När den turkiske premiärministern Tayyip Erdogan på hemväg från USA i söndags fick frågan av journalister om han skulle kunna tänka sig att träffa Leyla Zana och hennes vänner svarade han ”Javisst, varför inte?” och påpekade att utrikesministern Abdullah Gul redan på fredagen hade träffat dem. Ibland går utvecklingen snabbt. För drygt en vecka sedan […]
När den turkiske premiärministern
Tayyip Erdogan på hemväg från USA i söndags
fick frågan av journalister om han skulle kunna tänka
sig att träffa Leyla Zana och hennes vänner svarade han
”Javisst, varför inte?” och påpekade att utrikesministern
Abdullah Gul redan på fredagen hade träffat dem.
Ibland går utvecklingen snabbt. För
drygt en vecka sedan var Leyla Zana, Orhan Dogan, Hatip Dicle och
Selim Sadak fyra politiska fångar i Turkiet.
De hade valts som parlamentsledamöter
för det prokurdiska partiet DEP 1991 och tre år senare
dömts till 15 års fängelse för att ha stött
PKK:s väpnade kamp för ett självständigt Kurdistan.
Europadomstolen hade krävt en ny rättegång och den
8 juni kom det överraskande beskedet att de fyra skulle sättas
på fri fot i väntan på den nya rättegången
i juli.
Bland Turkiets kurder föddes ett nytt
hopp och EU välkomnade frigivningen som ett tecken på
att Köpenhamnskriterierna fungerar med sina krav på mänskliga
rättigheter som förutsättning för turkiska EU-förhandlingar.
Reformtakten har dock hittills varit långsam
och ibland rent kosmetisk. Nyligen avbröt PKK:s efterföljare
Kongra-Gel sin femåriga ensidiga vapenvila och redan har flera
människor dött i överfall i kurdiska delar av landet.
På lördagen uppmanade det prokurdiska partiet Dehap gerillan
att återuppta vapenvilan.
I lördags kom de fyra frigivna politikerna
till Diyarbakir. Tiotusentals dansade och gråtande kurder
hälsade dem och viftade med kurdiska flaggor. Leyla Zana ville
i sitt tal ”ge freden en chans” och sade att de som försvarar
fredsprocessen kommer att segra och att ”vi vill inte se unga
människor dö”.
EU måste öka trycket på
regeringen i Ankara och ge massivt stöd till de kurder som
nu väljer icke-våldets väg.
ULF B ANDERSSON