i en by utanför Jaipur, jag mötte engagemanget
i de sociala rörelserna på World Social Forum, men också
representanter för näringslivet och fackföreningsrörelsen,
regeringspartiet (BJP) och kongresspartiet. Det mest bestående
intrycket är de enorma klyftor som finns i ett land så
rikt som Indien, tillsammans med det självförtroende och
den styrka som flickorna i Rajastan får representera.
Då, i januari i år, var alla
jag mötte övertygade om att BJP skulle vinna valet, de
ledde stort i opinionsmätningarna och i samtal och diskussioner
var Shining India ett lysande exempel på framgångar.
För cirka en vecka sedan vann så kongresspartiet i Indien
valet. Alla de som upplevde att i Shining India fanns det inte plats
för dem, alla de som i sin vardag inte såg några
spår av det ekonomiska undret sa ifrån. I Indien har
de den demokratiska möjligheten.
Alla de som inte är en del av Shining
India gjorde sitt eget val, utifrån egen information och kunskap.
För mig visar det indiska valet att ingen demokratisk regering
kan välja bort en del av befolkningen. Ingen kan tala om Shining
India och en fantastisk framtid utan att också använda
de ökande rikedomarna till omfördelning. Nu har det indiska
folket gett sitt förtroende till kongresspartiet, nu har kongresspartiet
det svåra uppdraget att leva upp till det. De behöver
uppmuntra den ekonomiska utvecklingen, men också styra den
så att den är i människornas tjänst. De behöver
tillväxt och ekonomisk omfördelning.
I en värld där de 200 rikaste
människornas tillgångar är större än de
samlade tillgångarna för 41 procent av världens
befolkning har de sociala rörelserna ett uppdrag. Det ger också
ett ansvar för hur vi agerar, att våra värderingar
också präglar vårt handlande. Alla människors
lika värde är ingen paroll, det är ett sätt
att handla.