Elsa Scanavino är aktiv i Solidaridad
sin fronteras. Organisationen deltar i försöken att bygga
upp en stark folkrörelse och stödja de jordockupationer
som vuxit fram efter de senaste krisåren i Uruguay. Då
föll lönerna med 25 procent, arbetslösheten steg
explosionsartat och många människor förlorade allt
de tidigare haft. Detta innebar en stor chock för ett land
som under första hälften av 1900-talet i många avseenden
varit ett föregångsland när det gällde sociala
rättigheter och välfärd.
– Visst fanns det problem, men det fanns
en mycket starkare social rörelse och social integration, säger
Elsa Scanavino och berättar att runt 30 procent av Uruguays
befolkning lever under fattigdomsstrecket och att arbetslösheten
ligger på mellan 17 och 20 procent.
Det är mot denna bakgrund som nya former
av självorganisering de senaste åren har börjat
att växa ur ”las ollas populares”, folkköken
som anordnades för att ge människor mat för dagen.
– Ur dem började det växa alternativa
bostadsformer, för parallellt med arbetslösheten blir
många av med sina bostäder. Och så börjar
landockupationerna. När den här utvecklingen började,
för ungefär fyra år sedan, var det väldigt
spontant. Man hittade oanvänd mark, men blev ofta utslängda
eftersom den var privatägd. Man började då att ta
reda på vilken mark som var statlig och koncentrerade sig
på att ockupera den, säger Elsa Scanavino och visar foton
från Paso Escobar, en landockupation i regionen Canelones,
där ett 90-tal familjer nu bor under ytterst enkla förhållanden.
Hur många ockupationer av det här
slaget som finns totalt i Uruguay vet man inte.
– Men man räknar med att upp till tio
procent av befolkningen, 350 000 personer, lever på det här
sättet, säger hon.
Elsa Scanavino beskriver sammansättningen
av invånarna i bosättningarna som en blandning av organiserade
arbetare som förlorat sina jobb i krisen, unga familjer, människor
som själva valt att flytta dit av politiska skäl och andra
som levt i total fattigdom hela sitt liv.
– Nu sker inte förändringen längre
genom facken. Kanske är det i stället här vi kan
hitta de nya krafterna. Här finns människor som har förlorat
allt – det handlar om att rekonstruera den mänskliga värdigheten,
säger Elsa Scanavino.
Den nytillträdda regeringen Frente
amplio, ”bred front”, består av en rad olika grupper,
alltifrån de före detta gerillakämparna tupamaros
till partier närmare mitten, som nu ska samarbeta. De mest
radikala delarna av fronten har inte fått någon representant
i parlamentet.
– Arbetarna kommer inte att ha en röst
där som representerar våra intressen, men vänsterns
vinst har ändå varit fundamental för att markera
slutet på 175 år av borgerligt styre. Det är en
historisk triumf, säger Elsa Scanavino.
Den nye president Tabaré Vazquez
har bland annat lovat att genomföra en skattereform och att
förbättra livskvalitén för de människor
som i dag lever i landockupationerna genom fler jobb och bättre
löner
– Allt detta ligger fortfarande på
en generell nivå, hur det ska genomföras i praktiken
vet vi inte. Självklart kommer det att krävas pengar,
vilket gör att man någonstans måste välja
mellan att betala statsskulden eller att förbättra människors
livsvillkor. Och de som förut hade makten kommer att göra
starkt motstånd mot alla de här förändringarna,
säger Elsa Scanavino.
Samma dag som presidentvalet genomfördes
hölls också en folkomröstning om huruvida vattnet
ska kunna privatiseras eller inte. 64 procent röstade mot vattenprivatisering,
vilket innebär att allas rätt till vattnet nu blir inskrivet
i grundlagen.
– I en av Uruguays regioner har vattnet
tidigare privatiserats av ett spanskt företag. Där gick
avgifterna upp och kvaliteten på vattnet blev dåligt.
Men nu måste de sluta. Det är en oerhört viktig
seger, säger Elsa Scanavino.