Det betyder att jag åkte taxi för
mer än en kvarts månads pension. Jag skäms!
Konsumtion av varor och tjänster är
i dag en viktig grund för vår ekonomi vare sig vi tycker
om det eller inte. Under 1900-talet har de svenska konsumtionsmönstren
förändrats kraftigt.
Om man jämför vår konsumtion
i dag med konsumtionen för hundra år sedan kan man konstatera
att vi i dag lägger en mycket mindre andel av våra inkomster
på livsmedel. Det här brukar med en ekonomisk term kallas
”Engels lag”. När inkomsterna stiger konsumerar vi
andra saker än mat. När konsumtionen förändras
stimuleras andra delar av ekonomin än livsmedelsproduktionen
industriproduktion och så småningom tjänsteproduktion.
Vad lägger vi pengar på? Den
konsumtion som ökat mest här är bostäder och
transporter. Vi lägger i dag mer pengar på att resa mellan
olika platser än vi gjorde förr. Det gäller dels
dagliga resor mellan arbetet och hemmet, dels resor till andra länder.
Det är kanske självklart. De flesta av oss arbetar inte
i jordbruket på gården där vi bor, som majoriteten
gjorde för hundra år sedan.
Men det är inte bara resorna till arbetet
som ökat. Vid sekelskiftet 1900 fanns det människor som
tog sig ända till Amerika eller kanske till Australien för
att förbättra sina levnadsvillkor. I dag reser vi till
andra länder för att ha semester. Att våra levnadsvillkor
skulle förbättras om vi flyttade till något annat
land, är det bara några få som tror i dag. Artister,
idrottsmän och en del företagsledare talar om bättre
skattevillkor på andra håll, men de flesta som reser
upplever att vi har det fantastiskt bra här.
Moskva är bara två timmars flygresa
bort. Där förändras ekonomin på ett annat sätt
än den svenska. För många hushåll har inkomsterna
minskat sedan perestrojkan och då stimuleras inte produktionen
av industriprodukter och industriarbetarna blir utan löner.
Utan löner är det svårt att betala för resandet.
Undviker man att betala för dessa tjänster blir tunnelbaneförare
och konduktörer utan löner. Hushållens inkomster
sjunker ytterligare. Hushållens försämrade ekonomi
avspeglas även i hälsostatistiken. På bara några
år har medellivslängden sjunkit till under 60 år
för män och under 65 år för kvinnor och spädbarnsdödligheten
ökar.
Att hälsan påverkas är inte
så konstigt. Jag vet inte hur jag skulle klara mig om jag
som min vän, snart 60 år, skulle behöva kombinera
pensionen med att ge lektioner och översätta böcker.
Inte ens då räcker hennes pengar. Hennes man har inte
fått lön på flera månader trots att han är
välutbildad akademiker med arbete på ett av Moskvas stora
universitet.
Men de är inte ensamma. Många
tvingas dryga ut inkomsterna med att sälja varor, fuska med
tunnelbaneavgifterna eller tågbiljetterna. Att köpa billig
mat är ett måste och ändå går nästan
hela inkomsten till mat.
Att lösningen för den ryska ekonomin
skulle vara inflationsbekämpning och rationaliseringar, enligt
IMF:s recept, är inte troligt. Att ge människor lön
även om det betyder utlandslån för att öka
konsumtionen och på det sättet stimulera ekonomin är
det enda möjliga! Rika västerlänningar på genomresa
kommer inte att ge samma effekter på ekonomin, även om
de åker mycket taxi.