Det är med sorg i hjärtat jag läser att Ordfront blivit stämt av facket och LO-TCO Rättsskydd i Arbetsdomstolen. Man tror inte att det är sant! Enligt min bedömning kommer uppsägningen av Ordfront Magasins mångårige redaktionschef Björn Eklund på grund av ”illojalitet och samarbetssvårigheter” med största sannolikhet att förklaras felaktig. Det betyder att Ordfront – […]
Det är med sorg i hjärtat jag
läser att Ordfront blivit stämt av facket och LO-TCO Rättsskydd
i Arbetsdomstolen. Man tror inte att det är sant! Enligt min
bedömning kommer uppsägningen av Ordfront Magasins mångårige
redaktionschef Björn Eklund på grund av ”illojalitet
och samarbetssvårigheter” med största sannolikhet
att förklaras felaktig. Det betyder att Ordfront – utöver
ytterligare ett år med garanterat dålig publicitet –
riskerar att få stå för rättegångskostnader
och skadestånd i miljonbelopp. Hanteringen av denna fråga
har inte bara varit tvivelaktig ur ett fackligt och demokratiskt
perspektiv. Den kan inte heller på något sätt anses
vara ekonomiskt försvarbar.
För mig har Ordfront stor betydelse.
Magasinet, förlaget och inte minst lokalavdelningarna har fungerat
som fristäder i en offentlighet med kompakt borgerlig och liberal
hegemoni. Ordfront har alltid värnat det fria ordet och man
har aldrig backat för borgerliga attacker.
Det senaste året har jag dock med
allt större oro följt utvecklingen inom Ordfront. Tolerans
för varandras åsikter verkar ha bytts mot intolerans.
Den generösa synen på demokrati och yttrandefrihet har
ibland ersatts av ett småaktigt och osmidigt beteende som
känts obegripligt.
Så när jag fick frågan
av valberedningen om jag kunde tänka mig att ställa upp
som ordförande i Föreningen Ordfront – för att som
en person utanför alla konflikter kunna bidra till att ena
denna rörelse – då kunde jag inte tacka nej. Ordfront
har inte bara varit viktig för mig utan för hela den breda
vänsterrörelse som värnar om fri debatt, demokrati
och mänskliga rättigheter. Om jag också får
medlemmarnas förtroende på stämman den 4 september
så kommer jag att göra allt som ligger i min makt för
att lösa upp de konflikter som ligger och tär inom föreningen.
Med professionell hjälp, genom samtal och försoningsarbete
är jag övertygad om att vi kan lägga detta trista
år bakom oss.
I övrigt vill jag att Ordfront ska
fortsätta i samma anda som tidigare. Tidningen ska få
en ny chefredaktör som ska tillåtas ha en redaktionell
linje – i enlighet med Ordfronts grundvärderingar. Styrelsen
ska sedan inte lägga sig i det publicistiska arbetet. Bolaget
ska naturligtvis skötas på ett professionellt och ekonomiskt
rationellt sätt. Personalpolitiken ska utvecklas till ett föredöme
på svensk arbetsmarknad, och alla demokratiskt fattade beslut
ska respekteras. Vi ska vara stolta över vår verksamhet
och aldrig backa – eller falla till föga för borgerlig
propaganda.
Men var står jag då i frågan
om uppsägningen av Björn Eklund – det som är en av
denna konflikts brännpunkter? För det första måste
jag slå fast att jag i princip delar uppfattningen att personalärenden
inte ska hanteras av en stämma. Det är en fråga
för arbetsmarknadens parter enligt gängse praxis.
Men jag delar också uppfattningen
att om medlemmarna på en stämma ändå beslutar
att ge ledningen en reprimand i ett personalärende så
är det bara för ledningen att verkställa beslutet
och dra tillbaka uppsägningen – hur mycket man än ogillar
det. Jag menar också att det inte skulle varit något
större problem att hantera detta stämmobeslut på
ett proffsigt sätt. Att läka konflikter på en arbetsplats
och skapa en bra arbetsmiljö är något som varje
god arbetsgivare kan klara av. Annars är det arbetsgivaren
det är fel på – inte de anställda.
Om jag får medlemmarnas förtroende
kommer all möda att läggas på en intern läkeprocess.
Det enorma engagemang som många visat för Ordfront detta
år har övertygat mig om att det är en process som
Ordfront kommer att gå stärkt ur.