I en krönika på XX-sidorna i Arbetaren 22/04 skriver Finn Hellman om funktionshindrades rätt till sex. Visserligen är det problematiskt att vissa människor inte får tillgång till sexuell tillfredsställelse i dagens samhälle. Men att gå från att funktionshindrade bör få denna möjlighet till att de bör ha rätt att köpa andra människors kroppar för att […]
I en krönika på XX-sidorna i
Arbetaren 22/04 skriver Finn Hellman om funktionshindrades rätt
till sex. Visserligen är det problematiskt att vissa människor
inte får tillgång till sexuell tillfredsställelse
i dagens samhälle. Men att gå från att funktionshindrade
bör få denna möjlighet till att de bör ha rätt
att köpa andra människors kroppar för att tillfredsställa
sig själva är att gå alldeles för långt.
För att en rättighet ska kunna existera måste det
finnas en person som är skyldig att tillhandahålla den
rättigheten. Det kan det aldrig finnas i detta fall. Kan man
inte onanera själv är det mekaniska sexhjälpmedel
som gäller.
De prostituerade är till allra största
delen kvinnor och de som köper tillgång till deras kroppar
är nästan uteslutande män. Det ger en tydlig spegling
av könsmaktstrukturerna i dagens samhälle. Sexualiseringen
av kvinnors kroppar leder till att kvinnor ses som objekt som finns
till för männens tillfredsställelse, vilket i sin
tur gör att de kan köpas och säljas som vilka andra
objekt som helst. Om man ser till andra länder där funktionshindrade
har rätt att köpa prostituerades kroppar, till exempel
Danmark, är det detta konsumtionsmönster som efterföljs
generellt; det är män som ska tillfredsställas och
kvinnor som ska tillfredsställa.
Finn Hellman frågar sig hur det kommer
sig att sexualiteten innehar en sådan särställning,
när funktionshindrade kan få hjälp med mycket annat,
varför kan de inte få hjälp med sex? Oavsett varför
kvarstår faktum att sexualiteten i samhället i dag ses
som väsensskild från annan aktivitet och sexualiteten
används ofta som ett maktmedel där män definieras
som subjekt och kvinnor som objekt.
Prostitution har ingenting med fri sexualitet
att göra, snarare kan det kopplas till en manlig sexualitet
som anser det legitimt att utnyttja kvinnors kroppar. Finn Hellmans
argumentation innebär att han vill bekämpa ett förtryck
med ett annat.
Han avslutar med en fråga: ”vad
innebär det att förneka andra det man själv har tillgång
till?”. Jag skulle vilja ställa en fråga till Finn
Hellman i egenskap av man och prostitutionsförespråkare:
vad innebär det att förutsätta att andra ska sättas
i en situation man själv troligtvis aldrig kommer att hamna
i?