En extra skatt för alla män? Ggghhrrkk. Den politiska debatten i Sverige satte förvånat förslaget i vrångstrupen, ett vasst ben i halsen, spottade upprört och unisont ut: Nej, så kan man ju inte ha det. Ingen utom förslagsställarna i vänsterpartiets Schymanfalang var för. Alla var emot, inklusive aktivister i kvinnojourer. Och visst: förslaget är inte […]
En extra skatt för alla män?
Ggghhrrkk. Den politiska debatten i Sverige satte förvånat
förslaget i vrångstrupen, ett vasst ben i halsen, spottade
upprört och unisont ut: Nej, så kan man ju inte ha det.
Ingen utom förslagsställarna i vänsterpartiets Schymanfalang
var för. Alla var emot, inklusive aktivister i kvinnojourer.
Och visst: förslaget är inte precis
fullkomligt. Att beskatta alla män extra som en slags kollektiv
bestraffning för mäns våld mot kvinnor är kanske,
tja, en inte helt pricksäker metod. En forward som skjuter
bollen i motståndarlagets hejarklack har trots allt inte gjort
mål, och i det här fallet är det väl tveksamt
om bollen ens träffar där.
Men tanken är å andra sidan inte
fel. För det första: våldet mot kvinnor, ökningen
av överfallsvåldtäkter, skredet av sexuella förbrytelser
mot särskilt unga kvinnor och därunder, som en grund för
den våldsamma ytan, en ständigt fortskridande sexualisering
av kvinnokroppen – allt detta utgör ett samhälleligt problem.
Som sådant kräver det åtgärder. För det
andra: män har ett kollektivt ansvar för hur kvinnokroppen
hanteras i vårt samhälle. För det tredje, och slutligen:
beskattning är ett av de få redskap vår statsapparat
besitter för att gripa in i samhället och styra det i
önskvärd riktning.
i stället för en mansskatt skulle
man således kunna tänka sig exempelvis en porrskatt.
Chock i porrgrottorna på Andra Långgatan i Göteborg
eller Regeringsgatan i Stockholm: 900 spänn för att hyra
en gangbangrulle! 700 för att köpa en tidning med bilder
på kvinnokroppar som penetreras och förnedras i alla
hål! Vad är detta? Ett direkt slag mot en del av samhällslivet
som mer än andra ligger till grund för situationen.
Inte bara för att det finns ett kausalt
samband mellan pornografins utbredning, från källargrottorna
till reklampelarna, och mäns vana att allt mer förgripa
sig på kvinnor. Pornografin är också ett ekonomiskt
fenomen, och just därför extra lämpat för beskattning.
Pornografi i dagens värld är först och främst
en transaktion: ett ting (i regel en kvinnas kropp i någon
slags framställning) överförs mot pengar till en
köpare (i regel en man). Själva transaktionen konstituerar
därmed kvinnokroppen som ting, samtidigt som den föreställning
som pornografin om och om igen iscensätter är just föreställningen
om kvinnokroppen som ting: hon ska ligga öppen, uppfläkt
och tillgänglig för mannens sexuella utlevelse.
När behandlingen av kvinnokroppen
som ett vinstgivande ting på så sätt får
allt större ekonomisk betydelse – så hotades Kaliforniens
hela högkonjunktur när porrindustrin i våras tillfälligt
stängdes av efter en hiv-epidemi hos de ledande ”talangerna”
– kommer naturligtvis också kulturen, människors sätt
att se på varandra, att påverkas.