På söndagskvällen avbröts
cricketmatchen mellan Australien och Sri Lanka i Cairns i Australien
på grund av att mörkret hade fallit. Hemmalaget ledde
stort och det såg ut som om lankeserna skulle få uppleva
ett nederlag i landets stora idrott. Medan cricketförluster
kan repareras genom revansch kan det vara svårare att vända
om från vägen mot krig.
Den senaste veckan har allt fler steg tagits
på en farlig väg som kan sluta med att den vapenvila
som i två och ett halvt år har fött ett hopp om
fred nu bryts och att charterbolagen i höst måste ta
bort Sri Lanka i listan över resmål.
På måndagen förklarade
de tamilska befrielsetigrarna, LTTE, att landet är på
väg att glida in i krig igen. I en intervju med BBC förklarade
S P Thamilselvan, ledare för LTTE:s politiska gren, att regeringen
och den lankesiska armén bär ansvaret för att fredsprocessen
nu har nått sin allvarligaste kris.
– Vi är beredda att möta det krig
som påtvingas oss av den lankesiska staten, sade E Kousalyan,
politisk ledare för tigrarna på östkusten.
1983 inleddes LTTE ett krig för ”Tamil
Elaam”, en självständig tamilsk stat i norra och
östra delarna av landet. Tamilerna, som utgör cirka 18
procent av landets 20 miljoner invånare, ansåg med viss
rätt att de varit diskriminerade efter att Sri Lanka under
namnet Ceylon blev självständigt 1948. Singaleserna, där
buddhismen dominerar, utgör cirka 74 procent av befolkningen
och de pekade på att den brittiska kolonialmakten hade gynnat
tamilerna.
Ett land som lockade mängder av turister
och som ända fram till 1970-talet hade en befolkning vars utbildningsnivå
var högre än Storbritanniens hade 1983 nått en punkt
där tillräckligt många kunde övertygas om att
krig var den enda vägen fram. När vapenvilan kom 2002
hade minst 60 000 människor dött. Landets ekonomi var
slagen i spillror efter att upprustning av militären fått
högsta prioritet.
LTTE:s mål om ett Tamil Elaam var
lika avlägsna som 1983, men LTTE:s ledare Velupillai Prabhakaran
hade från en hemlig bas i djungeln lyckats skapa en rörelse
vars metoder bland de egna tamilerna var järnhårda och
vars stridsmetoder omfattade ett antal mord på lankesiska
politiker och som kronan på verket: mordet på Indiens
förre premiärminister Rajiv Gandhi 1991. I den tamilska
diasporan runt om i världen drevs ”frivillig” skatt
in som förvandlades till vapen. Unga män och kvinnor med
cyanidkapsel runt om halsen var beredda att dö för sin
ledare.
Den 5 juli firades ”Black Tiger Day”
i de områden som kontrolleras av LTTE. Den dagen var det 17
år sedan ”Kapten Miller” 1987 körde en lastbil
fylld av sprängämnen mot en lankesisk militärbas
på Jaffnahalvön och tog 40 armésoldater med sig
i döden. Den 5 juli hyllades minnet av de 241 tamilska tigrar
som sedan dess blivit självmordsbombare.
Den 7 juli kom en påminnelse om att
denna metod fortfarande kan användas. En kvinnlig självmordsbombare
dödade då fyra poliser i huvudstaden Colombo och turister,
som redan tidigare skrämts bort av denguefeber, avbokade sina
resor.
Att LTTE förnekade att de låg
bakom attacken i Colombo väckte föga tilltro. Tigrarna
brukar rutinmässigt förneka sådant som inte ligger
i deras intresse att bekräfta. FN:s barnorgan Unicef har den
senaste tiden flera gånger slagit larm om att barnsoldater
återigen tvångsrekryteras av LTTE och har rapporterat
om en del mycket bryska metoder när 190 nya barnsoldater har
hämtas sedan i april i år.
Förra veckan rapporterades också
att LTTE hade avrättat två tamiler som hade lämnat
gruppen och anslutit till en utbrytargrupp i Batticaloa på
östkusten.
Det är denna utbrytargrupp, ledd av
överste Karuna, som nu står i fokus för den senaste
krisen. Karuna tog i mars med sig 5 000-
6 000 LTTE-soldater i den första allvarliga
splittringen av tigrarna sedan 1983 och tog kontroll över Batticaloa
med omnejd. I april återtog LTTE den militära kontrollen
över området medan Karuna själv försvann. De
senaste veckorna har ett antal personer mördats och på
söndagen dök Karuna återigen upp och gav en intervju
där han anklagade LTTE:s ledare för att ha använt
fredsprocessen som en dimridå för att skaffa nya vapen.
LTTE anklagar nu den lankesiska regeringen för att använda
Karuna som ett verktyg i ett krig mot tigrarna genom ombud.
Den fredsprocess som nu är i gungning
har hittills överlevt, men frågan är om de norska
sändebud, med förre ledaren för Sosialistisk Venstre,
Erik Solheim, i spetsen, som hittills lyckats medla bort från
nya krigshot kommer att lyckas denna gång.
Bland singalesiska politiker har det tamilska
kortet alltid plockats fram när det gäller att vinna makten.
President Chandrika Kumaratunga lyckades i april få sin egen
vänsterallians tillbaka till makten när hon utlyste nyval
efter knappt två år. Hon bedyrade att fredsprocessen
skulle fortsätta, men hennes folkallians av vänsternationalister,
trotskister och kommunister är nu i koalition med JVP, folkets
befrielsefront, som blev valets verklige segrare. JVP har två
gånger tidigare, 1971 och 1988, startat väpnade uppror
och är i dag ett parti som kombinerar marxistisk retorik med
extrem chauvinism. På måndagen inledde JVP en kampanj
i Colombo där fronten efter förra veckans bombattentat
säger nej till fredssamtal med LTTE.
Det krävs mycket politisk vishet på
bägge sidor för att undvika att Sri Lanka återgår
till krigets dystra vardag.