Liza Marklunds första bok Gömda kom ut lite i skymundan genom det stora förlagets nonchalanta behandling av bland annat marknadsföringen, det har Liza Marklund berättat om och var en av anledningarna till att hon gick in i projektet Piratförlaget. Där gavs boken ut i pocket och blev välförtjänt en formidabel succé. Både Gömda och nu […]
Liza Marklunds första bok Gömda
kom ut lite i skymundan genom det stora förlagets nonchalanta
behandling av bland annat marknadsföringen, det har Liza Marklund
berättat om och var en av anledningarna till att hon gick in
i projektet Piratförlaget. Där gavs boken ut i pocket
och blev välförtjänt en formidabel succé.
Både Gömda och nu Asyl berättar om ”Marias”
liv på oavbruten och skräckfylld flykt ifrån en
riktig galning som hon släppt in i sitt liv som älskare
och far till hennes barn. Böckerna är skrivna som fiktiva
självbekännelser av den förföljda kvinnan och
fiktionformen innebär ett problem – när berättelsen
inte längre är riktigt sann blir den i stället symbolisk,
alltså representativ. Den libanesiske man som tillsammans
med sina galna medbröder förföljer hjältinnan
blir representativ för andra libaneniska, ja, utländska
män överhuvudtaget. Och skräcken som ökar med
Steven King-logaritm klistrar sig på. Maria är en helsvensk
kvinna med båda träskorna stadigt förankrade i jul-
och midsommartraditioner (ständigt avbrutna av den galne före
detta maken). Effekten kan kanske jämföras med den som
uppstod efter publiceringen av romanen Inte utan min dotter – bäst
att hålla sig undan helt enkelt. Eftersmaken var inte helt
fräsch efter den boken, helt enkelt.
Asyl ger ett helt annan avstamp – Maria
flyr utomlands och blir själv den udda, hemliga. Hon möter
många män och kvinnor som hjälper och förstår,
det är till och med så att just det svenska står
för stelbenthet och byråkrati, alltså understödjer
hotet. Mannen är inte längre ett monster utan en människa
som har ett mönster som går att tolka, och kan stoppas.
Asyl är spännande, för Liza
Marklund kan skriva så nackhåren reser sig och nattsömnen
dras ner till ett minimum, ändå går berättelsen
lite likgiltigt förbi. Kanske för Maria aldrig kommer
riktigt nära i sin vanlighet. Hon förblir anonym.