De väpnade grupperna har brännmärkt
den tidigare CIA-agenten Iyad Allawis irakiska regering som en förlängd
arm för samma gamla ockupation. De får medhåll
av Mellanösternexperten Joost Hilterman, knuten till Human
Rights Watch:
– Man kan argumentera för att den FN-resolution
som har erkänt den nya regeringen och auktoriserat de utländska
styrkorna ger dem legitimitet. Men i praktiken är Irak fortfarande
ett ockuperat land, på grund av närvaron av främmande
arméer som har full handlingsfrihet. Den nya interrimregeringen
har ytterst liten möjlighet att agera på egen hand, den
saknar egna säkerhetsstyrkor och är totalt beroende av
de främmande arméernas skydd, säger Joost Hilterman
till Al-Jazeeras hemsida.
Kärnan i det som många kallar
ockupationens ”irakisering” – två tredjedelar av
regeringsmedlemmarna har dock utländska medborgarskap – är
premiärminister Allawis utfästelser om att skoningslöst
slå ner motståndet. Hans första åtgärd
blev att öppna för undantagslagar i Irak.
Enligt utkastet ska Allawi ensam äga
rätten att stänga hela städer för trafik, utlysa
utegångsförbud, avlyssna telefonsamtal och kontrollera
all kommunikation, utse militära administratörer och arrangera
särskilda ”civila” domstolar.
Det största problemet för USA:s
upprorsbekämpning har varit bristen på underrättelseinformation.
Även här kommer en ”irakisering” väl till
pass. ”Ingen känner irakier bättre än irakierna
själva. Vi är mycket optimistiska inför utsikten
att de kan använda sina egna kunskaper till att hjälpa
oss leta upp upprorsmännen”, förklarade nyligen en
talesman för den amerikanska armén. Redan har Allawis
regering försett armén med uppgifter som pekat ut mål
för flera bombningar av bostadshus, med dussintals dödsoffer
som följd.
USA:s bild av motståndet börjar
sålunda klarna. Förra torsdagen kunde nyhetsbyrån
AP rapportera att ”den bild som nu framträder står
i skarp kontrast till den som vanligtvis presenteras av Bush-administrationen:
att striderna får sitt bränsle av utländska kämpar
som är ute efter att skapa en islamisk stat.” I stället
är ”de flesta upprorsmän sekulära irakier som
är arga över närvaron av amerikanska och andra främmande
trupper”. AP citerar en anonym amerikansk officer som uppger
att majoriteten strider för ”en större roll i ett
sekulärt samhälle”, även om ”många
i gerillan motiveras av islam på samma sätt som religionen
motiverar amerikanska soldater, som också tenderar att be
mer när de är i krig”.
En typisk motståndscell i Bagdad består
enligt de senaste amerikanska armédokumenten av två
ledare, fyra underkommendanter och trettio övriga medlemmar,
som i sin tur delat in sig i grupper för finansiering, granat-
och raketattacker, vägkantsbomber och bakhåll. ”Officeren
uppgav att Iraks rebeller har större fördelar än
gerillarörelser på andra håll: gott om vapen, pengar
och träning”, skriver AP.
Tidigare har USA uppgett att motståndsrörelserna
kan mobilisera omkring 20 000 människor. Den siffran anses
nu vara en kraftig underskattning.
Bara under april, då strider rasade
över hela Irak inklusive de shiamuslimska områdena, dödades
uppskattningsvis 4 000 stridande. Sedan förra sommaren har
22 000 irakier passerat genom amerikanska fängelser som misstänkta
för motståndsaktiviteter. Av 5 500 motståndsaktivister
som nu sitter där har endast 29 utländskt medborgarskap.
Sitt symboliska centrum har motståndet
fortfarande i Fallujah. Efter att USA drog sig tillbaka från
staden i slutet av april utan att ha kunnat besegra motståndet,
trots 600 irakiska dödsoffer, har staden förvandlats till
något av en ”befriad zon”. Inga amerikaner kan vistas
inne i Fallujah. Ett råd av motståndsfraktioner kallat
”mujahedin shura” har tagit över, men i praktiken
styrs staden av de två mest framstående imamerna.
En kil har dock slagits in i Fallujah. Den
går mellan inhemska och utländska aktivister, mellan
lokala Fallujah-bor och saudiska wahhabiter. Wahhabismen är
den mest puritanska varianten av sunniislam – den Usama bin Ladin
bekänner sig till – och många av saudierna i Fallujah
misstänks ha kopplingar till al-Qaida. Den brittiska tidningen
Telegraph rapporterade nyligen att Fallujahs lokala ledare ”fruktar
att saudierna tillhör en al-Qaida-cell som söker en slutstrid
mellan islam och Amerika i Mellanöstern.”
– Vi är oroliga för att de är
en del av al-Qaida. Det betyder att vi måste tvinga ut dem
och det kan bli svårt. De har sitt eget land och sina egna
idéer som vi inte delar, sade en shejk i staden till Telegraph.
Fallujahs lokala miliser har hotat att gå
till handgriplig attack mot saudierna och i förra veckan utfärdade
två irakiska motståndsgrupper dödshot mot Abu Musab
al-Zarqawi, den jordanier som anses leda al-Qaida-cellen i Fallujah,
på grund av okontrollerade kidnappningar och attacker mot
civila. Sådana attacker ”har vanhedrat motståndets
rykte”, som en professor vid universitetet i Bagdad uttrycker
det i Washington Times.
I förra veckan inträffade ytterligare
en incident som chockade de shiamuslimska miljöer som tidigare
har gett sitt stöd till Fallujah. Sex shiamuslimska lastbilschaufförer
kidnappades efter att de hade levererat tält till det nya irakiska
nationalgardet. Några dagar senare nåddes deras familjer
av budet att liken kunde hämtas i Fallujah. En av männen
hade haft orden ”imam Ali” intatuerade på armen,
men de hade nu skurits ut av förövarna – wahhabiter hatar
den shiamuslimska kulten av Ali – och kropparna visade tecken på
svår tortyr.
Samtidigt rapporteras hundratals kristna
familjer fly från Irak, efter en våg av hot och dödliga
attacker mot affärer som säljer alkohol.