Medan det officiella Tyskland under helgen
firade 14-årsdagen av Tysklands återförening 1990
med folkfester vid Brandenburger Tor påminde fackföreningar,
vänsterpartier, Attac och många enskilda arbetslösa
om att upplösningen av DDR, ”die wende”, hade ett
högt pris i östra Tyskland. De statliga företagen
lades ned och nya jobb uteblev. Arbetslösheten i östra
Tyskland beräknas ligga på 20 procent och nu har koalitionsregeringen
mellan socialdemokratiska SPD och de gröna lanserat ett reformpaket,
Hartz IV, som kommer försämra villkoren för de arbetslösa.
Reformerna stöds av den kristdemokratiska oppositionen CDU/CSU
och många tyskar känner sig svikna av politikerna.
– Regeringen borde tvingas leva en månad
på det sätt vi gör, säger Roswitha Rüger.
– De ljuger allihop; politikerna och medierna,
inflikar hennes man, Steffen Rüger.
De tillhör förlorarna i östra
Tyskland. Nu har de rest från Wuzern, en stad med 16 000 invånare
utanför Leipzig, för att protestera. Medelinkomsten i
Wuzern är två tredjedelar av det tyska genomsnittet och
befolkningen minskar.
Roswitha, 37, var lagerarbetare innan företaget
stängde och nu har hon varit arbetslös i tio år:
– Jag har bara haft kortare arbeten sedan
dess och är inte ens kvalificerad för arbetslöshetsersättning.
Steffen Rüger har nu varit utan jobb
i fyra år. Den kemiska industrin i DDR slogs ut och den nya
utbildning han skaffat sig inom kommunikationselektroniken har inte
gett något nytt fast arbete.
– Det känns hopplöst när
det kan gå 200 sökande på ett enda arbete, säger
han.
Många av de 30000 demonstranter som
på lördagen samlades i höstsolen på Alexanderplatz
hade liknande erfarenheter. De ekonomiska reformerna ska minska
statens utgifter. Men trots prognoser om ekonomisk uppgång
fortsatte den tyska arbetslösheten att öka i september
för åttonde månaden i rad och uppgår nu officiellt
till 10,7 procent. Och förra veckan kom ytterligare ett dråpslag
när storföretaget Karstadt Quelle meddelade att hälften
av deras 177 varuhus ska säljas. Upp till 28 000 arbetare väntas
förlora jobbet, fackförbundet Verdi hotade med strejker
och Attac föreslog att mänskliga kedjor skulle bildas
runt varuhusen.
En opinionsundersökning, publicerad
lagom till 14-årsdagen, visade att 41 procent av västtyskarna
har tröttnat på att ge ekonomiskt stöd till östtyskarna.
Visserligen är Tyskland enat, men uppdelningen i ”wessis”
och ”ossis” består. Tidningen Tagesspiegel konstaterade
att den enda likheten mellan öst- och västtyskar i dag
är att de konsumerar lika mycket bananer. Måndagsdemonstrationer
och slagordet ”Wir sind das volk” har en närmast
mytisk kraft i Tyskland. Det var så det började hösten
1989 i DDR – en protestvåg som till sist innebar att Berlinmuren
föll. Sommarens protester började också i öst,
men spred sig även till många städer i väst
(se Arbetaren 36/04). När måndagsprotesterna nådde
sin höjdpunkt deltog flera hundra tusen människor på
hundratals orter, men deltagarantalet har sjunkit drastiskt.
– Gerhard Schröder – glöm förhoppningen
att vi ska försvinna, sade Roger Schaumberg, en av organisatörerna
av protester i Leipzig i sitt tal på Alexanderplatz. Vi är
folket – vi ses på måndag!
Andra tvivlar på att protesterna kan
fortsätta som hittills.
– Det behövs andra sätt för
protest, säger Milena Baisch från FAU:s kultursyndikat.
Trots att detta är en bred protest deltar inte DGB (tyska LO),
även om lokala avdelningar inom förbund som Verdi och
IG Metall deltar. Men protesterna har också gjort att olika
vänstergrupper kämpar om kontrollen. På söndagen
samlades en ny demonstration på Alexanderplatz, arrangerad
av ex-maoistiska MLPD och dess frontorganisationer. Omkring 5 000
personer deltog.
Anarkosyndikalistiska FAU har uppmanat till
blockader mot arbetsförmedlingarna den 3 januari då Hartz
IV träder i kraft. Trots SPD:s stora förlust vid lokalvalen
i Sachsen och Brandenburg den 19 september tyder ingenting hittills
på att förbundskansler Schröder kommer att ge vika
för protesterna. Och de människor som i helgen på
handtextade plakat krävde arbete och rätten att slippa
bli behandlade som andra klassens medborgare riskerar att bli förlorare
även i framtiden.